Så här är det: jag sätter inte ihop årslistor under noggranna överväganden. Hur avgör man om True Detective eller Mad Men är »bäst«? Eller, här på komedilistan, om Detectorists är roligare och bättre än Toast of London?
Jag hade kunnat sätta Siblings som etta, och stå för det. I stället hamnar den på 15:e plats…
Inget var roligare i år än hela den utdragna hinna-runka-av-800-mässbesökare-sessionen i Silicon Valley.
Men, jag har i alla fall utgått ifrån någon sorts intuitiv subjektiv värdeskala där jag, tror jag, premierat unicitet och i vilken utsträckning jag fått rysningar av den totala nivån av kreativitet, psykologisk iakttagelsehumor och allmänmänsklig identifikation.
Så hur kommer jag då fram till att Silicon Valley var bäst 2014? Det finns ju mycket mer unicitet i Broad City eller Noel Fielding's Luxury Comedy… och mycket mer mänsklig identifikation i Detectorists eller The Mimic.
Well, jag lät bara största garvet avgöra.
Och inget var vare sig bokstavligt eller bildligt större i år än hela den utdragna hinna-runka-av-800-mässbesökare-sessionen i Silicon Valley:
Det var ett evinnerligt tjat om Mike Judge och allmän mansdominans när serien lanserades och hypades i våras. Judge regisserade visserligen själv den fenomenala finalen, men varken han eller medskaparna var de mest tongivande manusförfattarna – och lite undrar jag ju över varför seriens största genuskritiker aldrig med ett ord nämnde de kvinnliga regissörerna? Framför allt (vassa, hårdjobbande Tricia Brock (vars andra höjdpunkter i år var Only Child-avsnittet av Girls) och ett par av de allra finaste Black Box-episoderna) men också veteranen Maggie Carey.
En serie med passionerad expertkoll på sitt ämne, sin miljö, sin branschton, sin livsstilsjargong och sin rollgestaltsdemografi, och inte minst på humorsprickorna i fasaden.
Silicon Valley hade framför allt en sagolik andra säsongshalva, då maskineriet av alla beståndsdelar hade körts in och utmynnade i en serie med passionerad expertkoll på sitt ämne, sin miljö, sin branschton, sin livsstilsjargong och sin rollgestaltsdemografi, och inte minst på humorsprickorna i fasaden. Dialogen är direkt makalös – seriös satir och högkreativa oneliners i svängiga dubbellager och perfekt tempo; och alltid underbyggda med, och inbyggda i, dessa exakta miljö- och branschmarkörer (som att »alla i Silicon Valley« inklusive servitörer och butikspersonal »egentligen« är oupptäckta start-ups… precis som »alla servitörer i Hollywood egentligen är skådespelare«).
Och det bästa med hinna-runka-av-800-mässbesökare-sessionen är kanske ändå inte garvet – utan igenkänningen i det kreativa ruset, dyngetruntjobb-tröttheten, kontrolltappet i grupp… så visst innehåller Silicon Valley väldigt mycket psykologisk iakttagelsehumor och allmänmänsklig identifikation också.
Årets roligaste scen. Hur hinner man runka av 800 pers på tio minuter?
Kjells topp-30
- Silicon Valley (C More/HBO Nordic)
- Detectorists (BBC)
- You’re the Worst (FX)
- The Comeback (C More/HBO Nordic)
- Broad City (Comedy Central)
- W1A (BBC)
- Mozart in the Jungle (Amazon/Viaplay)
- House of Fools (BBC)
- Kroll Show (Comedy Central)
- Doll & Em (HBO Nordic)
- Maron (IFC)
- Veep (C More/HBO Nordic)
- Toast of London (Channel 4)
- The Mimic (Channel 4)
- Siblings (BBC)
- The Eric Andre Show (Adult Swim)
- New Girl (Fox)
- Puppy Love (BBC)
- Derek (Channel 4)
- Married (FX)
- Noel Fielding’s Luxury Comedy (Channel 4)
- The Trip to Italy (BBC)
- Psychobitches (Sky)
- Comedy Bang! Bang! (IFC)
- Marry Me (NBC)
- Big School (BBC)
- Portlandia (IFC)
- Bad Education (BBC)
- Big School (BBC)
- Key & Peele (Comedy Central)
Mellan den 25 och 31 december utser vi allt det bästa från film- och tv-året som gått. Håll koll på senaste artiklarna via taggen film- och tv-året 2014.