Att valla katter. Så beskrev domaren det i förra veckans avsnitt av The Good Wife, där Will och Diane och Cary och Alicia hamnar i ett fall med dubbla jurygrupper som vallas in och ut och bråkar om bås och rum och där till och med advokaterna till slut tappar bort varför de protesterar och vilken jurygrupp de vill eller inte vill ha närvarande för ett visst vittnesmål.
De ägnar så mycket tid åt att lägga krokben för varandra att jag inte längre känner mig helt engagerad i konflikten.
Och det är väl precis så jag känner för de båda advokatbyråerna. De käbblar om vem som får den metaforiska bekväma stolen. De ägnar så mycket tid åt att lägga krokben för varandra att jag inte längre känner mig helt engagerad i konflikten. Det är fortfarande intressant, men det känns inte riktigt lika engagerande och viktigt. Eventuellt är det meningen att det ska vara just en parallell, något slags kommentar om deras kamp, men den känns i så fall lite slapphänt.
Detta samtidigt med en eventuell korruptions-subplot som jag inte heller riktigt grips av. Jag kan inte sätta fingret på vad det är, men något med de senaste avsnitten har tappat mig lite. Jag fortsätter titta, för jag ser ändå nougatstråken av den serie som hade mig som på nålar under många avsnitt, och jag hoppas att de blir tjockare igen och tar över i vaniljen, men det är lite som att jag bara satt mig och låtit katterna drälla i väg på egen hand upp i träd och buskar. Och väntar på att de kommer tillbaka för egen maskin.