Tre avsnitt in i SyFys nya serie Olympus, väntar jag forfarande att den gråa ankungen ska bli en svan. Jag menar, de har ju gjort det förut. En av mina favoritserier – Spartacus, började ju med ett episkt magplask i slomo, för att sen på riktigt bli jättebra. Jag har mina tvivel angående Olympus, men är som vanligt naiv och hoppfull och uppenbarligen med en hög toleransnivå för skräp.
Olympus har inte visat något guld bland bajset. I produktion liknar det fantasyserien Sword of Truth, det vill säga mycket skogsmiljöer med två eller tre skådisar som pratar om saker.
Jag är uppvuxen med böckerna Hjältar och gudar på himlavalvet, älskade Jason och det gyllene skinnet, har ett ambivalent förhållande till Troja, 300 och andra machogrekdramer, och så vidare. Men jag ser det mesta som kommer ut. För jag önskar mig en riktigt maffig antika grek-fantasy. Med vettig budget och vettigt manus skulle det kunna bli så jäkla bra. Allt finns ju redan där, maffiga strider, mustiga monster och vackra, själviska gudar, ödet, söner som har sex med sina mammor (take that, Jaime/Cersei) och så vidare. Så inte är det konstigt att jag hoppas.
Men Olympus har inte visat något guld bland bajset. I produktion liknar det fantasyserien Sword of Truth, det vill säga mycket skogsmiljöer med två eller tre skådisar som pratar om saker. Skillnaden är att SyFy verkar ha bränt hela sin budget på en green screen. Så istället för att placera sina skådisar i nån random skog så är mängden episka green screen-scenerier många. Nästan varje scen innehåller skådespelarna mot bakrunder av knotiga vridna träd, vidsträckta panoraman med gigantiska gudaskulpturer, eller varför inte en koboltblå pelarskog i Atens palats? Problemet är att det är så kackigt gjort att det bara känns studio.
Hela serien skriker lågbudget och det är smärtsamt och tråkigt. Handlingen då?
Den unge hjälten-to-be dödar en cyklop för att rädda Oraklet. Oraklet visar sig vara en ung kvinna som flytt från onda präster. De dras snabbt in i en quest för att hitta ringen som öppnar portarna till gudarnas hemvist ety, den unge hjälten är hemlig son till Atens kung och har oanade krafter inom sig. I Aten som är belägrat av Kung Minos försöker kungen och hans armé att bekämpa belägringen, men snärjs av den trollkunnige drottningen Medea. Ni märker att de blandar hejvilt. Det tycker jag är ok, man väljer att göra sagofantasy av de existerande myterna och berättelserna, lite som Vikings. Fast till skillnad från Vikings har Olympus ännu inte visat någon slags kvalité.
Jag hänger kvar mest för att jag är intresserad av att se hur de löser gudarnas intåg i berättelsen. Men har jag hopp för att serien ska lyfta? Nej.
Olympus visas på SyFy.