I bokstavsordning, inte rangordning! Jag är omvittnat oförmögen att numrera listor…
Eagleheart (Adult Swim)
Finalen av Paradise Rising, den tredje och förmodligen sista säsongen av Eagleheart, ägde rum precis i början av 2014, vilket inte är en fördel när alla tyckare nu sitter och komponerar sina årsbästalistor. Men faktum kvarstår: efter en hel säsong av annan utmärkt TV-produktion seglar Eagleheart ändå fram som en av årets stora upplevelser – en galen, episk, imponerande följetong som satsade allt på ett kort och vann.
The Eric Andre Show (Adult Swim)
Sedan jag skrev om The Eric Andre Show i våras har tredje säsongen hunnit gå på Adult Swim, och den har om möjligt varit ännu roligare än de föregående. Dessutom mer fokuserad: tempot är rappare, de externa inslagen kortare, hela produktionen känns mer på tårna än någonsin. Roligt är det också! Så in i helvete roligt! Jag trodde inte det skulle gå att toppa förra säsongsfinalens totala (och logiska) kollaps, det var som upplagt för att vara sista avsnittet någonsin, men Andre, Hannibal Buress och de andra kom tillbaka med tusentals idéer, och de har gjort sitt bästa för att precis allihop ska få plats.
Going Deep with David Rees (NatGeo)
Författaren, humoristen och excentrikern David Rees lär sig hur man knyter sina skor, klättrar i träd, öppnar en dörr och skakar hand – vardagliga beteenden och fenomen vi alla ägnar oss åt men som vi sällan stannar upp och funderar över. Det är en enkel och sympatisk programidé som blir lysande underhållning tack vare den anspråkslösa produktionen och den karismatiske och underfundige programledaren. Rees går verkligen till botten med sina ämnen, pratar med forskare, utför experiment, noterar resultat, drar slutsatser. Humor och fakta för hela familjen. Årets bästa och roligaste folkbildning. (Nederst till höger i bild.)
The Heart, She Holler (Adult Swim)
Tredje säsongen av Vernon Chatman och John Lees vulgära, surrealistiska mästerverk kan liknas vid en våldsam frontalkrock mellan två långtradare lastade med tankegods från David Lynch, Paul McCarthy, Mike Kelley, Benny Hill, Dallas, The Dancing Outlaw, Gummo och sådär hundra andra grejer. En helt omöjlig serie att sammanfatta, och lika omöjlig att skaka av sig. Våldsam, provocerande, radikal, halsbrytande – lika fullmatad med förbluffande ingredienser som duons tidigare produktioner Xavier: Renegade Angel och Wonder Showzen. Och Heather Lawless är alltjämt sensationell i rollen som den kuvade Hambrosia. (Överst till vänster i bild.)
Last Week Tonight with John Oliver (HBO Nordic)
Snacka om upphämtning! Efter en skakig inledning blev Last Week Tonight bara bättre och bättre, och mot slutet av dess första säsong var det helt oumbärligt, och det framstod rutinmässigt som både smartare och skarpare än Olivers tidigare arbetsplats The Daily Show. Oliver och kompani skakade klokt av sig Jon Stewart-komplexen som fanns inledningsvis, och hittade snart sin egen identitet på HBO, de var klipska med hur de använde sociala medier och sin publik, och avsaknaden av gäster och långa korrespondentinslag gjorde programmet både smidigare och mer intimt. Det enda egentliga minuset är, ironiskt nog, John Oliver själv, som helt enkelt inte svarar upp till de krav som ställs på en programledare i hans position. Jag köper inte hans ilska, jag backar när han går upp i varv. Men han blir hela tiden varmare i kläderna. Det finns hopp.
Review with Forrest MacNeil (Comedy Central)
Mer ljus på Andy Daly, krävde jag i början av året, och glädjande nog står det nu klart att det blir en andra säsong av hans underbara serie Review. Dalys optimistiska förlorare Forrest MacNeil är en av årets bästa karaktärer.
Silicon Valley (HBO Nordic/C More)
Fantastiskt roligt, välskrivet och spelat. Som satir över såväl samtid som bransch dessutom klockren. Överträffade mina förväntningar med råge.
Tim & Eric’s Bedtime Stories (Adult Swim)
Tim och Erics Twilight Zone-inspirerade kortfilmsserie Bedtime Stories tjuvstartade med ett pilotavsnitt (som inte återkom under den officiella säsongen) för över ett år sedan. Den slutliga samlingen historier höll överlag hög klass – men allra bäst var den första filmen, mysrysaren Hole, i vilken Erics timide familjefar terroriseras av Tims mustaschprydde villatyrann. En fantastisk liten film som innehåller flera av duons favoritingredienser, som pappor, machismo, vuxenmobbing och smaklöshet. (Överst till höger i bild.)
Toast of London (Channel 4)
Matt Berrys pompösa, harvande Londonskådis kämpade vidare mot galna kollegor, irriterande uppdragsgivare och ärkefienden Ray Purchase. En fantastisk serie som fick mig att skratta högt mer än någon annan i år. Så många underbara repliker och scener. »Yes I can hear you, Clem Fandango!«
Too Many Cooks (Adult Swim)
När man sammanfattar året är det svårt att undvika Too Many Cooks, det virala fenomenet som började som ett av Adult Swims många nattsuddarprojekt och sedan på något märkligt sätt lyckades dominera hela internet under några dagar. Den surrealistiska mardrömmen, signerad Casper Kelly, är mästerligt utförd, men jag trodde aldrig att den skulle nå bortom Adult Swims sedvanliga publik. Det gjorde den med besked.
Utopia (Channel 4)
Bitvis frustrerande i sin aldrig avtagande paranoia, som stundtals var så dominant att den riskerade välta hela skutan. För att inte tala om seriens absurda body count. Men som suggestivt, spännande konspirationsdrama var Utopia närmast hypnotiskt. (Nederst till vänster i bild.)
Och så resten…
Billy on the Street, The Birthday Boys, BoJack Horseman, Broad City, Comedy Bang! Bang!, Dinner with Friends with Brett Gelman and Friends, Drunk History, Kroll Show, Louie, Noel Fielding's Luxury Comedy, Penny Dreadful, Piratskattens hemlighet, Pound House, Transparent.
Inte sett!
The Honourable Woman, Fargo, Olive Ketteridge, The Knick.
Bonus!
Mellan den 25 och 31 december utser vi allt det bästa från film- och tv-året som gått. Håll koll på senaste artiklarna via taggen film- och tv-året 2014.