Även om det typiska k-dramat – överdriven handling, överdrivna karaktärer – dominerar fiction-tv-produktionen i Sydkorea så är det viktigt att påpeka att den sortens serier främst produceras av de tre stora gratiskanalerna KBS, MBC och SBS. Därutöver finns kabelkanalerna och deras mer nischade serier, till exempel OCN som gör krim- och thriller-serier riktade främst till män, JTBC som gör dramer och komedier riktade främst till kvinnor, och tvN som producerar en härlig mix av ungdomsserier och serier med större konstnärliga ambitioner. Valid Love är en tvN-serie av den senare sorten, den svulstiga musiken i trailern till trots:
Jang Hee-tae (Uhm Tae-woong) och Kim Il-li (Lee Si-young, som har den underbara yrkeskombon skådespelare och amatörboxare) träffades för första gången för 13 år sedan när han var lärarvikarie på hennes skola. Hon var en excentrisk, impulsiv, hyperaktiv och omogen 17-åring, och han en lugn, vuxen 27-åring. De blev förälskade, men Hee-tae höll avståndet, eftersom han tyckte deras kärlek var fel. När Il-li sedan var med om en bilolycka och hamnade i koma, så klarade Hee-tae inte av att vara kvar, och åkte utomlands för att plugga.
Sex år senare återvände Hee-tae till Sydkorea, och han och Il-li möttes igen. Hon jobbar som målare, han är marinbiolog, och det enda men hon har kvar efter bilolyckan är att hon hyperventilerar om hon blir för stressad. De två faller än en gång för varandra, och gifter sig.
Den lågmält vuxna tonen – där tystnad och blickar berättar lika mycket som dialog och handling – infinner sig i episod 3. Inledningsvis är hela serien lika excentriskt hyperaktiv som 17-åriga Il-li.
Sju år senare, nutid. Båda tror att de har ett perfekt förhållande, tills Il-li genom jobbet möter en jämnårig snickare vid namn Kim Joon (Lee Soo-hyuk) och hon börjar dras till honom. Det jag beskrivit är handlingen i de första fyra avsnitten, sedan följer 16 avsnitt av ångest och osäkerhet för alla inblandade, och en veritabel gottepåse av negativa känslor för tittarna. Mums! Seriens titel kan för övrigt också översättas ungefär Il-li in Love.
När jag beskriver tonen i serien som vuxen och lågmäld så syftar jag inte på avsnitt ett och två. Där är serien lika excentrisk och hyperaktiv som 17-åriga Il-li. Efter det är Valid Love dock en sådan serie där tystnad och blickar berättar minst lika mycket som dialog och handling, och det händer ofta mer inuti karaktärerna än utanför dem.
Därmed inte sagt att Valid Love bara är en övning i obehag. Kring Hee-tae och Il-li finns förstås deras respektive familjer, bland annat Hee-taes lillebror Ki-tae (Park Jung-min) och Il-lis lillasyster I-ri (Han Eu-ddeum) som flörtar och bråkar med varandra och är allmänt söta.
Och framför allt finns Hee-taes lillasyster Hee-soo (Choi Yeo-jin), före detta dansare men nu totalförlamad efter vad jag tror var en stroke, men vi får inte veta mer än att hon en dag kollapsade. Hon är medveten om sin omgivning och kan röra ögonen, men utöver det är hon fånge i sin egen kropp. Det som gör henne till en så fantastisk karaktär är de fantasisekvenser där hon samtalar med de andra karaktärerna, eller är uppe och går, eller i seriens kanske bästa scen: när hon är inlagd på sjukhuset och fantiserar att hon dansar fram genom korridorerna. På så sätt blev seriens minst kapabla karaktär också seriens största glädjespridare.
Och så har Valid Love ett drag av svart komedi, som när Hee-taes mamma börjar bli dement mot slutet av serien, och hon tror att Kim Joon – alltså den man Il-li är otrogen med – är Hee-taes pappa. Så nu är det två kvinnor i Hee-taes liv som flörtar med Kim Joon. Vad har en marinbiolog gjort för att förtjäna detta?
Allt som allt är Valid Love en mer vuxen och framför allt bättre serie om otrohet än juvenila The Affair. Jag har ingenting emot juvenila serier (vilket mina veckolistor nog uppvisar) men bättre tv är bättre tv.
Alla 20 avsnitt av Valid Love finns att se med engelsk text på Viki.