I skrivande stund har 13 av 26 Ronja Rövardotter-avsnitt sänts i Japan, och serien fortsätter mig veterligen utan något (planerat) uppehåll fram till mars. TVdags halvtidsomdöme är att serien alltjämt är sevärd men tyvärr långt ifrån problemfri.
Det långsamma tempot – stundtals atmosfäriskt, stundtals ansträngande – är uthärdligt, men det serien verkligen misslyckats med är Mattis och hans konflikt med Borka. Mattis har gått från karaktär till karikatyr när han mest springer runt och skriker hela tiden, oavsett om han är glad, arg eller ledsen, och om scenen ska vara allvarlig eller rolig… och då blir det liksom aldrig allvarligt eller roligt utan bara påfrestande.
Mattis har gått från karaktär till karikatyr, och serien misslyckas helt med hans konflikt med Borka..
Och så konflikten rövarbanden emellan... Efter att Borka flyttat in i den övergivna delen av borgen försöker Mattis rövare klättra upp på baksidan av fasaden för att slänga ut fienden. Då slänger Borkas rövare stora stenbumlingar mot Mattis rövarband. Och hela scenen spelas som komedi. Det är väl ändå meningen att tittarna ska kunna ta konflikten på någorlunda allvar? Nu blir det mest Looney Tunes av det. Jag har inget emot Tom & Jerry (tvärtom!) men det är ett helt vansinnigt berättargrepp för Ronja Rövardotter.
Det sevärda, då? Jo, här finns faktiskt en del rent magiska stunder också, som när Ronja och Birk är vilse i kusligt tät dimma och har bundit ett rep mellan sig. När Ronja tittar bakom sig så ser hon bara repet försvinna i ett vitt intet. Ångestkantad Miyazaki-poesi! Eller när Borkarövarnas vintermatförråd sinar och Ronja och Birk smugglar in mat via öppningen i källaren. En väldigt fin scen!
Och så är ju rumpnissarna bra söta, och alltjämt simpla.
Summa summarum så hade domedagsprofeterna fel – de som gormade »Vart är världen på väg!?« när trailern först släpptes. Såvitt jag kan se har världen blivit varken bättre eller sämre sedan seriens premiär.
Nya, undertextade avsnitt av Sanzoku no Musume Ronja brukar dyka upp på Youtube.