Innehåller spoilers om House of Cards säsong 1.
Ända sedan Franks första stora beslut att hänsynslöst maktmäkla sig fram till en hämnd på presidenten (eller till mer makt, det är svårt att säga vilket) endast utmynnade i ett lagförslag inom undervisningspolitikens och en guldpenna har jag undrat vad Kevin Spaceys kongressledamot och partipiska egentligen har i kikarsiktet.
Vi kan konstatera att han är cynisk. Att han går över lik. Att han ser makt som ett mål i sig. Både som kontrollmedel och som spelpjäser i avancerade »long plays«.
Den mest brännande frågan jag vill ha svar på i andra säsongen är om han är ännu en översmart skurktyp eller om han visar sig vara mänsklig. Jag har nyligen bestämt mig för att jag är trött på superskurkar. Red John och Moriarty är bara två av tiotals overkligt smarta personer som agerar ramberättelsegrund i serier som sänds just nu. Att prata om verkligt/overkligt är alltid vanskligt när det gäller fiktion, men om någon nu är så smart, varför skulle de lägga all sin vakna tid på att fokusera på sin fiende? Det är helt enkelt inte rimligt. Lika orimligt, faktiskt, som att Mycroft lär sig ett nytt språk på två timmar. Kom igen.
Någonstans här ligger också de stora frågorna inför säsong två begravda: Är Frank blott en människa? Och hur bra är han på schack?
House of Cards har undvikit den fällan, men det har kostat. För samtidigt som hans självförtroende är i topp framstår Frank faktiskt som fumlig i sina ibland misslyckade, ofta dunkelt tänkta, intriger. Min absolut största invändning har att göra med första säsongens stora subplot, den om Peter Russo (Corey Stoll). Idén att han ska bli guvernör i Pennsylvania dyker upp först i avsnitt fem. Exakt varför är faktiskt oklart, som replikskiftet med stabschefen Doug Stamper (Michael Kelly) nedan visar.
Stamper: »You think Russo even wants it? Okay, let's say […] he wins. What do we gain by it?«
Frank: »Isn't it better to be holding the reigns in this race than watching from the stands?«
Franks lite aggressiva leverans av repliken ovan får mig att tänka att han själv inte tror på sina ord. Precis som mig är Doug Stamper fortsatt oförstående: varför ska de överhuvudtaget lägga energi på detta? Frank svarar med, igen, stark emfas:
»No, no, no … This isn't just about this race, Doug. Expand your thinking. Who else is from Pennsylvania?«
Frank får lirka lite innan Stamper kommer fram till rätt svar: vicepresidenten.
Hur det här kortet ska spelas ut är väldigt oklart, och fortsätter vara det ända fram till finalen. Särskilt som Russo faktiskt mördas av Frank längs vägen. Det dödsfallet är för övrigt något han inte alls verkar behöva reflektera över.
Någonstans här ligger också de stora frågorna inför säsong två begravda: Är Frank blott en människa? Och hur bra är han på schack? Svaren avgör i stort var serien kommer att placeras in i historieböckerna. Som maktdrama med övertoner av spänning eller som realistisk, mänsklig tragedi.
De ledtrådar vi får i trailern avslöjar inte mycket i den vägen utan fortsätter, lite trist, bara där vi lämnade karaktärerna:
- Frank svärs in som vicepresident.
- Zoe (Kate Mara) kommer närmare sanningen om Russo.
- Presidentens vän Tusk trilskas.
- Claire (Robin Wright) får det tufft med mediauppmärksamheten.
- Freddy med revbensspjällen (!) verkar få en större roll eftersom han levererar en ilsket melodramatisk replik.
- Frank får återigen säga »I can turn this around, Sir« till presidenten.
- Frank drar åt tumskruvarna på Zoe.
- En schäfer hoppar efter en köttbit ner i en pool, vilket måste vara det mest ovidkommande filmrutorna i en trailer någonsin (exakt två minuter in).
- Vi får några nya karaktärer, främst politiker.
- Avslutningsmeningen »There is but one rule: hunt or be hunted« som antyder att serien (tyvärr) drar mot spänningsgenren mer än tragedi.
- Intrycket är till en början att Frank är den som jagas, men alla farhågor om att han spelar defensivt för hela slanten skingras med en tuff replik om att han ska sätta dit någon stenhårt.
Frågan som kvarstår efter allt detta är om han alls orkar rikta in sig mot några nya måltavlor, vid sidan om att klara sig ur Russo-knipan.
Den person jag hade velat se mer av är faktiskt Doug Stamper. Vi vet redan att Michael Kellys stillsamma torped har skelett i garderoben, men han skulle kunna vara en högpotent tidsinställd bomb – eller en quisling.
David Fincher som regisserade starten av förra säsongen blir nu exekutiv producent medan såväl Spacey som Wright (tillsammans med andra kända namn) kliver upp som avsnittsregissörer. För Wright är det debuten bakom kameran. Om det upplägget skapar kreativ splittring eller inte får vi se.
Snart kommer alla avsnitt på en och samma gång. Härliga tider.
House of Cards säsong 2 har premiär på Netflix i morgon bitti kl 9.01.