När jag räckte upp handen gällande vem som skulle skriva om Wayward Pines i TVdags redaktionsgrupp möttes jag av viss skepsis. Du är ju alltid så balanserad, var Kjell Häglunds kommentar, han hade redan internt öst kärlek över de inledande avsnitten och ville inte höra talas om några om eller men – här hade vi den perfekta sommarserien, tv-världens motsvarighet till sommarplågan: halsbrytande cliffhangers, nollställt skådespeleri, konspirationsteorier, logikbrytande mystik och offentliga avrättningar på bytorget. Skulle jag nu komma och förstöra det här genom att skriva något sansat gällande redaktionens nya förälskelse?
Men jösses så dåligt de känner mig – jag älskar ju konspirationsteorier och mystik! Och vad kan vara mer konspirationsteoretiskt mystiskt än en liten byhåla till stad som samtidigt verkar befinna sig både i samt bortom vår verklighet såväl gällande tid som rum? En plats där människor lever i konstant skräck inför att bli avslöjade som något annat än genomlyckliga robotar, och där det amerikanska rättssystemets three strikes, you're out tagits till en helt ny nivå för dem som misslyckas upprätthålla fasaden? Vad finns att inte älska?
Att Blake Crouch, som skrivit romantrilogin som serien bygger på, jobbat hårt för att plocka russinen ur en diger kaka av filmer och tv-serier med mystik som tema är väl ingen överdrift att påstå.
Okej, första avsnittet var i mina ögon rätt träigt, jag fick inget grepp om Matt Dillons nollställda och avtrubbade skådespeleri och scenografiskt fick jag intrycket att produktionsteamet köpt det billigaste inspelningspaket Vancouver erbjuder. Men när vi börjar förstå mer om platsen Wayward Pines, ges en vidare inblick i dess absurditet och den djupa rädsla som präglar alla som placerats där och hur denna rädsla tar sig skilda uttryck – en del gör sig så små och osynliga som möjligt, en del drömmer om sitt forna liv i hemlighet och andra omfamnar rädslan och använder den som maktmedel – ja, då växer serien. När det i förra veckans fjärde avsnitt därtill börjar antydas att det är barnen som är platsens kärna och bokstavliga framtid vidgas spelet ytterligare, är de vuxna bara ditplacerade som statister i en plantskola tänkt att få Hitlerjugend att framstå som en söndagsskola?
Att Blake Crouch, som skrivit romantrilogin som serien bygger på, jobbat hårt för att plocka aptitretande russin ur en diger kaka av filmer och tv-serier med mysterier i gränslanden mellan fantasi, mardröm och verklighet som drivande tema är väl ingen överdrift att påstå. I bäst just nu-texten som Kjell skrev om Wayward Pines helgen som gick nämndes The Prisoner, Persons Unknown och Fruarna i Stepford, och till den listan kan även läggas The Truman Show, Arkiv X, Lost (öppningsscenen är en ren karbonkopia av Jacks uppvaknande på ön) och självklart också Twin Peaks, även om jag håller med Kjell om att snacket om »nya Twin Peaks« bara är billigt PR-spinn. Men stadens placering i kanten av vårt eget universum, det gåtfulla som lurar i de omgärdande skogarna, vurmen för själva träden (första delen i boktrilogin heter till och med bara Pines) och inte minst hur snarlika seriernas namn är – det är klart att Crouch skamlöst vill åka lite snålskjuts även på det till synes aldrig sinande Twin Peaks-intresset.
Och vilka cliffhangers vi bjudits på hittills! Först fick vi veta att staden var hermetiskt inkapslad och övervakad, sedan var det den offentliga avrättningen på torget i avsnitt två som osade av Shirley Jacksons berömda novell The Lottery, därefter var det odjuren (?) som kalasade på sheriff Popes kropp i slutet av trean och så Ethan Burkes bokstavliga cliffhanging förra veckan, när han klättrade upp till bergets kant och hin håle själv verkade sitta och vänta på honom.
Kvällens avsnitt på Fox sägs därtill sammanfalla med slutet på första boken, så jag räknar med att vi bjuds på den saftigaste överraskningen hittills (jag har inte läst böckerna, så jag har ingen aning om vart vi är på väg). Och med tanke på att vi har M Night Shyamalan som exekutiv producent är det väl närmast givet att vi ska få en form av twist i varje avsnittsslut.
Förvånande nog började ju Wayward Pines vara lite roligt i senaste avsnittet också. Scenen där Matt Dillons Burke smög in på polisstationen för att stjäla ur sheriff Popes vapenarsenal, bara för att överraskas av borgmästaren, sheriffens sekreterare och en tidningsreporter – är de där för att slå honom i bojor? Nej, för att fira Burke med tårta för att han utsetts till Wayward Pines nye sheriff såklart. Man kan riktigt se hur Burke inombords suckar fuck it, och sedan börjar spela med i charaden, väl medveten om att alla i rummet vet att han bara någon timme tidigare varit delaktig i att sheriff Popes kropp slets i stycken ute vid stängslet. Men varför bekymra sig om sådant när det vankas tårta (och man gärna undviker att bli näste att klättra upp på schavotten)?
Med tanke på att Wayward Pines är en fristående »event series« baserad på en avslutad bokserie så kan det väl inte braka ihop? Pretty please?
Och var i hela friden är vi egentligen – såväl gällande plats som tid? På något sätt verkar vi ju ändå befinna oss i Idaho eftersom sheriff Pope kunde köra ut och möta upp Burkes fru och son när de var ute och letade efter honom, men samtidigt så verkar den stängselförslutna staden omringad på utsidan av närmast utomjordsliga varelser vilket för tankarna till att de snarare försöker hålla något ute än inne – hur hänger det ihop? Och är året 2015 eller är Wayward Pines en plats där tiden är tänjbar och närmast individuell? Det verkar nästan så med tanke på hur olika länge alla tycker sig ha varit där, såväl Kates (Carla Gugino) som Beverlys (Juliette Lewis) tidsuppfattning skevade rejält mot den tid som Burke hävdade har förflutit på utsidan sedan de försvann.
Så nej, den här gången avstår jag från nyktert sans och vett. Hittills tycker jag att Wayward Pines bjuder på skamlöst fin underhållning som därtill har intensifierats för var vecka som gått. Det är fullt möjligt att mysteriesufflén pyser ihop när som helst, men låt oss nu gemensamt i ring hålla händer och hoppas att det här håller till finalen i mitten av juli. Och med tanke på att det rör sig om en fristående »event series« baserad på en avslutad bokserie – då kan det väl banne mig inte braka ihop?
Pretty please?
Wayward Pines visas torsdagskvällar på Fox Sverige, episod 5 i kväll kl 21:55.