Lite mer än halvvägs igenom Communitys Lasarus-säsong kan nog vi fans pusta ut ändå. Vi var många som blev glada när det blev klart att den nedlagda serien skulle få nytt liv på Yahoo (även om det var lite… »Eh?« över det) men samtidigt oroliga för hur det skulle gå. Dan Harmon hade rykt och kommit tillbaka och blivit nedlagd och räddad och vem vet vad det kan göra med en skapare och en serie? Dessutom var det svårt att avgöra hur dess själ såg ut, efter en märklig det-var-bara-en-dröm-säsong utan sin riktiga pappa och en påföljande som kändes lite trevande och experimenterande på både gott och ont.
Det jag gillar med den nya säsongen är att den känns mer som första säsongerna av Community i det att den är lite bergochdalbanig i sin knasighet.
Hur skulle det bli nu då, när vid det här laget halva gänget runt bordet dessutom försvunnit?
Helt okej, visar det sig. Ersättarna är inte raka ersättare utan fyller lite olika funktioner. Paget Brewsters Frankie är lite som Jeff var i början; en skeptisk straight man som motvilligt-entusiastiskt dras med. Det behövdes lite en sådan nu när Jeff helt och hållet är en av de inburade som driver dårhuset. Hon har samtidigt också drag av Abeds torra bokstavlighet och försök till mänsklighet, av Annies ordentlighet och av Brittas behov av gemenskap och sammanhang – helt enkelt en mer verklig person, och kanske till och med vår proxy på Greendale. Eller så har jag avslöjat mer om mig själv än jag tänkte där.
Elroy, å sin sida, är som Pierce utan, ja, utan Pierce. Han är grånad och grinig men samtidigt rolig, smart och lite lagom knäpp. Och gillar magväskor. (Älskar när han muttrade att han inte ville vara någons fjärde Ghostbuster. Funderade på hur många som tittade som var tvungna att googla och dubbelkolla om han faktiskt var Winston eller inte.)
Det jag gillar med den nya säsongen är att den känns mer som första säsongerna av Community i det att den är lite bergochdalbanig i sin knasighet. Ibland är det bisarra konsekvenser av saker som faktiskt skulle kunna hända på riktigt, och ibland är det bara bisarrt. Det växlar och är inte hela tiden bananas i hundra knyck. Som att Harmon inte känner att han har något att bevisa – och då kan man i stället få uppleva lite utveckling och fördjupning av figurerna.
PS Visst är det lite konstigt när varje avsnitt börjar med texten »A Yahoo Original«, när det liksom är hela grejen att det inte är det?