Sara: Oj, vad härligt att The Walking Dead är tillbaka! Jag hade ingen aning om att jag hade saknat det så mycket. Och alla som klagade över zombiebristen i Fear of the Walking Dead måste väl fått sitt lystmäte nu? All time zombierekord?
Stefan: Samma känsla här! Vad skönt att ha riktiga The Walking Dead tillbaka! Och så många zombies!!
Björn: Samma känsla här med. Jag blev överraskad över hur glad jag blev av att se dem, till och med Eugene!
I fully respect the hair game.
Daniel: Visst var det fint att återse gänget! Men alltså, att köra halva avsnittet i svartvitt bara för att visa att det skedde för någon dag sedan, var inte det väldigt onödigt/övertydligt?
Stefan: Kunde de inte ha kört allt i rätt ordning i stället? Fast kanske avslutningen blev mer dramatisk som det var nu.
Sara: Det var ett lite trött grepp, man har ju sett det förr. Men på ett sätt tror jag det behövdes, om man nu ville ha tidshoppen. Jag var tillräckligt förvirrad av det jag hade hunnit glömma sedan sist ändå.
Björn: Vissa av de svartvita händelserna var väl i och för äldre än några dagar men visst, greppet känns lite obsolet.
Daniel: Jo, det hade ju varit ett alternativ, men så komplicerade tidshopp var det väl ändå inte? Hade de inte bara kunnat köra någon sorts fade-variant? Jag har visserligen inget emot svartvitt, men jag tyckte det kändes som ett knepigt grepp. Nåväl, jag bara kände att jag var tvungen att klaga lite så här inledningsvis. Nu har jag fått det ur mig.
Sara: Mitt största problem var att det inte var tillräckligt mycket Daryl och Carol. Annars är jag positivt överraskad av starten.
Björn: Word, Sara! Bästa repliken: »I fully respect the hair game.«
Sara: Haha! Eugene fortsätter växa.
Daniel: Hans hår också.
Sara: *raggadish*
Stefan: En annan bra replik var hon som vaknat upp som sa till Eugene »thank god, nothing's happened to your hair« eller något liknande.
Björn: Ja, underbart. Att få se Daryl prutta fram på en sådan hård mc gjorde mig lite mc-deppig.
Daniel: Aldrig har väl en enskild mc-knutte haft så många hangarounds.
Stefan: Eller kört så sakta.
Sara: Gud vad stressande sakta de körde. Förstår att det var nödvändigt, men kunde bara tänka på hur opålitlig den där rishögen till bil de körde såg ut. Jobbigt läge att få motorstopp.
Stefan: Jag väntade bara på att den skulle stanna eller nåt.
Björn: Sunkbilen kändes det som de fegspann lite på för att vi skulle bli rädda.
Stefan: Ja, framförallt när hon tittade bakåt så mycket.
Daniel: På tal om ingenting annat – var höll Carl hus? Han syntes överhuvudtaget inte.
Björn: De kör väl vidare på samma kontrakt, som väl – om jag inte missminner mig – säger att alla inte ska vara med i alla avsnitt. Med det sagt, klev han inte upp på taket?
Daniel: Gjorde han?
Stefan: Vilket tak?
Daniel: +1 på Stefan.
Sara: Jag tyckte jag skymtade honom? Men det kan ju ha varit den andra tonårskillen, Ron. (Var kom han ifrån?)
Björn: This tak.
Sara: Ja, precis, där var han ju.
Stefan: Jag ser fortfarande inte vilket tak.
Björn: Hehe, näe, ingen aning om vilket tak det är. Men det ser ut att vara tak över någon stackars lada eller så? Ni vet som kids i tonåren hänger på och tänder Zippo-tändare?
Daniel: Men vad lustigt, jag minns den där scenen som att det var sonen till killen som Rick dödade.
Björn: Han satt och tittade på.
Daniel: Det är det där sabla svartvita, man ser ju inte vem som är vem. Dagens ungdom.
Stefan: Jag gillar hur Morgan har letat reda på Rick & co bara för att kräva tillbaka sin protein bar!
Björn: Rätt ska vara rätt!
Daniel: Alla behöver ju ett skäl för att fortsätta leva, och han valde verkligen sitt skäl rätt.
Björn: Älskade Michonnes svar: »You always think there's one more peanut butter left.«
Sara: Jag blev överraskande glad över introduktionen av de nya rollfigurerna. Det brukar kunna vara lite jobbigt att lära känna nya i en sån inarbetad ensemble-cast, men jag tycker de lyckades bra. Mötet mellan Eugene och den andra hårkillen funkade väldigt fint till exempel. Han vann sympatier hos mig med detsamma. Och jag blev nyfiken på kvinnan som var med honom.
