Ah, onda barn! Jag har alltid haft en sweet spot för dem i rysliga film- och tv-sammanhang. De tomma blickarna, gärna lite sluttande axlar, ord som uttalas med monoton och härligt livlös röst. Ja ni vet, Come play with us Danny-temat som mjölkats i snart 40 år. Jag köper det fortfarande varje gång.
Ofta är ju de här barnen inte onda per se, utan deras lättledda sinnen styrs av en bakomliggande kraft med dunkla motiv. Så verkar tydligt vara fallet i The Whispers, en sommarthrillerserie som fyra avsnitt in inte riktigt verkar ha bestämt sig för om den handlar om övernaturligheter, galna vetenskapsmän eller extrema väderfenomen – eller en blandning av dem alla.
I centrum står en trio barn och deras föräldrar som dels har nyckelpositioner inom FBI, försvarsdepartementet och atomenergimyndigheten, och dels har komplicerade relationer sinsemellan (läs otrohetsaffärer). En dag börjar plötsligt en röst vid namn Drill prata med barnen som ingen annan kan höra, något föräldrarna så klart på känt skräckfilmsmanér bara rycker på axlarna åt – låtsaskompisar har ju många barn. Drill, vad hen nu är, är dock betydligt mer kapabel än Mållgan och styr barnen till att rigga livsfarliga fällor, ta fram säkerhetsklassade byggnadsritningar och spränga kontor i luften, allt under förevändning att barnen deltar i en lek där de ska få en belöning om de slutför sina uppdrag, ett annat känt rysargrepp som sällan brukar sluta väl för de inblandade.
Ah, onda barn! Jag har alltid haft en sweet spot för dem i rysliga film- och tv-sammanhang. De tomma blickarna, gärna lite sluttande axlar, ord som uttalas med monoton och härligt livlös röst. Jag köper det fortfarande varje gång.
Vi har sett ingredienserna i The Whispers förut – det är samma sorts konspirationer, hemliga försvarsprojekt, nedtystade sanningar och antydningar om övernaturlig inblandning som blivit stapelvaror i den här typen av serier. Vi presenteras i piloten med ett till synes olösligt mysterium – ett stridsflygplan som försvunnit under ett uppdrag i Arktis hittas kraschat i Sahara mitt i en formation som bildats av ett gigantiskt blixtnedslag, och trots den oerhörda explosion som blivit resultatet har piloten vandrat iväg till synes oskadd. Nu är han tillbaka i USA, och verkar sammankopplad med fallen kring barnen som blivit besatta av Drill.
Fyra avsnitt in vet vi egentligen inte så mycket mer om vad Drill är, men det blir allt tydligare att såväl barn som vuxna är marionetter i ett större maktspel som kretsar kring energiresurser, och att det finns krafter med i »leken« som inte är vad vi vanliga dödliga skulle kalla naturliga och kanske heller inte hemmahörande på vår planet. Ni som har läst Ray Bradburys Zero Hour vet kanske mer, då serien är löst baserad på den novellen.
Det finns mycket som är idiotiskt i The Whispers, särskilt irriterar jag mig på hur lite de vuxna trots allt gör för att få barnen att förklara vad Drill egentligen är, hur hen talar med dem och vad det är som de styrs till att göra. Det handlar så klart om att från serieskaparnas sida dra ut på spänningen, men som tittare vill jag bara skrika när de bara lallar runt ungarna och låter dem sköta sig själva trots att FBI:s och försvarsdepartementets agenter är medvetna om att barnen säger sig samtala med denna Drill, och på henoms order försökt döda en mamma genom fall från (bisarrt högt placerad) trädkoja och en annan lyckats ta sig in i sin pappas mycket krypterade jobbdator och skrivit ut hemligstämplade ritningar till ett kärnkraftverk. Och bara föräldrarna bara – whatever, vi drar till jobbet och jagar Drill nu, sköt om er! Argh.
Men det är något som håller mig kvar. Dels vill jag fortfarande veta vad Drill är och vad hen har för endgame, och sedan gillar jag också hur de komplicerat historien genom att göra relationerna mellan de inblandade extremt såriga genom otrohetsaffärer och hur alla så tydligt har svikit sina barn (och därmed gjort dem extra mottagliga för Drill). Upplösningen i det fjärde avsnittet höjde också dramatiken en del och blev ett bra avslut på första akten där en del av härvorna som de första avsnitten kretsat kring nystades upp och (antar jag) lämnar plats för att berättelsen ska kunna ta nya vägar.
The Whispers som visas på ABC i USA är popcornteve för regniga sommarkvällar. Varken mer eller mindre.