Suktar du efter en gammaldags actionhjälte? Någon som kan rensa upp bland skurkar lika effektivt som Sylvester Stallone, leverera oneliners lika bra som Arnold Schwarzenegger, spöa upp bovar lika självklart som Chuck Norris och kisa med ögonen lika hotfullt som Steven Seagal? En frihetens förkämpe som står för traditionella värderingar, vägrar ta order från mesiga chefer och kör sitt eget race? Då är det hög tid att du stiftar bekantskap med Jack Decker, hemlig agent med rätt att döda, som ideligen räddar Amerika från terrorister och andra hiskeliga hot samtidigt som den inkompetenta presidenten står handfallen och kollegorna famlar i blindo.
Den stenhårde agenten är huvudperson i webbserien som bär hans namn, Decker, vars säsongsfinal går att avnjuta senare idag på YouTube. Det här är andra säsongen av Decker, och den är betydligt mer ambitiös än premiärsäsongen – nya avsnitt har lagts upp måndag till fredag under sammanlagt fyra veckors tid. Inspelningsmiljöerna är också lyxigare än tidigare; från första säsongens fastland har den actionspäckade handlingen nu flyttats till Hawaii, där Decker njuter av en välförtjänt semester men omgående dras in i hetluften igen då ett gäng terrorister gör ögruppen till mål för sina ondsinta planer. Därmed säsongens undertitel: Decker: Port of Call: Hawaii.
Decker är en reaktionär, rökande, kompromisslös supermänniska som tröttnat på politikernas diplomatiska skitsnack och bestämt sig för att på egen hand rensa upp bland världens terrorister.
För att förstå var Decker kommer ifrån måste man förstå i vilket universum han existerar. Sedan några år tillbaka har komikerna Tim Heidecker och Gregg Turkington (även känd som »America's Funnyman« Neil Hamburger) lett det amatörmässiga filmprogrammet On Cinema At the Cinema, först som en podcast, sedan som en webbserie i samarbete med Adult Swim.
Den enkla beskrivningen av programmet är att Tim och Gregg spelar lättimponerade biorecensenter med noll trovärdighet som gladeligen ger vilken skitrulle som helst toppbetyg med snuttifierade omdömen och strösslar ut affischvänliga banaliteter på löpande band – alla filmer är »Oscar contender« och »movie of the year« – som ett par Siskel & Ebert för dummies, ungefär. Senaste avsnittet, som är ganska representativt för programmets ton och stil, släpptes häromdagen och behandlar filmerna Furious 7 och Woman in Gold.
Men minst lika roligt som On Cinema At the Cinema är har det varit att följa utvecklingen kring programmet och hänga med på alla bisarra stickspår som uppkommit via det. Tim och Gregg har alltid haft ett lågintensivt antagonistiskt förhållande – Tim är den självbelåtne, dryge, lynnige programledaren, Gregg den försynte, nördiga »experten« som älskar sin VHS-samling.
Utöver den passivt-aggressiva laddningen har det under årens lopp sipprat in allt fler detaljer i programmet från framför allt Tims liv – hans politiska åsikter, diverse högtflygande projekt, kraschade kärleksaffärer, och så vidare. Han har krisat både professionellt och privat framför kameran, och stundom befunnit sig i fritt fall, något som i sin tur påverkat programmet på ett ofta hysteriskt roligt sätt. Beroende på hur han mår har programmet sprungit iväg i alla möjliga märkliga riktningar, samtidigt som den timide Gregg bara vill fokusera på film och tipsa om dammiga fynd ur sitt videobibliotek. Hela serien är en fantastisk slow burn.
On Cinema-världen är en fenomenal, mångbottnad, konceptuell triumf signerad Heidecker och Turkington
Det är ur Tims högerpopulistiska, Bill O'Reilly-influerade, anti-Obama-osande retorik som Decker fötts. Decker, som naturligtvis spelas av Tim själv, är en reaktionär, rökande, kompromisslös supermänniska som tröttnat på politikernas diplomatiska skitsnack och bestämt sig för att på egen hand rensa upp bland världens terrorister. En hjälte formad av 1980-talets biffiga actionfilmer och med en tydlig politisk agenda. I Tims ögon är Decker en beundransvärd patriot som säger sanningen om landets korrupta styre – och särskilt den mjäkige President Davidson (som spelas av Joe Estevez!). Och serien Decker framställs av upphovsmakaren själv som ett enastående drama, ett alster som med allra största säkerhet skulle vunnit en Oscar för bästa film om bara akademin hade tillåtit att webbserier nominerades.
Självfallet är Decker en otroligt amatörmässig och klumpig produktion. Självförhärligande och pompös men också underhållande tafflig – ingen kan sina repliker, specialeffekterna är skrattretande, handlingen löjlig. Hela serien ser ut att vara inspelad på en eftermiddag under Tims semester. Men naturligtvis är den undermåliga och amatörmässiga kvaliteten avsiktlig, och den ligger helt i linje med Tims grandiosa självbild.
Eller kanske ska jag skriva »Tim«, eftersom »Tim« är lika mycket påhittad av den riktiga Tim Heidecker som Decker är skapad av »Tim«. Idén att spela en skruvad version av sig själv är inte ny, men hela On Cinema-världen med »Tim« och »Gregg« och Decker är en fenomenal, mångbottnad, konceptuell triumf signerad Heidecker och Turkington, och jag ser redan fram emot en tredje säsong. Amerika behöver en riktig hjälte.
Decker: Port of Call: Hawaii finns i sin helhet på YouTube.
Säsong 1 av Decker kan man se här.