Hello Monster är en thrillerkomedi som utforskar hur någon blir seriemördare, huruvida arv eller miljö spelar störst roll, om det går att rehabilitera en seriemördare, och frågar sig om vem som helst kan blir det. Givetvis med en hel massa tragiska bakgrundshistorier, dels eftersom vi tittar på ett koreanskt drama men framför allt för att det är så de flesta verkliga seriemördare blir som de blir, och att Hello Monster intresserar sig för seriemördare som personer och inte bara som plot devices är ofta dess allra största styrka.
Att göra thrillerkomedi är svårt, då tittaren ska ta serien på allvar, men samtidigt inte.
Att serien är åtminstone halv-Hitchcockiansk har mig veterligen varken manusförfattare Kwon Ki-young eller regissörerna Noh Sang-hoon och Kim Jin-won pratat om men det finns för många likheter för att vara en slump – psykologin bakom mord, spänning genom att tittarna vet mer än karaktärerna, en MacGuffin som blir mindre viktig längre fram i handlingen, inkompetenta poliser, och så vidare.
Det är för övrigt de inkompetenta poliserna som är seriens största källa till komedi, något som tyvärr också är seriens största brist. Att göra thrillerkomedi är svårt, då tittaren ska ta serien på allvar, men samtidigt inte. Att hälften av polisstyrkan är pajaser är förargligt, och jag önskar att författare Kwon hade hittat humor någon annanstans. Fast hon gjorde åtminstone ett rätt här: Ingenting är roligare än när Min Sung-wook får spela en ordentligt indignerad karaktär som har hela världen emot sig.
Det tar ett tag att komma in i thrillerkomedi-rytmen men när man kommer in i den väntar en seriemördar-serie bättre än de flesta, helt enkelt eftersom mördarna här får vara riktiga personer och inte bara tomma spänningsskal.
Samtliga 16 avsnitt av Hello Monster finns med engelsk text på Viki.