Innehåller i princip INGA spoilers för Eagleheart, säsong 3. Läs vidare!
Finalen av Eaglehearts tredje säsong, en av de mest ambitiösa, skruvade, satsa-allt-på-ett-kort-produktioner som Adult Swim någonsin beställt, levde upp till de högt ställda förväntningarna. Jag har svårt att tro att någon kan vara besviken på den spektakulära urladdning som Michael Koman, Andrew Weinberg och Jason Woliner gav oss – det var på många sätt en perfekt final, och helt i linje med seriens övergripande filosofi, med dess snabba vändningar, vilda genreexperiment och dumsmarta bonkers-humor. Och allt omslutet av ett ödesmättat mörker.
Deras resor blir som en hallucinatorisk blandning av Indiana Jones, Mörkrets hjärta och valfri tv-serie där hjälten vandrar från stad till stad och löser problem.
Jag skrev om serien inför säsongsupptakten, och hade då sett en handfull avsnitt i förhand, men jag anade inte vad som väntade mig i resten av dem. Till en början blev det ungefär som jag hade föreställt mig: US Marshal-sherifferna Chris Monsanto och Susie Wagner tvingas efter falska anklagelser fly undan en korrupt polismakt och bege sig på en pilgrimsvandring efter en försvunnen kollega. Men där någonstans upphörde den traditionella berättarlogiken, och det blev plötsligt omöjligt att ens spekulera i vad som skulle hända härnäst.
Chris och Susie hamnar i öde städer, djupa djungler och på safaris där livströtta individer betalar dyra pengar för att bli mördade på fantasifulla sätt; de upptäcker underjordiska kotterier av skoputsare; slår följe med en kroppslig inkarnation av Amerika; bekämpar Rat Pack-diggande aliens. Deras resor blir som en hallucinatorisk blandning av Indiana Jones, Mörkrets hjärta och valfri tv-serie där hjälten vandrar från stad till stad och löser problem (som Renegade eller Hulken). Mer än så vågar jag inte säga. Men på ett nästan osannolikt sätt vävs ändå historien ihop till något mer än bara en samling disparata äventyr; det finns en röd tråd, och den följs hela vägen till ett häpnadsväckande klimax.
Sista avsnittet sändes på Adult Swim i torsdags, och inför finalen var kanalen generös nog att lägga upp hela säsongen på YouTube (tillgänglig även för oss utanför USA). Nu ligger också finalavsnittet där, och bör finnas kvar åtminstone någon vecka till när det här skrivs. Så nu finns det verkligen ingen ursäkt att inte hoppa på Eagleheart-tåget. Avsnitten är för det mesta bara 11 minuter långa (ett par nyckelavsnitt är 20), så det krävs inte många timmar för att plöja sig igenom hela säsongen. Det är inte ett idealiskt sätt att titta på Eagleheart, med tanke på hur otroligt täta och späckade med information avsnitten är, men under omständigheterna är det bara att tacka och ta emot. Och man behöver inte heller ha sett de första två säsongerna för att fatta vad som händer – säsong tre står mer eller mindre helt på egna ben. Börja med avsnitt ett, Moss: