När jag för nästan exakt ett år sedan skrev om piloten till Bosch ställde jag frågan om den två decennier långa ökenvandringen för Michael Connellys ärrade snut Harry Bosch i filmform äntligen var över. Sedan 1993 hade filmatiseringsplanerna på den populära deckarfiguren befunnit sig i olika nyanser av development hell, bara för att till sist få liv i Amazons famn. Ja, jag skriver »bara«, för trots framgångarna med Mozart in the Jungle och nyligen Golden Globe-belönade Transparent har Amazons streamingtjänst en bra bit kvar innan de når det genomslag Netflix får med sina egenproduktioner.
Mordfallet som går 20 år tillbaka berör, jag vill veta hur det hänger ihop med den sluskige skåpbilsföraren som dyker upp i utredningen, det är gott om The Wire, Lost- och Cityakuten-alumner i birollerna och L.A.-fotot är välfångat.
Och vadå Amazon, är inte Bosch en HBO-serie? Nej, att Bosch i Norden distribueras via HBO Nordic beror på att Amazon (än så länge i alla fall) saknar egen närvaro här, och då har HBO Nordic piggt nog köpt upp visningsrättigheterna. Därför släpps i dag också hela första säsongen i klump à la Netflix- och Amazonmodell, och inte med ett avsnitt per vecka som annars är brukligt i HBO-sammanhang.
I bokform har Harry Bosch sedan början av 1990-talet med rynkad panna tampats med brottsligheten i Los Angeles i 18 böcker, och hunnit gå från 40-årsåldern till pensionsfähig. I tv-rutan är han 47 år, problemen han ställs inför i serien härstammar från bok tre och åtta – Dockmakaren och Dödens stad – och porträtteras av Titus Welliver. Samtidigt som kvarlevorna efter en dödsmisshandlad pojke grävs fram i ett skogsparti i Hollywood Hills och en mordutredning dras i gång ställs Bosch inför rätta i ett civilrättsligt mål gällande ett ingripande ett par år tidigare då han skjutit en man till döds på oklara grunder. Som lök på laxen försöker den slutne, rätt avige Bosch i samma veva inleda en kärleksrelation med en nybakad polis (Annie Wersching), som redan hunnit skaffa sig rykte om att vilja gå sin egen väg och inte lyda överordnade, och det blir som man kan ana en rätt knölig resa.
Knappt halvvägs in i den tio avsnitt långa första säsongen (pressen har fått fyra episoder i förväg) kan jag inte riktigt skaka av mig känslan att något fattas. Mordfallet som går 20 år tillbaka i tiden berör mig och jag vill verkligen veta hur saker och ting hänger ihop med den sluskige skåpbilsförare som snart dyker upp i utredningen med ett lik i bagaget (bokstavligt talat), det är idel fina tv-skådespelare i birollerna (gott om The Wire, Lost- och Cityakuten-alumner) och Los Angeles-fotot är välfångat. Men där jag hade hoppats på något mer i stil med The Killing gällande intensitet och ton, känns Bosch tyvärr mer inspirerad av den typ av deckare som visades på tv när Michael Connelly slog igenom då 1990-talet var ungt.
Där jag hade hoppats på något mer likt The Killing, känns Bosch tyvärr mer inspirerad av den sorts deckare som visades när Michael Connelly slog igenom då 1990-talet var ungt.
Svenske Henrik Bastin, som är seriens exekutive producent och den som i mångt och mycket sett till att Bosch blivit av, har själv sagt att han ser den klassiska snutserien som inspiration, Murder One och Homicide har nämnts. Och låt oss hoppas att Bosch utvecklas i samma riktning som den senare av de två. För än så länge är det mest Murder One som ekar, och då främst eftersom det är omöjligt att se Jason Gedrick (här den skumme skåpbilschauffören) utan att minnas honom som den sliskige Hollywoodstjärnan Neil Avedon med smak för unga kvinnor i den seriens halsbrytande första säsong. Men där slutar också likheterna. Bosch bjuder hittills på ett lugnt, närmast makligt berättande fjärran de vändningar Murder One hade som sitt främsta lockvapen.