Gift vid första ögonkastet har kritiserats från olika håll, från att romantisera arrangerade äktenskap till att vara dum-tv för lågutbildade kvinnor, till att vara en »satir« och inte ens på riktigt. Medan Julia här på TVdags först kritiserat den men sedan faktiskt också hyllat deltagarnas mod.
Det är en modern och väldigt intressant sjukdom: att anse sig få för många val, och vilja slippa välja själv. Det är väl värt att göra tv om.
Det som intresserar mig med serien – på riktigt – är huvudpersonernas rörande jakt på kärlek. Hur de anser sig ha »provat allt« och är så törstande att de alltså lägger sina öden i händerna på ett expertteam som ska plocka fram den bästa matchningen. Ungefär som vissa nätdejtingssajter som lockar med tekniskt korrekt konstruerade matchningstester. Detta är en modern och väldigt intressant sjukdom, att anse sig få för många val, och vilja slippa välja själv. Det är väl värt att göra tv om, tänker jag. Om än till en extremgräns, när det gäller Gifta vid första ögonkastet. För kan kärlek verkligen konstrueras? Det fascinerar mig med programmet. Speciellt som svaret är ett rungande »kanske«. Två av tre fall verkar ju faktiskt genuint förtjusta i varandra.
Och ja, det är ett SVT-program. Vari ligger public service-delen, undrar man då? Jo, i att man faktiskt pratar, på allvar, om relationens olika svårigheter. I att engagerade experter pratar om saker som anknytningsteori, ritualer och den svåra uppgiften som är att släppa in någon i sitt liv och sitt hjärta. Det tycker jag är ren public service och jag skulle gärna se mer av den varan.
Gifta vid första ögonkastet del 7 finns i kväll på SVT Flow.