Innehåller spoilers för The Walking Dead, säsong 5, avsnitt 9, What Happened and What's Going On.
Björn: Förstod ni direkt att det inte var Beths begravning? (För den var vi väl inte med på?)
Per: Jag trodde såklart det var Beths begravning. Lurigt!
Björn: Jag hade en känsla av att det inte var hennes begravning. Men hade panik inför att få reda på vems begravning det var.
Det var nästan The Shining-nivå på syrrorna! »Come and play with us, Tyreese…«
Sara: Jag tyckte inledningen var skön, väldigt suggestiv. Får mig att minnas varför jag gillar den här serien. Överlag ett avsnitt med väldigt filosofiska undertoner. Kan godhet överleva i en värld där ondskan regerar? Om »godhet« nu är rätt ord… Vad var Tyreese? Snäll? Mesig? Hopplöst fastklamrande vid en gammaldags moral?
Per: Håller med. Jag tycker The Walking Dead alltid är snyggt inom sina ramar men ofta lite ospännande berättat. Här gick de all in med minnesbilder, fragment och spöklika ögonblick. Mycket snyggt! De hanterade alla sin känsla av enorm hopplöshet. Är det någon mening med att fortsätta hoppas, etc? Även Michonne, som inte brukar grubbla så mycket utan är mer hands-on, hade sina funderingar.
Björn: Otroligt suggestivt, som sagt.
Stefan: Men jag blir lite irriterad på det där små tidshoppen. Glimtar från sånt som man inte har en aning om vad det är. Har man missat något eller vad händer? Och så kommer svaret långt efteråt. Varför då?
Per: Jag gillade faktiskt tidshoppen, som gjorde en osäker på var vi var någonstans i berättelsen.
Sara: Härligt med lite återbesök av gamla ansikten också! Ljuvlig reunion i Noahs hus.
Stefan: Verkligen fin återförening!
Härligt att se guvernören igen.
Björn: Ja, guvernören!
Per: Ja, det var fint! Trodde inte jag saknade The Governor … tills jag såg honom. Det var härligt!
Björn: Beth med gitarr!
Sara: Och psychosystrarna!
Per: Ja, otroligt fint. Snyggt hur de lät Beths stämma ligga på ljudspåret mot slutscenerna också.
Björn: Mm, fick kalla kårar av Beth och dollsen.
Per: Ja, det var nästan The Shining-nivå på syrrorna! »Come and play with us, Tyreese…«
Stefan: Blandning av The Shining och Twin Peaks.
Björn: Bland det läskigaste någonsin i The Walking Dead.
Per: »Heeeeere's Ricky!!« Ja, mycket cool och creepy scen.
The Shining? Twin Peaks? Nix pix, bara The Walking Dead.
Björn: Var zombien Noahs brorsa?
Per: Japp, så fattade jag det?
Stefan: Det var nog brorsan.
Per: Som hade blivit »turned« och fastnat i åldern. Väldigt tragiskt.
Björn: Ja, precis. Jättetragiskt. Och ganska mycket Gengångare!
Sara: Den lilla var väl en yngre bror. Tvillingen låg väl på sängen? Eller?
Per: Det var ju symptomatiskt för Tyreese: han stod och glodde på familjebilderna och kände empati … och det blev hans doom.
Björn: Att de repeterade bilderna var för att han borde ha fattat att en brorsa var lös i huset. Kollade scenen igen. Tyreese kollar på bilderna av TVÅ pojkar i 15 sekunder. Zombien kommer, han märker ingenting förrän det är för sent. Dags för Tyreese att dra, helt klart.
Stefan: Men jag tyckte aldrig det blev så läskigt, eftersom det var hallucinationer. Bortsett från att det är zombies så är det ju inget övernaturligt i serien.
Per: Det enda övernaturliga i The Walking Dead är Ricks skägg...
Björn: Är det fejkskägg nu?
Per: Japp, rätt säker på det.
Björn: Tycker att det ser bättre ut än i trailern.
Per: Jo, det är sant!
Björn: I trailern var det fan skandalskägg.
Per: Haha, ja det var riktigt risigt – men de kanske inte lade lika mycket tid på skägget för trailern?
Björn: Om det var tvillingbrorsan, vilket verkar troligast så var det ju väldigt mycket Gengångare.
Sara: Men inne i pojkrummet låg väl tvillingen död i sängen? Och pojken som Noah dödade var förmodligen en yngre bror? Aja, nevermind. [Jodå, Sara har helt rätt. Reds anm.]
Sara: Det väcker en intressant fråga - hur länge har det varit zombieland egentligen nu?
Stefan: Vi funderade ju på det någon tidigare diskussion... tidsuppfattningen är noll för min del.
Per: Vi har pratat om det ja. Björn, hade inte du koll på timelinen? Är det inte realtid? Så typ fem år?
Björn: Kollade upp nu. Enligt en Walking-wiki är vi på day 514 någonstans.
Per: OK, så 1,5 år ungefär?
Stefan: Ja, det låter mycket mer troligt än ett år per säsong.
Sara: Jag såg i alla fall inte armbettet komma. Chock! Men tog det inte orimligt lång tid för Noah att hämta hjälp? Så långt borta var de andra väl inte?
Per: Ja, vilken chock! Klart oväntat.
Stefan: Dessutom måste det ha varit en smygande zombie, eftersom Tyreese inte hörde något.
Björn: Eftersom jag hade på känn att det inte var Beths begravning så kändes det bara självklart.
Per: Trist ändå, jag gillar ju Chad Coleman, han var otroligt bra i The Wire som den snälle boxningstränaren.
Björn: Cutty!
Per: Men Tyreese har varit en lite fyrkantig figur i serien.
Björn: Ja-a. Synd, men här var han ju ärligt talat en sopa.
