
Filmbolaget Universal meddelar att filmatiseringen av boksuccén Fifty Shades of Grey har slagit alla rekord i antal förköpta biljetter till en biopremiär i Sverige. Över 125 000 biljetter är redan köpta till premiärhelgen på svenska biografer. »Vi har aldrig haft ett sådant tryck på biljettförsäljningen inför en filmpremiär«, säger Åke Hedlund, vice vd på Svenska Bio, numera även i mjukporrbranschen.
För oss som var med när Grottbjörnens folk-bokserien höjde temperaturen i folkhemmet på 1980-talet kommer det inte som en jätteöverraskning att vi svenskar älskar good ol' tantsnusk.
För oss som var med när Grottbjörnens folk-bokserien höjde temperaturen i folkhemmet på 1980-talet kommer det inte som en jätteöverraskning att vi svenskar älskar good ol' tantsnusk. Tantsnusk förresten, sällan är väl något ord så felanvänt. I min bok används tantsnusk som nånting nedvärderande, som att det skulle vara nåt dåligt att kvinnor över en viss ålder läser sexskildringar med ena handen under byxlinningen. Vad är dåligt med det? Nej, reclaim tantsnusk säger jag!
Men 50 Shades of Grey är inte tantsnusk. Även om boken innehåller en massa sex så är det inte speciellt runkvänligt, då boken genomgående är extremt taffligt skriven. Den har också kritiserats för att gestalta övergrepp gentemot bokens huvuperson Ana. Inte runkvänligt – men rant-vänligt… Om du inte orkar läsa boken men ändå vill ha lite koll på den, läs Pervocracys fantastiska recap.
Men 50 Shades är inte tantsnusk. Det är den för tafflig för, dessutom gestaltar den övergrepp. Inte runkvänligt alls – däremot rant-vänligt…
E. L. James som skrivit boken verkar inte själv ha någon egen erfarenheter av den sexuella praktik som är i fokus för både bok och film, och verkar ha hämtat sin mesta information om BDSM på les internetz, vilket känns betryggande. Själv är jag inte speciellt upprörd över bokens snusk. Jag tycker det är väldigt tydligt att det är en sexfantasi gjord till bok. Och den taffligt maskerade stölden av Twilight är ju inte ens någon hemlighet, då den från början är fanfiction, publicerad på en Twilight-fanfiction-sajt under titeln Master of the Universe. Jag är bara glad över att jag i filmen förhoppningsvis slipper Anas inre monologer och dialoger med sin inre gudinna, ett grepp som vilken vettig redaktör i världen hade rensat bort i första genomläsningen men som av outgrundliga skäl finns kvar i boken.
Om jag peppar för filmen? Jajamän! Om jag tror att den är bra? Inte en chans. Men vissa saker måste man bara se, om än for the lulz.
Se trailern här:
Ni som har följt BBC:s The Fall under hösten kanske inte riktigt får de där härliga sexrysningarna av trailen, då Jamie Dorman som spelade den otäcka kvinnomördaren Paul Spector tagit på sig Christian Greys gråa slips. Eller så är det det som kommer ge filmen dess (oväntade) ompf?
Vill du se andra filmer om BDSM och dominanssex? Kolla in 1980-talsklassikern 9 1/2 vecka med Mickey Rourke och Kim Basinger (vet inte om den åldrats med nån värdighet dock):
Eller så ser du ljuvliga Secretary från 2002, som faktiskt är bra på riktigt:
Missa inte heller när George Takei läser utdrag ur boken:
Vi återkommer med recension om en vecka – fredagen den 13 – när Fifty Shades of Grey har Sverigepremiär. Den här TVdags-recensenten ser fram emot det liite för mycket…