Innan man skaffar barn är det två saker man slipper få ångest över: kräksjukan och hur mycket dålig tv det görs för barn. För att inte tala om film. Som Sune-filmerna – jag förstår dem inte, mina barn förstår dem inte. Ändå har vi sett alla på bio bara för att… ja, säg det. För ett par år sedan var min dotter och jag och såg Vi är bäst och insåg plötsligt att Moodysson borde bli anställd på livstid (som straff för hans mer gymnasiala period) av Svenska filminstitutet för att tvångsregissera varianter av Vi är bäst. För barnen och deras stackars föräldrars skull. Stoppa lidandet. Jag vill inte se mer Sune.
»Om det inte är någon här, varför hör vi konstiga ljud då?« säger en av deltagarna genom det becksvarta mörkret, med enbart en ficklampa som vapen…
Nästan lika illa är det med tv-utbudet. Hemma hos oss är det Barnkanalen och Cartoon som är på. Dubbade barnsåpor från Australien eller skrikigt tecknat. Att det ska det vara så svårt! I nuläget är det kanske tre, fyra serier som jag uppskattar att barnen uppskattar. Wild Kids, Kändisbarnvakten, Fixa rummet och Adventure Time – fast ska jag vara ärlig så är det mest jag som gillar den sistnämnda.
Det är alltså Barnkanalen som dominerar, vilket gör en nyfiken på deras nya serie Museet. Trailern riktar sig mot målgruppen de allra minsta och bådar gott med mörka korridorer, uppstoppade djur och rädda barn med ficklampor:
Museet är uppbyggt som ett slags turnering där två lag tävlar mot varandra i varje avsnitt och där vinnarna av det hela erhåller titeln som »Årets nattvakter«. Däremellan har man chansen att vinna olika typer av artefakter, troféer som kan ge dem fördelar i kommande tävlingar.
Tävlingarna är av det vanliga slaget: hinderbanor varvas med mild public service, där det alltså är tänkt att barnen – kanske även de vuxna – ska lära sig något. Till exempel när hjulet uppfanns, vilket jag i och för sig redan glömt. Syftet är alltså gott, samtidigt som jag kan tycka det blir lite tröttsamt med all denna stress, även om den aldrig går överstyr som i Wild Kids.
Som tur är ligger inte fokus på tävlingar, utan långsamma scener där vardagen löser av mysryset och tvärtom, dessutom i miljöer man själv skulle vilja spendera natten i. Det är här Museet kommer locka tittare. Fantasifullare kan det ju knappast bli. »Tänk om man skulle gå vilse«, säger ett av barnen i första avsnittet som utspelar sig inuti Historiska museet. Och mina barn går i gång, uppkrupna i soffan. Pedagogisk skräck light. Där det pedagogiska har med lärande att göra (förutom i tävlingarna dyker till exempel Sissela Benn upp som Bäckaskogskvinnan och berättar sin historia) och »skräcken« gräver i känslor som finns hos alla, oavsett om man är barn eller vuxen. Rädslan för vad som finns i mörkret. »Om det inte är någon här, varför hör vi konstiga ljud då?« säger en av deltagarna genom det becksvarta mörkret, med enbart en ficklampa som vapen. Nu går Museet aldrig längre än så, men det räcker gott och väl ändå. Nu längtar jag efter fler museibesök. Vågar man hoppas på Moderna?