När jag såg fjärde avsnittet av Unbreakable Kimmy Schmidt, Kimmy goes to the Doctor, tänkte jag att det var ytterligare ett exempel på Martin Shorts, ehm, subtila skådespelarstil. Hans doktor Franff är en över-effektprotesad över-fixad testar-allt-på-sig-själv-
I går, när jag såg nyheten om att han dött och att han ska ha tagit illa vid sig av figuren, blev det smärtsamt uppenbart, och inte alls roligt längre.
Jag hade helt missat skvallret om att han eventuellt var baserad på en verklig läkare, doktor Fredric Brandt, som jobbat med alla möjliga stjärnor inklusive Madonna. Men i går, när jag såg nyheten om att han dött och att han ska ha tagit illa vid sig av figuren, blev det smärtsamt uppenbart, och inte alls roligt längre.
Om det bara hade varit ett puffigt ansikte fullt av fillers och nervgift hade det väl varit en sak. Många vanefixare börjar bli lika varandra efter en viss mängd procedurer, så det hade inte behövt vara så konstigt. Till och med namnen, Brandt/Grant (som uttalas Franff, antingen på grund av pretention eller förstelnade läppar) skulle kunna vara en slump.
Men den där blekta kalufsen, inklusive en noga placerad stripig lugg? Nä, där blev det inte okej. Där slutade det handla om att göra narr av ett fenomen och övergick till att håna en specifik person. Som, oavsett berömmelse eller rikedom, fortfarande är (var) en människa, oavsett om man vill psykologisera hans användande av skönhetsoperationer eller inte.
Man undrar ju lite vems beslutet var att göra Franff till den han var. Feys? Jack Burditts, den andre manusförfattaren på avsnittet? Shorts? En sminkörs? Visste de alla precis vad det var de gjorde, eller var det någon enskild som smög in det?
Och hur känns det i deras magar i dag?