Looking kom som en 2010-talets Queer as Folk förra året och satte ett gäng bögars liv i fokus igen på tv. Äntligen! Själv tyckte jag att den var betydligt bättre än den brittiska kultserien, då den under den åtta avsnitt korta säsongen växte till en både rolig, vacker och intim samtidsskildring av modernt bögliv i San Francisco. De tre vännerna Patrick, Dom och Augustín kändes som riktiga människor, komplexa, puckade ibland, men i grunden ganska lätta att tycka om.
Kevin är i mitt tycke som Mr Big i Sex and the City, ett självupptaget as som inte förtjänar att huvudpersonen beter sig som en idiot för hans kärlek.
När vi nu återvänder till kompisgänget så åker de på en weekend-resa till Doms pojkvän Lynnes (spelad av fantastiskt charmiga Scott Bakula) semesterhus i skogen. Det är en dåligt förtäckt intervention för Augustín som super och knarkar för mycket i ett försök att fly från sitt raserade liv. Patrick har å sin sida haft en hemlig relation med sin chef Kevin. Dom är ihop med Lynne, men de har ett öppet förhållande, vilket de kanske inte är helt nöjda med. Det är med andra ord lika komplicerat relationsmässigt för alla inblandade som när vi lämnade dem i slutet av den första säsongen.
Det jag verkligen gillar med de tre avsnitt jag har sett av den andra säsongen är att berättandet flyter på så effortless. Det finns en slående realism i relationerna (och sexet!) samtidigt som att det inte förtar berättardrivet. Det känns som att varje scen är så fruktansvärt genomtänkt, men utan att det känns konstruerat. Jag är själv ganska trött på jämförelserna med Girls (ja, de skildrar båda medelklassiga vita kompisgäng i storstan och ja de sänds båda på HBO, that’s it), men då typ alla amerikanska kritiker gör det kan jag inte låta bli. Det som slår mig är att Looking verkligen har hittat sin berättarrytm, medan Girls fortfarande känns rätt vilse fyra säsonger in. Det känns som att det finns en helt annan genomtänkt berättaridé bakom Looking som jag personligen gillar mer.
Det som dock stör mig med Lookings andra säsong är precis samma som störde mig förra säsongen. Det är Russell Tovey som Kevin. Det är en förbannat tråkig karaktär och Tovey är tyvärr en för dålig skådis. Han hittar inte in i Lookings realistiska low key-ton, utan känns ständigt som the odd one out. Tyvärr får han väldigt mycket fokus i de tre första avsnitten, och även om det görs försök till fördjupning av hans och Patricks relation så köper jag det inte. Han är i mitt tycke som Mr Big i Sex and the City, ett självupptaget as som inte förtjänar att huvudpersonen beter sig som en idiot för hans kärlek. Jag hoppas Looking har mer vett än att investera tid i den karaktären. Speciellt då Patricks andra kärleksobjekt, Richie (fint spelad av Raúl Castillo), är den totala motsatsen: intressant, känslomässig, ärlig och fruktansvärt gullig. Där har vi en karaktär som förtjänar mer uppmärksamhet, oavsett status på hans och Patricks relation.
För att summera så tycker jag fortfarande lika mycket om Looking som tidigare och ser verkligen fram emot resten av säsongen. Jag hoppas att den trots sin low key-ton och bögfokus ändå hittar en större publik. Jag vill gärna följa dessa karaktärer i många säsonger till.
Looking finns på HBO Nordic och premiärvisas på C More i kväll kl 20:30.