I andra avsnittet är det Sven-Bertil Taubes dag i Så mycket bättre. Här är våra betyg:
Niklas Strömstedt: Nocturne
Linus: Det är stor risk att Niklas kommer få bottenbetyg av mig typ varje vecka om det fortsätter så här. Det här är så fruktansvärt harmlöst och beige. Det händer absolut ingenting. Det är totalt känslolöst. En snarkfest.
Betyg: 0/5
Sara: Jag är oerhört svag för Niklas Strömstedt och surfrustade i lönndom över Mattias dissfest förra veckan, men inte ens jag kan se detta som annat än ett komplett magplask. Jag älskar originalets ljuva melankoli som helt går förlorad i denna dansbandscountrybagatell.
Betyg: 1/5
Mattias: Du får nog fortsätta surfrusta, Sara. Jag tycker det här är en alldeles strålande version i, säg, Lyle Lovett eller The Eagles fotspår. Niklas Strömstedt försöker inte vara något annat än vad han är, beige och harmlös är ju hans USP liksom, i stället förstärker han det med den mjukaste countryn.
Betyg: 4/5
Björn: Jag föredrar personen, framför artisten, Niklas Strömstedt. Det här talar inte alls till mig. Jag skulle ha bytt kanal om jag kunde.
Betyg: 1/5
Andreas Kleerup: Så länge skutan kan gå
Linus: Säger det igen: Kleerup är bäst på skiva. Det är ytterligare en minimalistiskt snygg och fin version som blippbloppar fram riktigt skönt. Men jag älskhatar hans röst. Ibland känns den kråkigt cool, ibland känns det som karaoken på Gröne jägaren. Men tråkigt är det knappast.
Betyg: 3/5
Sara: Där Kleerups spröda röst förra veckan passade utomordentligt fint ihop med texten blir den här tyvärr bara för tunn. Låten lyfter lite på slutet på grund av det snygga arret, men njutningsfullt blir det inte förrän han får sällskap av Sven-Bertil himself i slutet av programmet.
Betyg: 2/5
Mattias: Smart låtval som tar vid där Kleerup slutade förra veckan, i ett slags känsla av att festen tagit slut, men man ändå fortsätter framåt. Musikaliskt gillar jag både känslan av ett ovanligt uppsluppet Suicide och de stora Jan Hammer-trummorna som smäller igång en bit in i låten, men kanske är produktionen roligare än låten.
Betyg: 3/5
Björn: Bra sug i beatet! Den här vill jag höra studioversionen av, helst med Svempa på sång.
Betyg: 3/5
Jenny Berggren: Så skimrande var aldrig havet
Linus: En finstämd och vackert sjungen version. Inget revolutionerande, men har ett klassiskt drama på rätt sida Disney. Den välter inga berg, men det är behagligt. Men jag hoppas verkligen Jenny visar sina poprötter snart.
Betyg: 2/5
Sara: Svårbedömt detta. Hennes insats förra veckan och den teatraliska monolog hon introducerade sig själv med denna gång hjälpte inte direkt, men inte är det så tokigt? Hon behandlar visan med respekt.
Betyg: 3/5
Mattias: Ett steg framåt. Jenny sjunger bättre och rätt snyggt arrad ballad, även om jag tycker att det lilla snirkliga stråkpartiet inte tillför något. Inte så tokigt. Med tanke på förutsättningarna.
Betyg: 2/5
Björn: Bra val att sjunga på svenska – men fortfarande ointressant. De »vokala utflykterna«, som Sven-Bertil kallade dem, kändes så … why?
Betyg: 2/5
Lisa Nilsson: Änglamark
Linus: Den där jäkla rösten, alltså. Den är så fyllig, så säker, så trygg. Och när den får utrymme mot ett finsmakat och återhållsamt arrangemang så blir det riktigt läckert. Och detta trots att just denna visa inte riktigt är min favorit.
Betyg: 3/5
Sara: Vilket intelligent inledande komp. Det där rytmiska, entoniga, det låter olycksbådande i mina öron. Som mörka moln som tornar upp sig bakom den glittriga melodin. En uppdatering av en vacker visa från barndomen med tillägget att det banne mig är allvar nu. Med miljön, med änglamarken, med jorden vi ärvde. Vi kan sjunga om vildrosor hur mycket vi vill, och Lisas röst kan vara hur strålande utsökt som helst, men där bakom är det nåt som lurar.
Betyg: 4/5
Mattias: Jag älskar Lisas röst, rent vokalt är det här förstklassigt, men det här är ju verkligen »finstämd-TV4-gala-med-kungaparet-på-parkett«-pop. Och det är ju inte det roligaste direkt.
Betyg: 2/5
Björn: Änglamark är en av mina favoritvisor av Taube. Lisa gör inga misstag men jag håller med Mattias. Tryggt och tokprofessionellt men taket lyfter inte.
Betyg: 3/5
Ison och Fille: Nu har jag fått den jag vill ha
Linus: Jag gillar verkligen viben i den här låten, fiolslingan som loopas, att de har behållit Sven-Bertils originalsång i refrängerna. Det finns något omsorgsfullt i den, verkligen som att de inte har velat förstöra något som de tyckte var bra. Så de har bara smyckat den försiktigt med hiphop-beats.
Betyg: 4/5
Sara: Sockersött, på ett bra sätt. Fint med samplingen. Och här tycker jag att Sven-Bertil ser uppriktigt uppiggad ut för första gången under kvällen. Hade kanske önskat lite mer bett.
Betyg: 3/5
Mattias: Isons Sex and the City-rap, hur gullig? Hur gullig som helst. Filles rim på »Lady Gaga« och »baby mama«, hur roligt? Hur roligt som helst. Gillar också 1990-tals-östkust-vibben, samplingstekniken doftar både RZA och Primo. Jättefint.
Dock – jag är lite oroad att Ison & Fille fastnar i just det här tillbakalutade lite sentimentala uttrycket som de haft både denna och förra veckan. Skulle vilja höra deras mer uppsluppna partajiga sida snart.
Betyg: 3/5
Björn: Det är lite fuskigt att använda Sven-Bertils sång, för helt ärligt – ingen sjunger Taube som Sven-Bertil (trots det jag skriver om Bryants version). Bra låt, som lyfter av Taubes röst.
Betyg: 3/5
Miriam Bryant: Ett sista glas
Linus: Återigen gör Miriam veckans starkaste version. Älskar att hon sjunger den på svenska så att det verkligen blir ett giftermål mellan klassisk visa och modern elektronisk pop, mellan mjukt och hårt, mellan känsla och beats. Det känns oväntat men samtidigt så självklart. Så jävla bra.
Betyg: 5/5
Sara: Felfritt. Fucking felfritt.
Betyg: 5/5
Mattias: Ja, fan, det här var ju rätt outstanding.
Betyg: 5/5
Björn: Vilken sjukt bra artist hon är. Gåshudsframkallande! Som rubriken säger: Bryant briljerar!
Betyg: 5/5
Så mycket bättre sänds i TV4 lördagar kl 20.