Innehåller spoilers om Outlander säsong 1, avsnitt 9, The Reckoning.
I 1700-talets Skottland kan alla höra dig skrika när din man klår upp dig med bältet. Nystarten av Outlander bjöd på både dam i våldtäktsnöd och arg äkta man med smisk i blick. Sen belönas vi med hett försoningssex i slutet.
En bättre beskrivning av ojämställdhet och patriarkala strukturer är svårt att hitta, och trots tidskillnaden inte svår att applicera på vår egen samtid.
Outlanders säsongsnystart fokuserar nästan bara på relationen mellan Claire och Jamie. När deras olika världssyn klashar blir det genast våld. Har Jamie som Claires lagvigda make rätt att straffa henne med bälte när hon misskött sig? Claire tycker inte det, medan Jamie ser det som självklart. Är det Claires fel att hon är nära att bli våldtagen när hon blir tillfångatagen av britterna? De orättvisa strukturerna blir extra tydliga när Claires mer moderna åsikter kommer fram i konflikterna. Varför ska hon behöva fråga sin man om hon kan gå på promenad? Varför är det viktigt att han straffar henne?
En intressant aspekt är också att han kommer på sig själv med att gilla det, vilket sedan kommer tillbaka i det mer ömsesidiga sexandet i slutet av avsnittet. Det är mycket gråzoner här, och det blir så väldigt tydligt hur utsatt Claire är. Man vill gärna tolka att de försonas för att de älskar varandra, men efter de hot och våldshandlingar han begår mot henne så kan man också tolka det som att det är ett beslut som hon fattar för att hon inte har något val. Hon är fast i en främmande tid där hon inte bestämmer över sin egen kropp. Det finns inget annat val än att förlåta, anpassa sig och leva med det. En bättre beskrivning av ojämställdhet och patriarkala strukturer är svårt att hitta, och trots tidskillnaden inte svår att applicera på vår egen samtid. I slutet svär Jamie på sin egen dolk att han aldrig mer ska bära hand på henne. Hon förlåter honom och de har stormigt forsoningssex. Men hon vet ju, att han kan, om han vill. Trots det fortsätter Claire att vara ett starkt handlande subjekt, och trots sina begränsningar fortsätta yrka på sin rätt till agens.
Outlander fortsätter alltså att leverera, från det rosaskimrande romantiska oskuldssexet i avsnittet innan till rå brutal verklighet. Tyvärr har jag glömt en del av de omkringliggande intrigerna på grund av säsongsuppehållet (det var samma med Mad Men). Jag hann inte se om det senaste avsnittet innan uppehållet och satt som ett frågetecken stora delar, då det för mig gått ett år, medan det i serien gått en dag. Jag förstår inte varför de väljer att hacka upp det så här? Är det verkligen effektivt? De måste ju tappa sjukt många tittare som har kortare tålamod än mig.
Trots det så tror jag Outlander kommer vara ett av vårens stora tv-måsten.