1. K special: Woody Allen: A Documentary (SVT2 kl 22:15)
Robert B Weide är producenten som fick Larry Davids Curb Your Enthusiasm att hända, men vars verkliga livsverk är en sparsmakad produktion av närgångna och djuplodande dokumentärer om komiker. En Emmynominerad om W.C. Fields 1986; en om »den förste moderne ståuppkomikern« Mort Sahl 1989; en Oscarsnominerad om Lenny Bruce 1996 och så detta tvådelade mästerverk om Woody Allen.
Weide är den förste filmare som fått fluga-på-väggen-följa Woody Allen – hemma, i klipprummet, på resa i Europa. Samtidigt tecknar han Allens liv i retrospektiva penseldrag och klipper in det bästa från en serie intervjuer om filmregissören som han gjort med bland andra Diane Keaton, John Cusack, Antonio Banderas, Penélope Cruz, Scarlett Johansson och Larry David (jag tippar att vi så småningom kommer att få en Weide-doku om David också…).
Del 2 sänds den 18 december i SVT2.
2. Kobra (SVT1 kl 21:30)
Spännande »ensamhet«-tema i vårt främsta kultur-tv-magasin i kväll: vi träffar den Chicagopsykologen John Cacioppo, specialist på social neurovetenskap och på vad som faktiskt händer rent biologiskt i hjärnan vid social isolering och ensamhetskänslor; en japansk pensionär som i sin ensamhet är livräddare; och den amerikanska författaren Emily White – miljörättsadvokaten som hoppade av för att skriva en bestsellerbok om sin ständiga känsla av stor ensamhet.
3. Premier League: Arsenal–Hull City (Viasat Sport kl 20:35)
Som tidigare framgått håller jag på Gunners. Detta ända sedan jag som nioåring lyckades skicka efter min första tusensidiga Rothman’s Football Yearbook från England, och gick i gång på allt – klubbnamnet, emblemet, den rödvita tröjan som jag tyckte var det snyggaste klädesplagget ever, arenanamnet Highbury… och Charlie George! Jag inbillade mig att vi var tvillingsjälar. Samma stripiga hår i lugg och nacke, och samma offensiva bohemgeni (hrm).
Men, jag kollar verkligen inte varje match. Något har gått förlorat med miljardrullningen. Faktum är att jag helst, förutom när det är derbyn och andra stormatcher, kollar när Arsenal möter vad jag uppfattar som symboler för Tipsextra-tiden, för »engelska ligan« med sunkiga arenor och spel i lervälling. Hull City är den raggiga katten med nio liv, och som alltid landar på fötterna – nu tillbaka i the premiership.
Problemet är att jag håller på Arsenal. Men det är en win-win. Har inte jättemycket emot en Hull-chock på bortaplan.