The New Yorker uppmärksammar att Sundancefestivalen utöver långfilm bjudit på premiärer även för film- och tv-projekt vars primära syfte inte är att visas på vita duken. Ett exempel som uppmärksammats stort i Sundance är skådespelaren Joseph Gordon-Lewitts Hitrecord on TV, en serie i åtta avsnitt i varietéformat vars innehåll till stora delar tillkommit genom crowdsourcing på nätet. Ett annat exempel är den uppmärksammade dokumentären Mitt, om Mitt Romneys väg mot nederlaget i amerikanska presidentvalet hösten 2012, som visserligen fick sin premiär på festivalen men som redan i höstas köptes upp av Netflix och sedan några dagar finns att se på streamingtjänsten.
Att filmfestivaler allt mer öppnar upp sig för alternativa bildmedier känns naturligt sett till hur vårt tittande på rörlig bild blivit allt mer splittrat. Film ses i dag inte längre bara på bio och tv utan även på datorer, surfplattor och i mobiler, skärmar som även används till att se en stor mängd andra former av video. Att dessa nyare bildmedier äter sig uppåt i näringskedjan och uppmärksammas på filmfestivaler är logiskt sett till att gränserna mellan skärmarna suddas ut.
Därmed reduceras internet till en ack så vanlig roll – ett skyltfönster för marknadsföring.
Samtidigt är det trist att se att det i slutänden ofta blir business as usual. Första avsnittet av Hitrecord on TV finns visserligen utlagt på Youtube, men resterande sju avsnitt distribueras åtminstone inledningsvis enbart på den nystartade kabelkanalen Pivot i USA. I inledningen av första avsnittet säger Joseph Gordon-Lewitt, som till stora delar använt sociala nätplattformar och webb-tv för att bygga upp sitt produktionsbolag Hitrecord, med ett stort leende att »it's all been leading up to this – Hitrecord on TV« – som att ambitionen hela tiden varit att få göra ett »riktigt« tv-program och kunna lämna nätpubliceringarna bakom sig. Därmed reduceras internet till en ack så vanlig roll – ett skyltfönster för marknadsföring med målet att få folk att köpa en traditionell tjänst, i det här fallet ett abonnemang på en kabelkanal.
Då känns en svensk satsning som United Screens mer nydanande eftersom de beslutat sig för att helhjärtat fokusera på nätet och använda Youtube som distributionsplattform för sitt innehåll. Låt oss bara hoppas att deras nydaning även smittar av sig på innehållet – att som i dag puffa för programserier med Alex & Sigge och Blondinbella är visserligen säkert smart ur klickavseende, men det andas inte direkt brytning av ny mark.