Jag jublade högt när Saga dök upp i tv-rutan i premiäravsnittet av Brons tredje säsong, och väntade otåligt som ett barn på julafton att hennes telefon skulle ringa så man fick höra hennes legendariska svarsramsa: »SagaNorénLänskrimMalmö!«.
Jag kommer ärligt talat knappt ihåg någonting från säsong 2 av Bron. Det var den trötta klyschan »våldsamma djurrättsaktivister som går över styr«, något virus, en bisarr tråd om en barnvakt som förgiftade Martins barn… Det enda som bet sig fast var ju när Sagas sinne för lag, ordning och rättvisa gjorde att hon angav sin bästa vän Martin.
Och den händelsen är egentligen det enda man behöver veta nu när säsong 3 dragit igång. Man kan med gott samvete strunta i att kolla i kapp säsong 2.
Martin sitter alltså inne för mord på tio år och man hade ju hoppats på åtminstone ett gästspel av gos-Kim Bodnia, men det verkar vi dessvärre kunna glömma. Förresten är Saga så bra att jag knappt saknar honom. Mer tid för Saga är aldrig ett problem!
Åh, man märker hur ont det gör i Saga då hon bara konstaterar tomt att hon »inte kan umgås med dömda mördare«.
En av de finaste scenerna i avsnittet var när Sagas chef, som spelas så fantastiskt mysigt och tryggt av Dag Malmberg, försöker resonera och prata med Saga om varför hon inte hälsar på Martin. Åh, man märker hur ont det gör i Saga då hon bara konstaterar tomt att hon »inte kan umgås med dömda mördare«.
Sofia Helin är så otroligt bra, hon gör Saga bättre nu än någonsin. I förra säsongen var Saga för överdriven, det var scener där man skulle skratta åt hur tokig hon var, men det gjorde mig bara illa berörd, Saga verkade bara helt tossig på ett onödigt slapstick-sätt.
Men som hon är nu, hur Saga bara talar i ärliga konstateranden, och hur hon anstränger sig att vara som alla andra är så rörande. Sedan första säsongen har hon ändå lärt sig av sin chef och av Martin hur man ska bete sig bland människor. Hon förstår det inte varför, men hon försöker. Som när hon »småpratar« med sin nya danska kollega och tonlöst frågar ut henne var hon bor, hur hennes familj ser ut, eftersom det kan ge »positiva resultat«. (Minns ni scenen när Saga försökte sig på småprat i personalrummet i första säsongen, och bryskt över kaffekopparna slänger ur sig »jag fick mens i morse!«? Legendarisk!)
Nu har vi plötsligt kvinnor som är genier på det sättet som tidigare enbart varit till för män.
Jag hoppas att vi den här gången slipper den segdragna och pessimistiska analysen man fått läsa så många gånger, den att »intelligenta hjältinnor på tv bara får vara det om de har en diagnos«. Det är inte ju sant. Nu har vi plötsligt kvinnor som är genier på det sättet som tidigare enbart varit till för män. För att ha en mörkare sida brukade enbart vara förbehållet de manliga poliserna, FBI-agenterna och privatdeckarna. Det söps, knarkades och deppades, och psykdiagnoser stod som spön i backen. Däremellan var de här männen briljanta och såg sådant som absolut ingen annan kunde: Wallander, Sherlock Holmes, Tony Hill i Mord i sinnet, Will Graham i Hannibal, Rust Cohle i True Detective. Nu har vi Carrie Mathison i Homeland, Lisbet Salander i Millennium, Sarah Linden i The Killing och så Saga förstås. Det är goda nyheter!
Nämn en enda annan thrillerserie där en polischef (kvinna) pratar med en utredare (kvinna) om en annan utredare (kvinna)?
Bron får pluspoäng för antalet kvinnor också. När jag tittar på film och tv-serier med en överväldigande mängd män irriterar jag mig på hur ofta de slentrianmässigt puttat in män där det exakt lika gärna kan vara en kvinna. Därför gör det mig så glad att Bron inte fallit i den fällan. Nämn en enda annan thrillerserie där en polischef (kvinna) pratar med en utredare (kvinna) om en annan utredare (kvinna)? Det är unikt. Tack svenska genusdebatten för det!
Första avsnittet var välskrivet. Jag måste erkänna att jag inte hängde med riktigt i myllret av presentationer och upplägg, men det ger sig väl. Mordet var obehagligt som tusan, dockor alltså! Brr! Vidriga ting!
Thriller-knepet »göra ett kvinnolik till ett ting« är inte ett favoritgrepp.
Att göra konstspektakel av kvinnolik är verkligen inget jag applåderar, men jag förstår chockeffekten man vill åt med ett riktigt läskigt mord. Temat med genusdebatten, näthatet och hoten mot feminister är som alltid aktuell. Jag har som sagt bara sett ett enda avsnitt, men ryktet på stan säger att det är en riktigt fiffig intrig med överraskande vändningar. Allt som allt känns Bron med Saga i spetsen som ett riktigt kärt återseende.
Bron visas på SVT.