Det var inte länge sedan jag senast diskuterade Papi Raul på twitter, bara ett par veckor faktiskt, och sedan satt vi där några stycken igen och sörjde den upprörande bristen på Papi-klipp därute.
Saknaden efter Papi har plågat mig i omgångar genom åren. Först när denna Felix Herngrens alltjämt bästa humorfigur, den bisarra poliskonstapeln Papi Raul, dog med ZTV-serierna Tommy på duken och Tommy i mitten av 1990-talet; sedan när den både återuppstått och försvunnit med Kristian Luuks talkshow några år senare; därefter när VHS-samlingsutgåvan aldrig fick någon dvd-utgivning… och på senare år när youtubeträffarna ger samma gamla begränsade urval.
Det är extremt roligt. Och irriterande kort. Vill ha en extended cut som bonus på en »Papi vs Dan«-box som bara måste komma någon gång…
Men i kväll kompenseras vi Papi-fans med råge. Detta som avslutning på premiäravsnittet av Kanal 5:s nya realityserie En clown till kaffet, där ett halvdussin komiker – Felix Herngren, Anna Blomberg, Robert Gustavsson, Sven Melander, Annika Andersson och Peter Magnusson – turas om att agera värdar under var sin äventyrlig heldag, som sedan avslutas med middagar fulla av känslor och garv samt avslutande charadlekar. Och det är i slutmomentet som själva clown-till-kaffet-greppet kommer, seriens verkliga genidrag: där respektive värd får se kollegernas tolkningar av sina egna patenterade komedifigurer.
Så, i kväll blir det Papi Raul och dennes samtida antites Dan Bäckman, två Herngrenska 1990-talsklassiker, tolkade av Anna Blomberg och Robert Gustavsson. Vi får återse originalen och sedan följa med när de dissikeras i detalj av Anna och Robert. Det är extremt, verkligen extremt roligt. Och irriterande kort. Vill ha en extended cut som bonus på en »Papi vs Dan«- box som bara måste komma någon gång…
Rollspelssekvensen är veckans bästa tv men programmet som helhet är det inte. På pappret är konceptet lysande – Stjärnorna på slottet möter Så mycket bättre i komikerformat – men det får aldrig samma konkreta utväxling som föregångarna. I Stjärnorna på slottet känner man något byggas upp inför den långa, sköna, tår- och skrattfyllda middagen, och Så mycket bättre har en naturlig halvleksindelning med lunch- respektive och middagsuppträdanden. I En clown till kaffet lossnar det inte förrän just till middagen, efter en dryg halvtimme. Det hade blivit en rejält mycket bättre serie utan första halvans gapiga och stojiga teambuildingövningar – med bara middagen plus charadkomikernas förberedelser.