»Jag står här på muggen och fixar till luggen, spegeln är vår enda vän. I kväll ska vi fira, ut och trixa och lira, ikväll är det kväll nummer en…«
Jag kan fortfarande Ronny & Ragge-låtarna utantill. Som elvaåring i en byhåla var jag deras perfekta målgrupp när genombrottet kom där i början av 1990-talet. Nu återförenas de i Kanal 5:s humorsatsning Äntligen helg! och även som obotlig nostalgiker var det med en god dos skepsis jag inväntade premiären.
Settman och Granberg, 20 år senare. Kan det här verkligen bli bra?
Svar: Ja! Det kan det.
Synd då att det blev jättejättedåligt.
Pappan som inte får komma till skott på fredagsmyset, herpesutbrott på förskolan, godtrogna frun som kommer på den otrogne mannen, mannen som kommer på den otrogna frun, engångsligget som glömmer var hon bor…
Låt mig förklara. Äntligen helg! vill vara ett karaktärsdrivet humorprogram – tänk Mia & Klara eller Little Britain – och inte bara fristående sketcher. Det betyder att det inte vilar lika tungt på skämtskrivning och punchlines, men det betyder också att kraven på manus blir högre.
Att klaga på att svensk humor håller sig för mycket »under bältet« känns som ihålig slentriankritik. Men vad fan. I första programmet: pappan som inte får komma till skott på fredagsmyset, herpesutbrott på förskolan, godtrogna frun som kommer på den otrogne mannen, mannen som kommer på den otrogna frun, engångsligget som glömmer var hon bor, förskolläraren som har sex med ett före detta dagisbarn och huvudfokus i Settman/Granberg-storyn är det hysteriskt roliga (obs ironi) i att oskulden Settman tvingas ligga med en anskrämlig gammal änka. En chockerande usel scen.
Det som inte är sex är skojsiga dialekter, Instagramsatir eller ironiseringar över barns diagnoser. De vill vara fölkliga men lite hipsterblinkande på samma gång och resultatet blir varken eller. Bara tamt, ooriginellt omtugg.
I premiärprogrammet drog jag på munnen en (1!) gång: när Olle Sarri vill testa badrummet under en lägenhetsvisning genom att gråtduscha (»jag som har så mycket kääärlek att geeee«). Och det är i den stunden mina mest välvilliga glasögon åker på. Det hade ju kunnat bli bra, hade det inte? Kanal 5 ska faktiskt ha credd för sina humorsatsningar. Sofia Bach är bra. Och finns det inte något i den där Settman/Granberg-dynamiken ändå? Fredde Granberg är oväntat nedtonad (well, allt är relativt) som den misslyckade illusionisten Bobby och det ligger en kittlande mörk klangbotten och gömmer sig under skitmanuset. En ton som hade blivit intressant om den fått dra mer åt Allt faller-hållet än åt Ronny & Ragge-hållet.
Men, nu gör den inte det. Och jag är inte elva längre.