Det finns en kategori filmer som jag sett oändliga mängder gånger för att de gick om och om igen på Filmnet och Canal Plus när jag var liten, och som alltid gick att se någon gång till. Jag kan exempelvis citera Demolition Man i princip ordagrant och vidhåller fortfarande att det är en av historiens bästa filmer. Den har jag dock fortsett att se med jämna mellanrum.
Sedan finns det en underkategori filmer som jag som vuxen ar insett var helt bortkastade på mig – parodifilmerna som anspelade på filmer som jag helt enkelt inte hade sett.
Hot Shots faller så totalt in under denna kategori eftersom jag varken hade sett Top Gun eller egentligen någon alls av de andra filmerna som den anspelade på, och eftersom en stor del av dess kulturella referenser och ordvitsar och sexuella anspelningar gissningsvis också gick ganska över huvudet på en elvaåring i en vardagsrumssoffa i Hökarängen. Men jag var liksom ändå nöjd med att sitta där och fnissa åt det lilla jag hängde med på, och resten av tiden uppskatta att saker var roliga och knasiga i största allmänhet. Tricket med att snärta en oliv från navel till mun är fortfarande roligt även om man inte fattar att det anspelar på 9 ½ vecka. Frågan är om det nödvändigtvis är så mycket roligare om man vet det.
Nu undrar jag ju om jag vågar se om den i vuxen ålder. Jag tror ändå att den kanske håller någorlunda, åtminstone på något slags pinsamhetsstön-pappahumor-sätt – så länge jag kan kränga av mig vartenda par politiskt korrekta glasögon som annars sitter fastsvetsade på näsan.
(PS: Med 20 års perspektiv är jag också lite fascinerad över att den inte fick en värre svensk titel än Hot Shots! Höjdarna! Notera att utropstecknen inte är mina.)
Se Hot Shots här: http://nflx.it/18Eyspt