Innehåller spoilers för Mad Men, säsong 7, avsnitt 8, Severance.
Så börjar då början på slutet, med ett avsnitt där mycket känns igen – interiörerna, jargongen, cigarettröken – men samtidigt icke. Det är inte bara Roger Sterlings anstötligt fula, på gränsen till komiska, mustasch man reagerar på utan även en mängd fyndiga nyansskiftningar i rollgestalternas sätt att förhålla sig till sig själva och det liv de levt – här inkluderar jag faktiskt även tidseran som en rollgestalt i sig.
Don använder sin sensuella härskarteknik på en ung kvinna klädd i päls… Vi har sett det förut och vet åt vilket håll det barkar. Eller?
Mad Men har ju alltid gestaltat tid på ett superbt sätt, alltid lyckats fläta in reella skeenden i seriens fiktiva handling och på så sätt gjort den illusoriskt autentisk. Liksom lurats lite, som när Entourage blandar in skådespelare, som skådespelar sig själva. Allt för att få tittaren att tappa greppet om verkligheten. Eller när Don slappar framför dåtidens platta teve – en tjockis inbakad i en garderob – och lyssnar på ett Nixon-tal (precist daterat till 30/4 1970), antalet hitlåtar man slänger in för stämningens skull eller månlandningen från avsnitt sju förra året. Historiska händelser som också befriar Mad Men från sedvanliga skyltar som: »1970 Dallas Texas«, »Tre år senare Dallas Texas«. De behövs inte, man fattar ändå.
Vi trodde Colin Farrells True Detective-mustasch var årets musche men vad har vi här? Roger Sterling iklädd the mother of all snorbromsar!
Tillbaka till Don, Roger, Peggy och alla de andra. Första avsnittet av de sista sju avsnitten av den sista säsongen av Mad Men … någonsin – puh, varje »sista« känns som en liten begravning i sig – puttrar på som om serien hade alla avsnitt i världen på sig att knyta ihop säcken. Man kan säga att det mesta händer under ytan. Subtilt, skämtsamt och drömskt. Ta inledningen till exempel, där Don använder sin sensuella härskarteknik på en ung kvinna klädd i päls. Vi har sett det förut; vi vet åt vilket håll det barkar. Eller? Nej, överraskande nog inte alls. Eller när Peggy får för sig att spontanresa till Paris med en date. När var Peggy spontan senast? Aldrig?
Avsnitt åtta, Severance, av Mad Men lägger grunden för det som kommer bli den sorgligaste serieavslutningen sedan Breaking Bad. Att spekulera i vad som kommer hända känns väl kanske inte helt relevant, men ska man våga sig på en chansning så tror jag att Mad Men kommer gå i Sopranos spår, sluta tvärt och låta fantasin ta över. Sex avsnitt kvar nu.