Daniel: Jag kastar loss genom att säga – ännu ett i mitt tycke väldigt bra avsnitt, och jag måste säga att Fear the Walking Dead har utvecklats till en helt annan serie än jag trodde, och det på ett bra sätt.
Magnus: Framför allt helt olik The Walking Dead. En bragd i sig. Skönt att den vågar gå emot förväntningarna.
Sara: Ja, jag gillar att den tydligt börjar särskilja sig från The Walking Dead. Den här nya antagonisten: den ondsinta militären, känns rätt intressant. Så jag är lite mer positiv än förra veckan. Men jag stör mig på att jag inte riktigt sympatiserar med någon av huvudrollerna. Travis framställs som en naiv mes-idealist, Madison som hård och bitter, knark-sonen som en egoistisk slacker, andra sonen som en kantig rebell och dottern känns mest som en oskyldig docka. Jag vet inte vem jag ska hålla på eller identifiera mig med?
Travis har verkligen en rejäl resa framför sig om han ska bli en person att ta till sitt hjärta.
Daniel: Jag gillar Madison.
Magnus: Gillar inte Travis utveckling. Lt. Moyers däremot! Psycho-soldier!
Daniel: Nej, Travis har verkligen en rejäl resa framför sig om han ska bli en person att ta till sitt hjärta.
Stefan: Man kanske inte ska gilla Travis, han ska helt enkelt bli biten!
Magnus: Jag gillade verkligen Travis först, men senaste avsnittet har verkligen tunnat ut honom som karaktär.
Stefan: Kanske gäller de andra också.
Magnus: Och hans relation med sonen…
Stefan: Att man inte ska gilla dem för mycket alltså.
Madison känns så kall? Och avstängd. Men visst, skulle kunna gå åt ett håll där jag gillar henne.
Sara: Jag har svårt att få grepp om Madison. Hennes utveckling har varit rätt förvirrande, nu känns hon så kall? Och avstängd. Men visst, det skulle kunna gå åt ett håll där jag gillar henne.
Daniel: Å andra sidan är det ju intressant att han är en så central rollfigur och man inte gillar honom. Men jag tror ju att han snart kommer att nyktra till, inte minst med tanke på slutscenen den här veckan.
Magnus: Jag håller med Daniel om att Madison är den man gillar bäst just nu.
Vem är Nick?
Sara: Sympatiserar i alla fall helt med hennes förhållande till knark-sonen.
Magnus: Vad tycker vi egentligen om Nick?
Stefan: Vem är Nick?
Daniel: Jag får inte direkt den kalla känslan, jag tolkar det mest som att hon är lite besviken på att Travis inte hanterar händelserna som hon förväntat sig.
Magnus: Sonen.
Sara: Känns som att han behöver en tankeställare. Men det finns sympatipotential i honom också.
Stefan: Men honom gillar jag lite ändå. Han har ju sina problem att brottas med, men skulle nog kunna rycka upp sig när det krisar.
Magnus: Vad jag tycker är bäst än så länge är hur bra serien gestaltar apokalypsen, bara som ett ogreppbart myller av känslor och händelser.
Daniel: Okej att Nick betett sig väldigt omoget, men det var ju lite väl av militären att släpa bort honom.
Magnus: Som att alla vet vad som händer, men ingen vill acceptera det.
Sara: Han blev ju påkommen drogpåverkad. De verkar ha hyfsad nolltolerans för eventuella störningsmoment.
Daniel: Jag gillar att de håller oss kvar i det här tidiga skedet längre än jag trodde. Vet inte varför jag trodde att det skulle gå fortare, men är glad att jag hade fel.
Sara: Håller med dig Daniel! Om de hade fått smita med bilen där när de var på väg hade det blivit för likt The Walking Dead.
Magnus: Älskar det långsamma tempot!
Stefan: Men bara två avsnitt kvar… känns som om det fortfarande bara är inledningen det här. Nu ska de ju börja utforska det blinkande ljuset, och det här sjukhuset som alla tas till. Eller kommer det bara vara en massa frågetecken kvar när det slutar?
Daniel: Man får hoppas att Nick ser det här som ett skäl att kamma till sig och komma ur missbruket. Men det blinkande ljuset tog ju militären hand om?
Magnus: Antagligen kommer det sluta med att Nick är långt nere i skiten.
Stefan: »Världen går under, bäst att ta tag i sitt liv.«
Magnus: Grymt och mörkt.
Sara: Det blinkande ljuset gav nog Travis en välbehövlig reality-check.
Magnus: Hur bra det än är så saknar jag veckans zombie…
Sara: Ja! Noll! Bara nån döing.
Daniel: Ja, det här avsnittet fanns det ju inte en enda zombie i! Bortsett från någon som kanske hade blivit skjuten där där Madison var ute och luftade sig.
Magnus: Det är ju ändå en zombie-serie.
Daniel: På något vis passande ändå, eftersom Björn inte kunde vara med den här veckan. Veckans zombie är ju hans darling.
Magnus: Men det kommer nog braka loss rejält i de två sista avsnitten! Inte minst mentalt för karaktärerna.
Daniel: Verkligen. Det är nästan så att om det inte hade varit för den här cirkeln så hade jag sparat veckans avsnitt och tagit båda de sista samtidigt sedan. Väldigt peppad inför avslutningen!
Stefan: Visst har det sagts att det ska bli en säsong 2?
Daniel: Ja, en 15-avsnittssäsong. Den fick grönt ljus redan långt innan första säsongen började visas.
Stefan: Då blir man nyfiken på hur de ska fixa det utan att det bara ska bli en ny The Walking Dead. De kan ju inte sitta kvar i den här safezonen särskilt länge till.
