I morse visste jag inte att jag senare på dagen skulle sitta med våta ögon och läsa om hockeymålvakten Pelle Lindberghs tragiska död.
Tankarna gick via Henke Lundqivst (mer om honom snart) till min första målvaktsidol Göran Högosta (bara namnet, spikade igen mot CCCP!), sedan till Pekka Lindmark (hemsk musche, himmelsk målvakt), sedan till Pelle Lindbergh (masken!), snabbt vidare till Jason Voorhees (från Fredagen den 13:e, av uppenbara skäl). Sedan tänkte jag på Pelle Lindbergh igen och på min barndom.
Som tween drömde jag om att bli hockeymålvakt men kunde knappt stå på ett par skridskor. Att jag dessutom var en quitter hjälpte inte precis till.
Som tween drömde jag om att bli hockeymålvakt. En gigantisk anledning till att jag aldrig blev NHL-proffs var att jag knappt kunde stå på ett par skridskor. Att jag dessutom var en quitter hjälpte inte precis till. Ett quitter-exempel är slalomkursen som brorsan och jag gick på. Där var jag »tvungen« att fejka en förkylning för att slippa åka i backen som jag betraktade som en svart backe (i verkligheten var den snäppet svårare än barnbacken, skulle jag tro). Ett annat exempel är sportlovet då vi spelade hockey i Huddinges Björkängshallen (bodde fem minuter därifrån). Jag stod offside konstant i två dagar, sedan gav jag upp. Troligen gråtande. All min aktiva kontakt med sport slutar med samma tanke: bäst som tv-spel.
Jag var inte bara en drömmare och quitter som tween, jag var bra på att döma också. När jag fick reda på att Pelle Lindbergh var alkoholpåverkad när han kraschade med sin Porsche så släppte jag honom totalt. Eller – jag till och med hatade honom för det. I dag är jag inte lika dömande. När jag läste om att läkarna höll honom vid liv, trots att han var hjärndöd, så att hans far skulle hinna åka över från Sverige och ta adjö (och för att Pelles organ skulle kunna doneras, à la Jesus från Montreal) – ja, då svämmade mitt hjärta över.
När man bildgooglar Pelle Lindbergh ser det ut så här:
En kraschad Porche och tonvis av bilder av Pelle med seriemördarmask. Jag såg att det fanns en Pelle Lindbergh-»actionfigur« och är farligt nära att klicka på »köp«.
Men i kväll handlar Drömmen om Sotji om bland andra Henrik »Henke« Lundqvist. När man bildgooglar Henke Lundqvist så ser det ut så här:
En (1) bild där han har målvaktshjälmen på, några med hjälmen käckt på svaj, tonvis av bilder som slipsnisse. Det är inte så – mer schampo än hockey – jag vill se »mina« målvakter. I Drömmen om Sotji är Peter Popovic, Pelle Mårts sidekick i Tre Kronor, på besök och ser en match där New York Rangers får stryk. Efter det visar TV3 klipp från en annan skitmatch där Henke blir utbytt. Vi får se honom på vinterkvällspromenad i New York, med fallande snö, till tonerna av Jose Gonzalez Crosses. Mer melakoli än pepp.
Nu har jag just skrivit att jag inte är någon stor sportälskare men Tre Kronor kan fortfarande locka mig till tv:n. Jag hoppas alltid att matcherna ska avgöras med hjälp av straffar och jag hoppas alltid att målvakten ska ha seriemördarmask.
Drömmen om Sotji med Henke Lundqvist sänds på TV3 i kväll kl 20.