I dag är det alla härtans dag och då är det ju perfekt att krypa upp i soffan och se en bra romantisk film. Här är TVdags-redaktionens bästa romantiska filmtips dagen till ära:
P.S. I Love You
Jimmy: Finns det någon träigare skådespelare än Gerard Butler? Nej, tror inte det. Men något väldigt speciellt händer med denna människa när han sjunger i Joel Schumachers fantastiska Phantom of The Opera, och som här i P.S. I Love You – tar fram gitarren. Filmen handlar om Holly och Gerry som är nygifta och lyckliga, tills Gerry helt plötsligt går och dör. Men Gerry är såklart en superkille och har ordnat 10 kärleksbrev som skickas ut till Holly med början på hennes 30-årsdag, där varje nytt brev innehåller ett nytt spännande äventyr för att hon ska kunna gå vidare i livet. Favoritscenen är den där Jeffrey Dean Morgan (hunkarnas hunk) börjar sjunga Steve Earls Galway Girl och Hilary Swank minns en gitarrspelande Gerard Butler. Det här får mig att smälta! I-ay-I-ay.
The Truth about Cats and Dogs
Julia: Det är lite fula ankungen, lite Cyrano, lite, triangel, lite missförstånd, lite allt möjligt. Janeane Garofalo är Abby, en radioveterinär som blir radio-kär i Ben Chaplins brittförvirrade fotograf men som låtsas att hon är Uma Thurmans blonda modell när han vill träffa henne. Och så dejtar han det ena ansiktet och den andra hjärnan. Eventuellt är det meningen att jag ska säga »Men Janeane Garofalo är ju snygg och cool, vafan« men jag tänker att det är lite det som är grejen? Att osäkerhet behöver inte sitta i någon objektiv ful- eller snygghet. I alla fall. En av mina absoluta favoriter, och full med användbara citat.
Better than Chocolate
Julia: Det är intressant när en film lyckas vara både sockervadd och bitter medicin på en gång. Klyschig och enkel men viktig. Better than Chocolate handlar om att komma ut, om censur, om förtryckt och undertryckt sexualitet, om transfrågor, om strukturerna även inom HBTQ-världen, och genom alltihop förstås om kärlek. Lite tillkrånglad av många av de ovanstående frågorna, men framför allt bara kärlek - ny och ömtålig, osäker och förvirrad, magisk och alla de där sakerna som kärlek kan vara.
Lars and the Real Girl
Sara: Den följer kanske inte mallen för en klassisk romantisk komedi, men berättelsen om ensamvargen Lars som inleder ett förhållande med en sexdocka i naturlig storlek är på alla sätt en stor kärlekshistoria. Det som i sin premiss låter som en skruvad under-bältet-komedi med Ryan Gosling i huvudrollen visar sig vara en lågmäld och hjärtskärande film om tolerans och ömhet. En nedtonad mysfilm i en miljö som känns extra hemtam på grund av alla svenskättlings-namn.
Plan B
Linus: I den argentinska lågbudget-filmen Plan B blir Bruno dumpad av sin flickvän. Även om han inte verkar bry sig vill han hämnas på henne. Hon har nämligen en ny pojkvän, Pablo, och Bruno planerar att bli vän med honom och få honom intresserad av en annan kvinna. Men när han får höra av en kompis att Pablo en gång hade ett förhållande med en man ändrar Bruno sin plan och ska nu själv försöka förföra bort Pablo från sin ex-flickvän. Men i stället händer något annat. Det här är en film som låter betydligt larvigare än vad den är. Det är nämligen ett väldigt lågmält och enkelt relationsdrama om hur kärleken kan omkullkasta alla ens inlärda föreställningar om kön och sexualitet. Det är kanske inte en film för alla, men den som fattar den kommer älska den.
Hoje Eu Quero Voltar Sozinho
Linus: Den brasilianska filmen Hoje Eu Quero Voltar Sozinho handlar om blinda tonåringen Leonardo som trots glåpord i skolan lever en ganska behaglig tonårstillvaro med bästa vännen Giovana. Men när en ny kille börjar i klassen väcks genast Leonardos känslor för honom vilket skapar spänningar i hans relation till Giovana. Den egentligen ganska enkla storyn berättas med en sådan precision och värme och spelas så utmärkt av de unga skådespelarna att jag varje gång jag ser den gråter glädjetårar. Det är en fullständigt underbar film som lätt är en av de bästa filmer jag har sett om bögkärlek.
Overboard (Tjejen som föll överbord)
Björn: Om jag skulle skriva om min favoritrom-com någonsin så skulle jag vela mellan ett par filmer med Hugh Grant och Meg Ryan i huvudrollerna. I stället slår jag ett slag för mitt favorit-Hollywoodpar – Goldie Hawn och Kurt Russell – och skriver om mysrullen Overboard (i Sverige: Tjejen som föll överbord).
Goldie Hawn spelar en vidrig överklassbrutta som trillar överbord från sin lyxyacht och får minnesförlust. Snickaren Dean Proffitt (Kurt Russell) hittar henne och eftersom hon blåste honom när han gjorde ett jobb för henne på lyxyachten tycker han att det är rätt och riktigt att blåsa henne. Overboard är knappast någon Sömnlös i Seattle men min faiblesse för Kurt Russell och Goldie Hawn gör filmen perfekt en dag som denna. Fun fact: Tre år senare fläskade regissören Garry Marshall på med en liten film som heter Pretty Woman men den vet jag att ni redan har sett.
The Notebook
Ida: En så hjärtesvidande film att den gett upphov till ett uttryck. Urban Dictonary förklarar ordet »notebooked«: »Term used to describe a girl who makes a boy sad and emotional from watching the film «The Notebook».«
De ger även exempel på konversation:
"Girl 1: How you get him to be so sensitive?
Girl 2: I notebooked him."
The Notebook (som på svenska fick det superkonstiga namnet Dagboken – jag sökte dig och fann mitt hjärta. Say what?!) är något av det mest romantiska och härliga jag vet. »Sentimentalt och melodramatiskt« säger andra men ni kan ju sitta där och surpuppa er då medan jag greppar efter näsduken. Rika och eldiga Allie (Rachel McAdams) och passionerade men fattige Noah (Ryan Gosling) är star-crossed lovers på 40-talet. Mer behöver du egentligen inte veta.
Utom att egentligen ska du inte se den här på Alla Hjärtans Dag ty du kommer bara blänga bittert och besviket på din partner och tänka »hen är inte Ryan Gosling«.
Eternal Sunshine of the Spotless Mind
Tobias: På något plan är vi nog alltid medvetna om hur det går för de flesta av filmparen när eftertexterna rullat färdigt och vardagen kickat in – de börjar hata varandra och gör slut. Och ju vackrare kyss i slutscenen desto mer smärtsamt blir uppbrottet. Enklast av allt kanske vore om de bara kunde glömma hela kärlekshistorien? Premissen för Eternal Sunshine of the Spotless Mind är enkel men briljant: Joel (Jim Carrey) och Clementine (Kate Winslet) har beslutat att ta hjälp av ett företag för att radera sina minnen av varandra. Det är sedan genom de fragment av minnen som suddas ut vi får följa deras saga. Premissen är ett perfekt upplägg som filmen aldrig slarvar bort – utan smashar tillbaka så kraftfullt i känslomässig närvaro att hela spelplanen för romantiska filmer knäcks på mitten.