Andrew, spelad av filmens manusförfattare och regissör Zach Braff, åker hem för sin mors begravning. Han har lite svårt att relatera till sin far. Han är obekväm i sociala situationer. Han träffar en märklig tjej. De gör lite lagom knasiga saker.
Garden State är full med scener och repliker som får en att undra om den egentligen är ett konstprojekt. Din inre 14-åring älskar det!
Enkel story, vilket förstås inte behöver vara fel. Det finns bara sju berättelser i världen, och så vidare. Men ovanpå och insprängt i den är det fullt med scener och repliker som får en att undra om den egentligen är ett konstprojekt: Exakt hur klyschigt »konstnärlig« och »poetisk« och »djup« kan en film om en ung desillusionerad lagom trasig snubbe bli innan någon protesterar?
Ganska, är svaret. Men så länge man varken förväntar sig reell stor konst eller en mysig lättillgänglig romcom är Garden State faktiskt ganska lagom för en helgkväll. Låt bara din inre pretentiösa 14-åring ta över rodret. Hen kommer att älska det.