Det är vanligt i talangtävlingar att domarna uttrycker »Du har talang, men jag vet inte om du är rätt för just den här tävlingen«. Det är både bullshit och sanning. Bullshit då det oftast används som ett »snällt« sätt att säga nej. För grejen är ju att en talangtävling såklart bara borde intressera sig av talang och inte vissa normer för vilken skepnad den kommer i. Samtidigt finns det en sanning i sägningen då det faktiskt är så att varje talangtävling faktiskt har sina normer för vilken typ av artister de vill ha. Oftast betyder det att alltför komplexa, alltför indie, alltför quirky, alltför fula och feta icke behöver göra sig besvär.
Du har talang, men jag vet inte om du är rätt för just den här tävlingen.« Det är både bullshit och sanning.
Det är just detta som alltid stör mig i min stora kärlek till talangtävlingar: när de korkade kommersiella normerna i tävlingarna står i vägen för att låta de faktiskt bästa talangerna få en chans. Och där måste jag säga att The Voice, hur homogen deras deltagarpool än har blivit med åren, så kan de åtminstone där inte köra med den ursäkten då det går emot hela konceptet. Annars hade inte briljanta Sharon Murphy, årets hittills bästa audition, haft en suck.
The Voice of Ireland
Russell Hogg: Devil In The Girl
Fan om jag inte diggar detta. Det är lite för tillgjort, men kärnan känns genuin och med lite jobb så kan Russell bli superintressant.
Ellie-May Bopp: My Favorite Game
Det finns en smoky ton till rösten här som kan komma till sin rätt i en mer passande låt. Och hon måste skaka av sig nerverna.
Adam Cummins: Last Request
Jag gillar det här. Det är ruffigt och lite vingligt, men grunden finns där. Och jag är ju svag för de lite vingliga ynglingarna som sjunger helt på känsla.
American Idol
Reno Anoa'i: I Don’t Want to Talk About It
Fantastiskt fin ton och den lilla gitarren, eller vad det nu är, gör att det känns fräscht och nytt.
Rayvon Owen: Wide Awake
Så finkänsligt där varje ord i texten får betydelse. Det finns betydligt mer att hämta här också.
Maddy Hudson: Resentment
16 år och redan med bluesen i sig. Fantastiskt råmaterial här som förhoppningsvis fortsätter gå sin egen väg.
Adanna Duru: You & I
Hon har swag med en stark röst med lite grus i. Med lite mer år under bältet så kan bli en fantastisk storyteller.
Hunter Larsen: That's Life
Love it! Så självklar, med djup och närvaro. En fantastisk röst. En av mina favoriter denna vecka.
Rocky Peter: Wrong Places
Jag dras in direkt. Det finns något speciellt i hans låt, i hans sätt att använda rösten. Låt inte tävlingen förändra det!
Tyanna Jones: Wings
Hon är fantastiskt charmig och det är svårt att inte gilla henne. Hon behöver dock karva fram sin musikaliska identitet lite mer.
The Voice UK
Tim Arnold: Running Up That Hill
Älskar låten och älskar hur Tim har lyckats göra den till sin egen. Det märks att han har hållit på med musik ett tag.
Hollie Barrie: Timber
Det är något väldigt charmigt och ödmjukt med Hollie som jag gillar. Visst, rösten är inte så unik, men med rätt hjälp kan hon nog utvecklas mycket.
Morven Brown: Afterglow
Åh, älskar! Vilken potential det finns i den här 17-åringen. Tror hon kan gå långt med rätt vägledning.
Sharon Murphy: Forever Young
Det finns så mycket smärta, men ändå hopp, i hur hon sjunger. Ett helt livs erfarenheter sitter på hennes stämband. Det är så fruktansvärt vackert att jag gråter. Årets bästa audition hittills. Vilken jävla röst. Jag kommer heja på Sharon mer än någon annan.
DTwinz: Shy Guy
Älskar den här låten och deras tvillingversion är grymt bra. Tror de med Ritas hjälp kan bli ett riktigt guilty pleasure i tävlingen.
Olivia Lawson: Smells Like Teen Spirit
Låtvalet är genialiskt då det med hennes image skapar en spännande kontrast. Dessutom gör hon den grymt bra, trots lite nerver. Det finns något speciellt i henne.