Stefan: De verkade trevliga!
Daniel: Håller med Sara, det funkade bra med de där introduktionerna.
Björn: Gillade dem också, känns som bra casting.
Synd att Carter blev biten. Då får vi fortsätta dras med den gamla prästen.
Stefan: Den där Carter då: Jättemesig mot zombies men får ändå för sig att han ska ge sig på Rick-gänget.
Björn: Carols härliga dubbelspel där. »Det låter farligt, men jag ser inga andra alternativ.«
Sara: Carter var den nya prästen. Och ändå lever prästen fortfarande?? Hade glömt honom igen.
Daniel: Han höll ju på och smed ränker till ingen nytta precis innan säsongsfinalen.
Stefan: Synd att Carter blev biten. Då får vi fortsätta dras med den gamla prästen.
Sara: Så himla onödig.
Björn: Har någon av er skjutit med nödpistol? Verkar ju skitroligt!
Daniel: I lumpen gjorde man väl det ibland.
Stefan: Men verkar det inte korkat att skjuta nödpistol två meter från zombies? Det låter väl ändå?
Daniel: Jo, svårt att se att de skulle attraheras mer av själva ljuset i klart dagsljus än av det fizzande ljudet.
Björn: Ja, det lät så i alla fall. De borde ha skjutit längs marken. Och inte två åt gången. Så slösigt…
Stefan: Lika oförklarligt var att de inte försökte bygga in alla zombies i brottet i stället för att locka ut dem. Men hallå, nu sitter jag och klagar! Förlåt!
Björn: Jag tolkade det konstigt nog som att även den ingången där långtradaren som sedan rasade stod kunde leda zombierna till dem?
Sara: Jag tror att själva mängden är ogreppbar. Skulle de låta dem vara kvar skulle de till slut bli så många att de lätt kunde klättra på varandra och upp.
Björn: Annars förstår jag ännu mindre. Lex World War Z! Men borde ändå ta flera ÅR.
Sara: Fast långtradaren som rasade var en barriär som var på bristningsgränsen, det var väl därför det var bråttom.
Björn: Precis, och de verkade inte komma åt den? Men om de inte kom åt den, hur kom zombierna åt dem? Hmm…
Rastplats för zombies.
Björn: Ah, nu ser jag.
Daniel: Vad tror ni, kommer vi att få se ännu ett exempel på det jag tycker att The Walking Dead tyvärr är rätt bra på – nämligen att släta över oerhört dramatiska finalscener i nästkommande avsnitt? Eller ja, inte ens bara i nästkommande avsnitt, utan direkt efter reklamavbrott till och med (som när Glenn helt mirakulöst tog sig undan zombierna ute i skogen i finalen i våras). Kommer den här enorma horden (var den för övrigt inte väldigt dåligt CGI-fixad i den där växande överblicksbilden?) på något sätt att ha minskat nästa vecka och staden därmed kunna räddas?
Sara: Jag tror inte att horden minskar, Daniel. Däremot lär de väl hitta nåt sätt att leda bort den. Antingen det eller så får de fly. Vad tror vi om tutan då? Vad är det? Ett misstag? En självmordsbenägen Deanna?
Björn: Jag tänker döings-sonen, Sara. Hämnas på alla, inkl sig själv.
Daniel: Annars är det väl de där som karvar in W:n i pannorna som vill jävlas.
Sara: Aaaah, just det, vi har ju W-karvarna också.
Daniel: De nämndes ju lite påpassligt av Daryl tidigare i avsnittet.
Sara: Rimligt.
Stefan: Förresten, Glen och Nicholas, snart BFF!
Sara: Jag får lite Reek-vibbar från Nicholas.
Björn: Reek!
Stefan: Sant! De behöver många långtradare för att samla ihop alla dessa zombies. Nåja. Svaren får vi nästa vecka! Men … nu höll vi på att glömma veckans zombie!?
Sara: Min röst går till den första som trängde sig genom lastbilarna, den som bara var typ skelett med lite hudslafs på.
Veckans zombie.
Björn: Min röst hade nog gått till kind-bitar-zombien men hen får ett hedersomnämnande och en animerad gif i stället.
The Walking Dead-cirkeln är tillbaka nästa vecka.
The Walking Dead visas på Kanal 9 på söndagkvällar kl 22.