Daniel: Jag har ju gillat de två senaste veckornas avsnitt väldigt mycket, men veckans tyckte jag var lite svagare, trots att det hände mycket mer. Kanske just därför. Vet inte varför jag vill att det ska hända så lite i den här serien…
Björn: Vi är totalt osynkade. Bästa avsnittet hittills!
Sara: Ha, tänkte just säga detta: »Känner att jag har varit riktigt dissig hittills, så nu är det skönt att kunna säga: bra avsnitt! Obehagligt, men starkt.«
Stefan: Haha, jag tyckte visserligen det var okej, men inte mer.
Sara: Vi har alla regnbågens färger. Nåt för alla smaker!
Björn: Det finns inget så desillusionerat som när »goda« människor börjar tortera. Lika spännande här som i Lost.
Ida: Var är alla zombies? Vill jag titta på en vag terror-serie där militär beter sig som skit? Nej. Jag vill se The Walking UNDEAD! Hade det varit The Walking Dead hade vi fått se den där slaktscenen i biblioteket. Känner mig snuvad. Var säker på att det äntligen skulle bli lite action, Travis med bibliotekariezombies, det hade varit något. Smasha zombiehjärna med tunga romaner. Nu ba: inga problem, vi drar, en sekund senare promenerar Travis in i sitt hus. WTF?!
Stefan: Inlåsta på stadion!
Undra om det varit derby och det var Bajen-klacken och AIK-klacken inne på stadion?!
Björn: En zombie fick vi ju se!
Sara: Kimberly! Roligt att det är typ det enda namnet jag lagt på minnet.
Björn:Vi vill ha namnskylt på alla! Fingertoppskänslan i att Travis såg namnet och därför inte kunde trycka av.
Daniel: Men det var ju en rätt billig klyscha…
Sara: Ja, där håller jag med dig Daniel.
Daniel: Hon såg ju inte mer mänsklig ut bara för att hon fick ett namn. Tyckte de tog den enkla vägen ut där, bättre om han inte hade klarat av att skjuta henne ändå. Hade passat det vi sett av hans personlighet bättre.
Björn: Njä, han skulle ju »briljera« för att han ville kunna fortsätta vara hyfsat anonym, tänkte jag.
Ida: Bäst i avsnittet var de läskiga dörrarna. Men det måste ju vara typ tiotusen zombies där inne? Undra om det varit derby och det var Bajen-klacken och AIK-klacken därinne.
Stefan: Ja, de där dörrarna. Kommer de att hålla?
Ida: I så fall håller jag med: lås in dem med alla zombies. Zombies…fotbollshuliganer: same same. Grr.
Björn: Det där släpper Kjell aldrig igenom, Ida.
Ida: Dörrarna lär gå upp i början av nästa och sista avsnitt.
Björn: Nästa avsnitt är väl sista? Om dörrarna inte håller resten av säsongen så har de nästan skrivit in sig i zombiehörnet.
Sara: Jag fick lite »The Governor«-vibbar av otäcka löjtnanten.
Björn: Ja, mkt the Gov.Men det fanns ju två snälla militärer där med. Någon av den blir nog regular nästa säsong?
Sara: »I can do anything I want, I have guns.«
Daniel: Jag fattar ärligt talat inte varför soldaten inte bara berättade direkt om evakueringsplanen. Var det verkligen värt att få armen uppskuren för, att hålla det hemligt, särskilt med tanke på att han är kär i dottern i familjen? Det var ju tydligt redan från början att han inte gillar det som armén höll på med.
Ida: Verkligen Daniel. Vad höll han tyst för?!
Stefan: Det kändes lite som om Salazar skulle skära lite, oavsett om soldaten pratade eller inte.
Sara: Någon sorts yrkeskodex antar jag. Men det kändes inte rimligt.
Björn: Är med Stefan här.
Daniel: Jo, det kändes mer som att grejen var att visa att han var kapabel till att skära och inte var någon snällis, än att det fyllde någon egentlig funktion.
Stefan: Oväntat att Salazar var torteraren även i El Salvador!
Ida: Hela avsnittet verkade ha temat »hur långt är du beredd att gå?«. Salazar i El Salvador, för att rädda sitt skinn, och så militärerna. Plus mamman som iskallt bara »sa han det vi vill veta?«!
Sara: Vad säger vi om sidohistorien med Nick och bling-glidaren då? Lite spännande va?
