Var tredje månad – januari, april, juli, oktober – är det ny tv-säsong i Japan, och med ny säsong lanseras alltid ett 40-tal nya animeserier... varav högst fem brukar vara något att ha. Hur kan kvaliteten vara så fruktansvärt dålig i en genre som har alla förutsättningar för att skapa tankeväckande, poetiska, vackra berättelser?
Många animeserier sänds efter midnatt i Japan och har porrfilmsliknande men sexbefriade handlingar, uppdrömda av personer jag bara kan tänka mig är misogyna enstöringar.
Jag menar, man vet att en genre har problem när ett 40-tal serier har premiär under ett par veckor och bara en – Maria the Virgin Witch – är något att ha. Den handlar om häxan Maria som vill bevara freden mellan Frankrike och England under hundraårskriget. Efter att hon avbrutit ett slag genom att skrämma bort soldaterna skickar Himlen ner sin främsta ängel Mikael, som förbjuder Maria från att någonsin använda magi inför människor igen. Dessutom svär han en förbannelse över henne: Om hon förlorar sin oskuld så förlorar hon sina krafter. Maria the Virgin Witch har åtminstone något att säga, och verkar tre avsnitt in vara närmast anti-misogyn.
De flesta animeserier däremot sänds efter midnatt i Japan och har porrfilmsliknande men sexbefriade handlingar, uppdrömda av personer jag bara kan tänka mig är misogyna enstöringar. Här är ett annat exempel på en av vinterns nyheter, Saekano: How to Raise a Boring Girlfriend: En manlig animenörd träffar en otroligt vacker tjej på sommarlovet och upptäcker vid skolstarten att hon går i hans klass. Ingen annan i klassen verkar lägga märke till henne (förstås!) och de två utvecklar tillsammans med två andra tjejer ett datorspel, och alla tre tjejer strider om att få killen som pojkvän. Och när jag säger »strider« menar jag att de antastar honom.
Maria the Virgin Witch framstår plötsligt som en feministisk milstolpe i jämförelse.
Den som vill ha någon bättre anime att titta på i vinter får i stället blicka bakåt. Jag föreslår .hack//SIGN som handlar om en MMORPG-spelare vid namn Tsukasa som vaknar upp i ett virtuellt spel kallat »The World«. Han har inga minnen av vem han är, var han är eller vad han gör där, och värst av allt: Han kan inte logga ut. Tsukasa och hans nyfunna vänner försöker sedan ta reda på varför han sitter fast i spelet, samtidigt som spelvärlden alltmer verkar brytas ner av okända krafter. En långsam, spännande, djup serie som uppnår animegenrens fulla potential.
Eller så tittar ni bara på riktig porr. Det är åtminstone mer ärligt med vad det är. Om ni mot förmodan behöver länkar, fråga gärna i kommentarerna.