Dutch (Hannah John-Kamen) och John (Aaron Ashmore) är killjoys – huvudjägare som står neutrala i det interplanetära klasskrig som hotar förgöra solsystemet de bor i. I deras lilla duo är Dutch den vältaliga, charmiga ledaren med en mörk hemlighet och John är den dyslektiska geni-mekanikern med självförtroendeproblem. En dag får de en order om att döda Johns bror D'avin (Luke Macfarlane), men lyckas med lite ansträngning rentvå honom. Som den grymma taktiker och slagskämpe D'avin är, så ser Dutch och John gärna att han ansluter sig till dem.
Större delen av de fyra Killjoys-avsnitt som sänts i skrivande stund ägnas åt veckans uppdrag – döda D'avin, rädda gisslan, hitta en försvunnen man, och så vidare – men samtidigt bygger huvudförfattare Michelle Lovretta (som även skapade Lost Girl) och hennes team upp större, mer övergripande historier som sträcker sig över flera avsnitt – bland andra Dutchs mystiska förflutna och D'avins försök att gå med i Killjoy-organisationen. Detta upplägg i kombination med att serien inte tar sig själv på alltför stort allvar – förutom när det krävs, förstås – gör att Killjoys känns väldigt 90-tal, tänk Farscape, Stargate eller Lexx (och förlåt för att jag påminde om att Lexx finns). Battlestar Galactica var hur bra som helst, men den lyckades också förstöra rymdopera-genren på tv i några år, och åtminstone jag är beredd att gå tillbaka till den prestigelösa andan före BSG.
Killjoys är engagerande, rolig och spännande, och även om det är ganska lättsamt tittande just nu, så har den potential att växa och bli ännu mer engagerande, rolig och spännande när de övergripande historierna får ta mer plats.
Killjoys sänds på Space i Kanada och på Syfy i USA.