Daniel: Nej, stängslen lär falla i deras lilla gated community redan den här säsongen.
Sara: Jag gillar lite hur de är separerade nu, med Nick och exfrun på »sjukhuset«. Intressant uppdelning.
Säsong 2 blir en 15-avsnittssäsong. Den fick grönt ljus redan långt innan första säsongen började visas.
Magnus: Otroligt sugen på nästa avsnitt, älskar hur det här rundar av smekmånaden, nu är det på riktigt.
Daniel: Ska bli intressant att se vad som händer på det där »sjukhuset«. Blir de testobjekt?
Stefan: Det känns ju inte som om Travis & Madison kommer att försöka med något fritagningsförsök precis. Undrar vad som händer i stället!
Daniel: De har ju inte riktigt oddsen på sin sida, militären verkar funka rätt så bra än så länge.
Magnus: De kanske gör två separata fritagningsförsök. Tills att de blir vänner igen.
Sara: Militären måste ju ha egna motiv också. Inte bara mesta möjliga lugn, och smittobegränsning, som de verkar köra efter nu.
Daniel: Men hur tolkar ni militärens agerande? Den här extrema nolltoleransen torde ju innebära att de tömmer inhägnaden på folk rätt snabbt, och vad är då poängen med att ens skapa en inhägnad?
Stefan: De kanske redan blivit kannibaler?
Magnus: De agerar väl enligt militärmanualen, tänker inte utan lyder bara order.
Sara: Vems order? Och med vilka motiv?
Magnus: Sedan är väl även de förvirrade och överrumplade.
Sara: Rädda, gissar jag.
Magnus: De har väl vissa punkter att bocka av i katastrofsammanhang.
Stefan: Ordern borde ju vara att rädda så många de kan, och inte skjuta alla som rör sig.
Magnus: Jag tror inte att de gör några medicinska försök.
Sara: Offra några för att rädda många.
Daniel: Internerar de dem bara då? Eller släpper ut dem i det vilda?
Magnus: De sätter nog bara skadade, sjuka och missanpassade i karantän, så blir de av med dem.
Jag kan lova att det där området är zombiemos när säsongen är över. Skönt.
Stefan: Man har ju inte fått något riktigt grepp om hur stort område de inhägnat. Känns som ganska litet…
Daniel: Det känns ju inte som att de skulle prioritera att avsätta resurser på att avgifta en junkie.
Magnus: Jag kan lova att det där området är zombiemos när säsongen är över. Skönt.
Stefan: Och Nick & exfrun rymmer med doktorns hjälp medan hon med benbrottet stryker med.
Daniel: Jo, det känns ju som det troligaste scenariot för den gruppen.
Sara: Vad händer med skeptiske El Salvador-gubben?
Magnus: Hoppas inte Nick försvinner ur handlingen, ser fram emot att se honom bli karl.
Daniel: Jag tror han lyckas få Travis att tuffa till sig lite. El Salvador-killen alltså. Jag tror absolut inte att Nick försvinner. Han är för intressant som rollfigur med sin svaghet för knark.
Sara: Nick kommer hänga i. Han är viktig för pojkbandsfaktorn.
Stefan: När Nick & exfrun kommer tillbaka hem så är det zombieinvaderat och nästa säsong går ut på att få dem att hitta varandra igen. Så nu vet ni det, behöver inte titta!
Magnus: Kommer dock bli tröttsamt om Nick fortsätter sin kamp mot knarket i alla säsonger.
Daniel: Noooo! Separerade grupper känns sååå The Walking Dead.
Sara: Jag är också sjukt trött på det.
Vi får hoppas att sonen kan bli drogfri lika snabbt som Jack Bauer i tredje säsongen av 24, han gick ju från heroinjunkie till drogfri på tre-fyra timmar.
Magnus: Fast han kan ju testa olika typer av knark.
Daniel: Jo, man får hoppas att han kan bli drogfri lika snabbt som Jack Bauer i tredje säsongen av 24, han gick ju från heroinjunkie till drogfri på tre-fyra timmar.
Sara: Hahaha! Men så var han också Jack Bauer. Åh, Jack! <3
Stefan: Men vad ska kunna hända då, som inte redan varit i The Walking Dead?
Daniel: Hittills känns det som att de faktiskt varit mer genomtänkta än jag hade förväntat mig gällande att skapa en helt annan serie än The Walking Dead. Låt oss bara hoppas att den trenden håller i sig.
Ida: Jaha, hej, nu har jag sett. Ingen zombie = astråkigt! God natt och tack för mig!
Stefan: Haha, härligt inhopp Ida!
Daniel: Men åååh, Ida, du är en sådan partypooper, vi har ju varit ense om att det här är starkt zombiedrama.
Ida: Buuuuuuuuuuuuuu.
Magnus: Natti natti!
Ida: »Åh vad starkt med militärjuntatillbakablickar och samhällskritik med militären«… Bryr mig icke, vill ha *släp släp gnag gnag* zombies!
Stefan: Tyckte faktiskt också att det var aningen tråkigt avsnitt. Men nästa vecka, då jäklar!
Daniel: Det kommer nog att gnagas en del innan säsongen är slut. Ja ja, jag får väl korrigera mig då – jag tycker att det är ett starkt zombiedrama… Nåväl, vi säger väl godnatt över hela linjen då och mentalpeppar för de två sista avsnitten?
Nästa vecka är Fear the Walking Dead tillbaka och så även cirkeln. Till dess *släp släp gnag gnag*.
Fear the Walking Dead visas på HBO Nordic.