Ida: Ja den var bra! Äntligen en intressant karaktär kände jag. Som man blev nyfiken på.
Stefan: Kändes som om det byggs upp något inför säsong 2.
Ida: Vad är hans plan? Skapa ett litet gäng?
Björn: Bling-glidaren! En svart rollfigur som inte dör direkt?
Ida: Uuuusch när han pratade om dem med om de där med lattedrinkar och »frequent flyers miles« och att de hamnar först på middagsbordet, då kände jag total identifikation. JAG kommer hamna först på middagsbordet :(
Björn: Stackars!
Sara: Undrar vad han såg för kvaliteter i Nick? Någon sorts gatusmartness? Han verkade ju inte alltför imponerande vid en första anblick.
Ida: Hans låtsasdreads … ah du KAMMA DAJ!
Björn: Verkligen inte. B-Johnny Depp.
Stefan: Han behövde Nick till något, kanske för att han var den enda i samma cell.
Daniel: Samtidigt var han ju rätt stereotyp. En beräknande blingglidare med svajig moral och vasst munläder. Är det så långt The Walking Dead-världen kan tänka sig att sträcka sig gällande svarta rollfigurer om de inte ska bli zombiemat direkt?
Björn: Dock har alla varit grymma stereotyper. Gäller såväl Rick som Daryl och Carol.
Stefan: Vi har ju Michonne. Och Morgan.
Björn: Jo, men serien har ändå fått kritik.
Daniel: Jo, absolut. Men jag tänkte bara utifrån diskussionen vi hade de första veckorna, gällande att samtliga tre svarta rollfigurer som introducerades i FTWD snabbt blev zombier, och nu när nästa introducerades så dör han visserligen inte (än), men är i stället rätt stereotyp.
Sara: Helt annan dynamik mellan dottern och Travis son nu plötsligt förresten. Nästan gulligt.
Stefan: Gillade också att sonen och dottern blev kompisar!
Daniel: Ja, det var en annan grej jag störde mig på i veckans avsnitt (jag är neggig den här veckan, som sagt). Vad var grejen med styvsyskonens fientlighet förra veckan när de skulle vara så myspysiga nu?
Mänskligare än vissa levande, ändå?
Stefan: De var fientliga sen gammalt, men kom väl på att de egentligen inte hade något skäl till det.
Daniel: Jo, kanske det.
Sara: Min tanke var att han varit lite betuttad i henne ett tag och att hon märkt det och varit besvärad av det. Men att de nu kommer närmre varandra.
Ida: Jag AVSKYDDE när de vandaliserade. Det var nästan det värsta i avsnittet! Jag avskyr när man slår sönder saker!
Stefan: Håller med, Ida! Förstår inte vad det skulle vara bra för!!
Daniel: Fast om nu världen är på väg att gå under, kan det väl vara på sin plats att få avreagera sig lite i ett dött hus, särskilt om man är en hormonstinn tonåring.
Sara: Lite klyschvarning på det också. Som symbol för allt kaos: hur materiella ting plötsligt förlorar värde och det råder anarki.
Ida: Nej usch! Tänkte samma sak när hon krossade en glasflaska mot marken. Det är upphävandet av civilisation! Nedskräpning! Grr. Igen. Kunde de inte bara provat kläder? Det gillade jag.
Sara: Ja, det var rörande med finkläderna. Han i den jättestora kostymen!
Ida: Ett muntert romcomigt klädbytar-montage! De provar skojsiga hattar mitt i brinnande zombiekrig! Se DET hade varit något!
Daniel: Klart att det är fel att trasha ett hus, men jag tyckte att det var rätt realistiskt ändå. En del ungdomar gillar bevisligen att slå sönder saker även utan zombieapokalyps att skylla på.
Ida: Avskyr barn som slår sönder saker.
Stefan: Men vet de egentligen att världen går under? De kan väl inte veta hur läget är i världen utanför?
Ida: Förlåt, stryk det. Nu har jag gravt förolämpat alla fotbollsfans och alla föräldrar. Sorry!
Björn: Ida är riktigt one percenter i dag.
Sara: De verkar väldigt dystopiska. »Tänk om de kommer tillbaka?« »De kommer inte tillbaka«.
Ida: Varför lägger de på sjukhuset ner så mycket resurser ändå? Jag trodde bara det skulle vara värre. Något slags koncentrationsläger, rensa bort de som kräver resurser. Orka amputera ben och så vidare, när de ändå ska inleda Project Cobalt dagen efter?
