Jag har sett fram emot Empire ända sedan jag läste om den för ett år sedan. Ett hiphopdrama av Lee Daniels (Precious, The Butler) med nyskriven musik av Timbaland och med Oscarsnominerade Taraji P Henson och Terrence Howard i huvudrollerna. På pappret kändes det som en fullträff. Premiäravsnittet lever dock inte riktigt upp till förväntningarna. Det är en hot mess, om än en jävligt underhållande sådan.
I någon annans händer skulle Cookie ha kunnat stanna vid att vara en angry black woman-stereotyp, men Henson ger henne ett djup och låter oss skymta det trasiga som rasslar bakom de vräkiga kläderna och den tuffa attityden.
Grundstoryn handlar om Lucious Lyon (Terrence Howard) en före detta knarklangare som numera är boss över skivbolaget Empire. Han vill efter ett sjukdomsbesked att någon av hans tre söner – den bortskämda favoritsonen Hakeem, begåvade låtskrivarsonen Jamal (som pappan hatar för att han är bög) samt den ordentlige välutbildade äldsta sonen Andre – tar över familjeföretaget. Detta kompliceras när hans ex-fru, och sönernas morsa, Cookie (Taraji P Henson), släpps från fängelset efter 17 år och kräver sin del av Empire.
Det är Kung Lear goes hiphop och upplagt för drama, drama, drama. Tyvärr är premiäravsnittet onödigt överbelastat och spretar åt alla möjliga håll. Lee Daniels är som vanligt inte rädd att gå åt det extrema, vilket gör underhållningsfaktorn stor men fördjupningen obefintlig. I sina bästa stunder, som i filmen Precious, har Lee Daniels lyckats beröra med djupt trasiga människoöden som skruvats så pass mycket att de har blivit en spark i magen på tittaren. Jag skulle önska mer sådant i Empire, så att den glossiga ytan naggas lite. Men det kommer säkert.
Den absolut största anledningen till att kolla på Empire är Taraji P Henson. Hon är fullständigt fantastisk som Cookie. Bara i det första avsnittet visar hon på sådan känslobredd, från att väsa »You are messing with the wrong bitch« till att slå sin yngste son med en kvast, att hon gör Cookie till min nya favoritkaraktär på tv. I någon annans händer skulle karaktären ha kunnat stanna vid att vara en angry black woman-stereotyp, men Henson ger henne ett djup och låter oss skymta det trasiga som rasslar bakom de vräkiga kläderna och den tuffa attityden. Hon ger allt i rollen. Detsamma kan inte sägas om Terrence Howard. Han har förvisso en högst stereotyp roll, men ger noll energi eller inlevelse. Han verkar mest trött och blasé. Kanske för att han har spelat tusen liknande roller förut, ofta lika dåligt.
En serie om hiphop måste såklart ha mycket bra musik. Om premiäravsnittet är signifikant för resten av säsongen så är serien i serious trouble. Nu är inte jag någon hiphop-kännare av rang, men till och med jag hör att musiken i piloten mer är Glee goes hiphop än Timbaland på sin storhetstid. Och texterna suger. Som denna: »What's that over there? That's that ish right there. What's that over there? That's that ish right there. What's that on the left side? That's that ish right there. What's that on the right side? That's that ish right there.« Jag menar, det är ju pinsamt dåligt. Och om serien inte höjer sig musikmässigt kommer den att få stora problem. En hiphop-såpa med dålig hiphop-musik har ju noll trovärdighet.
Själv är jag nöjd så länge Empire håller såpafaktorn levande, och låter Cookie fortsätta vara seriens mittpunkt. Med intressanta gästskådespelare som Gabourey Sidibe, Naomi Campbell, Macy Gray och Courtney Love uppradade så känns det som att Empire kan bli mitt största guilty pleasure 2015.
Empire sänds på Fox i USA.