Per: Hehe, sant.
Stefan: Men en snäll sopa.
Per: Precis.
Björn: Alldeles för snäll för zombieland.
Per: Mm, i The Walking Dead finns det ingen plats för snälla sopor.
Sara: Ja, han har varit diffus i kanterna. Har seglat fram som någon sorts moralisk ryggrad på senare avsnitt, men det har inte känts riktigt genomtänkt.
Björn: Tyvärr blir det ju lite trubbigt med moralister i The Walking Dead.
Per: OK, här är nåt att bita i: mitt i Tyreeses dödskamp så gick ju radion igång. Hallisar förstås. Så kom det rapporter om stympningar och massakrer i byar … med brittisk röst. Kändes malplacerat. Jag tolkade det som att det inte handlade om USA efter zombieolyckan utan snarare typ Rwanda? Jag begrep inte det där riktigt. Har Tyreese en backstory som jag missat?, eller ville de säga något om människans eviga grymhet?
Sara: Jag minns inte riktigt vad som sas men tolkade det som något metaforiskt.
Per: Jo, så tänkte jag också.
Björn: Jag tänkte att det var minnen från när utbrottet började.
Per: Jo, men varför brittisk röst? Som snackade om »villages«? skulle det föreställa BBC?Radiorösten kom ju igen senare, när han låg i bilen och trodde att radion var på. [Edit: det är Andrew Lincoln som är radioprataren! Mysigt.]
Stefan: Tolkade också det som minnen från utbrottet. Har fått för mig att han har ett förflutet i NFL, men vet inte varifrån jag fått det...
Per: Jag kollade just i en The Walking Dead-wiki, det står att man vet extremt lite om Tys bakgrund, mer än att han var från Jacksonville, Florida.
Sara: Undrar hur det kommer gå för syrran nu då. Förlorar pojkvännen, blir bortkollrad av sjukhuspolisen, tappar brorsan… Hård tid.
Per: Ja, tuffa tider för Sasha!
Stefan: »Nu kan det bara bli bättre!« säger man ju.
Sara: Haha! All uphill from here!
Per: Hehe, rätt tänkt! Glaset är halvfullt.
Stefan: Det är bara det att hur illa det än är så kan det alltid bli värre.
Björn: Mm. Struggling man, var ju bra. Gillar när Beth sjunger.
Per: En annan sak: avsnittet var ju regisserat av Greg Nicoteri, som är SFX-boss och makeup supervisor för hela serien. Jag tyckte det märktes, några sjukligt snygga actionscener, som i början, när Rick står i fokus och Michonne i oskärpa i bakgrunden hugger huvudet av två walkers. Plus den där scenen när zomboerna [sic] försöker ta sig genom järnporten och de släpper på. När vi ser genom Tys ögon hur en zombiekvinna kommer lite väl nära … innan Rick sätter en Magnumkula i pallet på henne så det stänker in i linsen. Köttigt!
»Kan innehålla spår av hjärna«
Sara: Ja, extremt snyggt.
Stefan: Zomboer = sydafrikanska zombies.
Björn: Haha.
Veckans zombie – Nafsis!
Per: Slutligen: zombien inne i rummet med Ty, strax innan han får alla hallisar. Vet inte om man någonsin fått se en gapande, nafsande zombie så nära förut? I pov-närbild? Jag ryggade tillbaka, det var otroligt intensivt!!
Stefan: Veckans zombie: Nafsande zombien
Per: Jag är med! Kändes lätt som Veckans.
Björn: Mm, det var tokinstensivt. Tänkte på World War Z, med nafsarzombien därifrån.
Per: Ja!
Per: Vore grymt att ha närbilden på Tyreese i graven som rubrikbild – men kanske lite spoiler?
Bra som omslagsbild eller lite spoilig?
Sara: Kanske liite, Per.
Björn: Haha, mm, kanske lite.
Stefan: Men det hände inte så mycket i avsnittet… De var i Noahs hus och Tyreese dog.
Per: Sant, Stefan! Att en rätt tung rollfigur (han kom in i säsong 3) skrivs ut är iofs rätt stort.
Det blir spännande att se nästa avsnitt. De har ju haft såna enorma bakslag nu, och alla håller på att ge upp hoppet. Det måste hända något positivt snart … eller?
Sara: Rubrik: TWD-CIRKELN OM ATT DE VAR I NOAHS HUS OCH TYREESE BLEV NAFSAD I ARMEN OCH DOG
Per: Hahahahaha!
Stefan: Haha.
Per: »NAFSAD«.
Sara: Nafsfest i Noahs hus!
Björn: Haha! Och allt är Noahs fel!
Sara: Ja, vi får hoppas att vi i nästa avsnitt får se en strimma av ljus.
Per: Det hoppas jag verkligen. Noah blir den nya Tyreese, som går runt och känner sig skuldmedveten.
Björn: Hur lät ljudet när man vet men inte säger? Du-du-du-du-du-du-du-du?
Per: Det är väl mer na-na-na-na-naaaa-na?
Björn: Stefan körde med något ljud förra halvan av säsongen.
Rätt svar: Dum-de-dum-de-dum.
Stefan: Haha, okej.
Per: Hehehehe! Busted! Bara att copypejsta när nån sitter inne med hemlig info.
Björn: Är vi klara?
Stefan: Det var ett rätt tunt avsnitt, handlingsmässigt.
Per: Ja, så mycket hände det ju inte ärligt talat. Men vi gillade!
Björn: Kul att vara tillbaka!
Per: Ja, superkul!
Sara: Very skoj!
Stefan: Får vi gå och fika nu?
TWD-cirkeln återkommer nästa vecka med nytt eftersnack.
Vad har vi missat? In och kommentera!