Daniel: De borde ju ha någorlunda koll på vad som händer där utanför, ändå. Det verkade ju inte som att vare sig Travis eller Madison blev förvånade över det totala förfallet i omgivningen när de var utanför staketet.
Björn: Vet ens de på sjukhuset om det?
Daniel: Skulle tro att själva sjukhuspersonalen hållits utanför de diskussionerna.
Stefan: Ja, de har koll på närmaste omgivningarna, men vet de hur läget är på östkusten? Eller i Kanada? Eller övriga världsdelar?
Daniel: Men på tal om sjukhuspersonalen – var det inte ganska smart av dem att använda bultpistol för att avzombifiera de som dött? Jag gillade den detaljen.
Ida: Jag blev ledsen för jag tänkte på alla djur som blir avrättade så.
Stefan: Haha, vi verkar ha reagerat på ungefär samma sätt till det mesta den här gången, Ida!
Ida: Du och jag, Stefan! Vi vegetarianer som avskyr vandalisering och tycker det är trökigt med för lite zombies!
Stefan: Exakt!
Du och jag, Stefan! Vi vegetarianer som avskyr vandalisering och tycker det är trökigt med för lite zombies!
Daniel: Jo, absolut, det håller jag med om – men se det från den ljusa sidan: Nu kommer de aldrig att användas till det igen, utan får en verklig nytta.
Sara: Jag har aldrig förstått grejen med att den som är närmast en person prompt vill vara den som dödar den. »Låt mig göra det! Det är min vän!« Varför? I vissa situationer kan jag förstå det, typ man vill vara säker på att det görs värdigt och rätt, men varför var det viktigt för exfrun att avzombiefiera Griselda? De hade känt varann ett par dar? Eller var det en lärogrej? Låt mig, jag vill lära mig hur man gör?
Ida: Jag vill se det från djurens POV! Hur de bara bryter sig ut och gör revolution och lever så jäkla gött utan människor! Nej förresten, nu kom jag ihåg den fasansfulla scenen från The Walking Dead när hästen blev uppkäkade av zombiehord…
Sara: Zolas häst. (Gruvhästen i Émile Zolas Den stora gruvstrejken används ibland som symbol inom dramaturgi för att illustrera hur människor ofta sympatiserar mer med djur i fiktiva verk än människor, reds anm.)
Stefan: Men en bultpistol, förresten, används väl till bedövning. Blir en zombiehjärna tillräckligt skadad? (Svarar mig själv: Ja, tydligen.)
Björn: Nä, bultpicka sätter ju en bult i hjärnan?
Stefan: Hmm… ett djur fortsätter leva men är hjärndöd, medan en zombie som redan är död i övrigt kolar vippen.
Daniel: Jo, men frågan är om man dör av dem eller bara förlorar medvetandet. Människors skallar kan väl dock antas vara lite mer enkla att demolera än nötboskaps.
Ida: Delar av hjärnan är väl redan död om man är zombie?
Minns ni i säsong 1 av The Walking Dead med forskaren som stängt in sig, som visade nån slags pedagogisk film för Rick och gänget. Det var lite svaga signaler nånstans i hjärnsubstansen, men det mesta var dött.
Daniel: Ja just det, i Atlanta, när de fick veta att de alla var infekterade.
Sara: Hmm. Jag tänkte »bultpistol, var det inte en slaktmask?« *googlade* Läser: »Slaktmasken ersattes från början av 1900-talet med bultpistol…« Jaha, nu känner jag mig urgammal också.
Ida: Sara du har levt et tidigare liv. Du har varit slaktare på 1800-talet!
Sara: Haha, tydligen!
Björn: Jag trodde att det räckte med bultpistol men det gör det alltså inte.
Daniel: Engelska Wikipedia: »The bolt may or may not destroy part of the brain«. Ajaj, verkar som att de gjort en liten manusmiss där! Och jag som tyckte att det var en så snygg, klinisk grej som passade för sjukhusavlivningar.
Ida: Bra researchat! Nu ringer vi AMC som rättshaverister och berättar det! De kommer bli tacksamma!
Björn: Toppen!
Daniel: De kommer att bli tvungna att filma om hela avsnittet. Jobbigt.
Stefan: Eller så lever Griselda upp i nästa avsnitt.
