Serie A: Roma–Lazio (TV12 söndag kl 15)
Serie A: Napoli–Juventus (TV12 söndag kl 20:45)
Serie A omstartade i och för sig med en omgång nu i veckan, men det är på söndag serien verkligen brakar i gång efter juluppehållet, med två toppmöten. Ettan möter fyran, tvåan möter trean, ena matchen är ett huvudstadsderby och den andra ett möte mellan nord och syd. En Serie A-söndag blir inte mycket bättre än så.
Mest spännande av de fyra lagen just nu är kanske det forna storlaget Lazio. Delvis för att Roma och Juventus respektive rusningar mot tabelltoppen – och orsakerna bakom – är så noga utredda vid det här laget, delvis för att det ljusblå Romlagets väg framåt skett stegvist, lite i skymundan. Medan Roma och Juventus rivstartade har Lazio varvat upp långsamt och spelar kanske sin bästa fotboll på länge just precis nu.
Ettan möter fyran, tvåan möter trean, ena matchen ett huvudstadsderby och den andra nord-möter-syd. En Serie A-söndag kan inte bli bättre.
Lazio och tränaren Stefano Pioli har haft tålamod med nyförvärv och har låtit de få den startsträcka som behövs. Särskilt i två fall är det extra tydligt. Hyperspännande, formtoppade brassen Felipe Anderson tog tid på sig att hitta sin roll i laget, men gör just nu nästan vad han vill på planen. I 3–0-vinsten mot Sampdoria senast inledde han med att lekande lätt peta sig förbi en back och hitta Parolo snett bakåt, följde upp med att borra in ett brutalt långskott i vänstra hörnet och avslutade med en dribbeltur från halva planen där han osjälviskt frispelade den andra orsaken till att Lazio gått så starkt på slutet. Serbiske kraftpaketet Filip Djordjevic har petat självaste Miro Klose, gjort sju mål under hösten och trivs alldeles utmärkt ihop med Anderson, Stefano Mauri och spelgeniet Antonio Candreva. Där har Roma något att bita i.
Även söndagens andra italienska toppmöte blir hyperintressant, eftersom Napoli fortsätter att vara den europeiska toppfotbollens mest oförutsägbara lag. Få bra lag kan se så dåliga ut som Napoli, få lag kan höja sig så enormt mycket i enstaka matcher som Napoli. Normalt sett ska de inte kunna rå på ett både solitt och skarpt Juventus, men väldigt lite är normalt med Napoli.
Championship: Ipswich–Derby (TV10 lördag kl 13:10)
Det är märkligt, men den spelare som kanske imponerade allra mest på mig under det där sagolika U17-världsmästerskapet 2013 var den som nästan spelade minst. Isak Ssewankambo kom skadad till turneringen och drog sedan på sig en ny skada redan i första matchen och blev utbytt. Ändå hann han visa sin skyhöga klass i det lilla han ändå hann med. Det var liksom tydligt att han drillats i en storklubb (Chelsea), hade ett större tempo i kroppen, en mer påtaglig instinktiv förmåga att välja rätt, en hög teknisk nivå i detaljerna.
Derby County är ett perfekt steg i precis rätt läge för Isak Ssewankambo.
Så här ett par år senare känns det dessutom som att han tar rätt beslut inte bara på planen, utan även utanför den. När steget upp till Chelseas A-lag visade sig vara för stort flyttade Ssewankambo i somras till NAC Breda, tog omgående en startplats och går nu, drygt ett halvår senare, vidare till Derby i Championship. Ett närmast perfekt steg i precis rätt läge: med Steve McLaren (som kan sin holländska fotboll och förmodligen har bra koll på Ssewankambo) vid rodret går The Rams starkt i Championship och kan vid vinst i toppmötet mot Ipswich ta sig upp på direktplats till Premier League. Förhoppningsvis med Ssewankambo åtminstone i truppen.
Premier League: Crystal Palace–Tottenham (Viasat Fotboll lördag kl 18:30)
Tottenham är ingen klubb som är känd för tålamod, därför har det varit skönt att se hur alla suttit lugnt i båten under en höst då väldigt mycket haltat, och låtit Pochettino få göra sin grej i lugn och ro. För den har ju, på lite längre sikt, visat sig vara smått revolutionerande. Det tog sin tid, men managern verkar till slut ha hittat rätt. Mycket av det dyra dödköttet från förra sommarens (och förra managerregimen) galna shopping har lagts i frysboxen och Pochettino förlitar sig i stället på talanger ur de egna leden. Spelare som springer för klubben de vuxit upp i, inte för sig själva. Samtidigt har managern också skärpt till en defensiv som ibland under hösten såg ut att vara på League 2-nivå. Den osannolika 5-3-vinsten mot serieledande Chelsea bara någon dag in på det nya året kändes på sätt och vis symbolisk: här börjar en ny tid. Nu kan vi börja sikta uppåt igen.
Samtidigt är den inte värd någonting om man inte kan slå ett pressat Palace, som fått in förre spelarhjälten Alan Pardew som ny manager.
La Liga: Celta Vigo–Valencia (TV12 lördag kl 20)
Ett argument som ofta används emot La Liga är den smala toppen, att det egentligen bara finns två lag – ni vet vilka – som kan vinna och att det därmed är en ganska ospännande serie. Det ligger så klart en del i det. Även om det har funnits uppstickare i perioder (Deportivo La Coruña något år, Sevilla då och då, Athletic Bilbao under Bielsa) så handlar det över tid enbart om de där två Clásico-kolosserna.
Kanske är det ändå på väg att ändras. Det är så klart en lite vansklig jämförelse att göra (ligorna har spelat olika många omgångar till exempel), men just nu har faktiskt den enligt belackarna så ojämna La Liga den jämnaste tabelltoppen av de stora europeiska ligorna med topp-sex inom åtta poäng. Motsvarande siffror för Premier League och Serie A är till exempel 13 och för Bundesliga hela 18 poäng.
Atlético Madrid har under Simeone kämpat och slitit sig upp på giganternas nivå, men har en darrig ekonomi och är alltjämt en säljande klubb. Visst, nyrekryteringarna har de senaste åren varit briljanta, men att år efter år tvingas bygga om laget är både kostsamt och besvärligt.
Frågan är om inte Valencia har minst lika bra, kanske till och med bättre, förutsättningar att utmana Barelona och Real Madrid? Åtminstone över tid. Singaporianska miljardären Peter Lim har ju sedan övertagandet börjat styra upp den deprimerande misskötta klubben, verkar ha hyfsat långsiktiga planer och har börjat få in högprofilerade nyförvärv.
Förra omgångens vinst mot ett jul-och-klubblags-VM-segt Real Madrid behöver ju inte betyda något egentligen, men precis som i fallet med Tottenhams vinst mot Chelsea finns det ett symbolvärde för Valencia att de kunde vinna matchen just där och då. Det blev liksom ett sista bevis för att klubben och laget faktiskt är på väg åt rätt håll igen. I ganska hög fart.
La Liga: Barcelona–Atletico Madrid (C More Sport söndag kl 21)
Valencias vinst mot Real hade ju också en effekt på ligan i stort. Avståndet till serieledningen krymptes igen, efter en period då Real Madrid sett närmast oövervinnliga ut, och nu kan ett värvningsbakbundet Barca (visst hade det behövts ytterligare någon mittbacki januari?) eller Atlético (med symbolspelaren Fernando Torres på plats igen) efter den här matchen haka på i den verkliga toppen.
Förutsatt att det blir en vinnare alltså.