Ida: Hans Rosling kommer in, håller pedagogisk föreläsning om bultpistoler och hjärnsubstans så alla fattar.
Daniel: Sedan tar Jimmie Åkesson scenen i besittning och börjar orera om att det hade varit bättre att hjälpa dem på plats än att ta dem till sjukhuset.
Ida: Hahaha!
Sedan kommer SD-trollen och berättar att det är naivt att försöka rädda alla! Vakna LA!
Stefan: Men det handlade förresten ingenting om blinkningarna som de såg i förra avsnittet. Jag trodde att det skulle bli något av huvudhandlingen.
Daniel: Men de sköt ju av dem i slutscenen! Det var ju Travis uppvaknande.
Björn: Jupp, skrev det i kommentarerna förra veckan till och med!
Stefan: (Måste kolla…)
Daniel: När Travis sitter på taket i sista scenen och tycker sig se ljuset, så visar det sig att det är blixtar av kulsprutor man ser (och hör), och då fattar han att det indirekt är han som har dödat de som gömde sig där, eftersom han hintat för militären att någon fanns där.
Ida: Oj … det fattade inte jag…
Björn: Men hörni. Vegosar!
Stefan: Jaaa, visst ja!
Daniel: Det är proteinbristen, ni pallar inte att hålla uppmärksamheten uppe i mer än 40 minuter.
Stefan: Snarare zombiebristen som gör att man halvsover.
Ida: Vi är upptagna med att rädda världen, Daniel, så vi är lite upptagna medan du skjuter bultpistol i pannan på Griseknoen. Exakt det som Stefan sa, dessutom!
Stefan: Och exakt det som Ida sa.
Ett typiskt The Walking Dead-säsongsslut skulle ju vara att fördämningarna till arenan brister medan våra hjältar står ute på parkeringen, och så fade to black.
Ida: Dålig stämning. Hrm. Okej. Nästa avsnittet är det sista! vad händer då? Operation Cobalt, arenan, osv?
Björn: Arenazombiesarna dödar alla militärer.
Sara: Känns som att de bara börjat. Tror knappast man får någon avslutning på nånting.
Hoppas på att familjen återförenas, det är väl det enda jag önskar mig.
Björn: Hoppas jag med.
Ida: Men snälla. En mass-zombiescen. En enda. Det är allt jag begär.
Daniel: Ett typiskt The Walking Dead-säsongsslut skulle ju vara att fördämningarna till arenan brister medan våra hjältar står ute på parkeringen, och så fade to black.
Ida: Derby-zombisarna kommer ut och slaktar hela armén. Ja tyvärr Daniel, så kan man misstänka att det blir så…
Björn: Skrev jag för en minut sen, Ida!
Ida: Jag ville smöra in mig hos Daniel efter att jag anklagade honom för Griseknoen-mord.
Stefan: Det blir världens kaos med zombiesar överallt och de lyckas precis återförenas och komma undan. Kommer någon att dö, eller överlever alla?
Ida: Alla familjemedlemmar överlever. Alla andra dör.
Daniel: Jag tror inte att någon mer dör den här säsongen.
Ida: Jo bling-mannen överlever med b-Johnny Depp.
Daniel: Hur som helst ska det bli spännande att se vad de kokar ihop. Hoppas att de fortsätter överraska, och inte gör ett typiskt The Walking Dead-slut.
Sara: Amen, Daniel.
Stefan: Sista avsnittet heter The Good Man… är det bling-glidaren?
Björn: Hoppas! Älskade bling-glidaren! Det enda jag behöver i sista avsnittet, lite b-Johnny Depp och en bling-glidare som hustlar ut ur finkan.
Ida: Ja det som Björn säger, plus derby-zombiesarna.
Sara: Kanske en blinkning till El Salvador-gubbens svada om vem som är ond och vem som är god. Hittills är det väl annars Travis som fått illustrera »den gode mannen«.
Björn: Tror El Salvador-gubben kommer få sitt straff genom att se sin fru kola. Ni vet, män straffas genom att frugan dör…
Sara: Dö igen?
Björn: Haha, nä, vänta nu… Gnnnnhgh. Fick en bult-genom-hjärnan-hjärnsläpp.
Stefan: El Salazar rör inte en min vad som än händer.
Sara: Den som lever får se. Hörs nästa vecka!
Nästa vecka är det säsongsavslutning. Vi ses då!
Fear the Walking Dead visas på HBO Nordic.