»Hello, ladies!?«
Jag älskade Stephen Merchants (mer känd som Ricky Gervais parhäst) HBO-komedi Hello ladies som sorgligt nog bara fick en enda säsong. Så det var bara till att fira med tutor och basuner när jag hörde att den skulle få sin alldeles egna film. Jag kan tryggt säga att du som tyckte om Hello Ladies-serien (varsågoda för klassisk blurb:) kommer älska Hello Ladies-filmen!
Jag kan i stort sett garantera att du kommer behöva titta bort då och då, samtidigt som du kvider »nej nej nej nej…«.
För den som missade serien: Stephen Merchant spelar Stu, en engelsk webbdesigner som flyttat till Los Angeles och är besatt av tanken att dejta snygga tjejer, helst en känd modell. Ingen har någonsin misslyckats så i sin uppsåt. Varning för våldsamt pinsamma ögonblick, jag kan i stort sett garantera att du kommer behöva titta bort då och då, samtidigt som du kvider »nej nej nej nej…«.
Stu har ett charmigt litet kompisgäng han inte värderar tillräckligt högt, där den viktigaste karaktären är hans inneboende, Jessica, en misslyckad skådis. Lika gärna som Stu vill gå på Hollywoodfest och träffa en supermodell, vill Jessica ha en ordentlig roll och slippa le brett och gratta med falsk gäll röst då hon möter mer framgångsrika bekanta.
Filmen? Tja den handlar om exakt samma sak. Tänk ett extra långt avsnitt av serien. Fast med en mer klassisk filmuppbyggnad där hjälten måste lära sig någonting och förändras för att kunna vinna det hen egentligen vill.
Det är bara så roligt att träffa alla igen: Stuart och hans misfit-kompisar, Jessica som mer än någonsin är trött på att kämpa med sin skådiskarriär, när hon hela tiden måste träffa bekanta som fått roller i HBO-miniserier då hon själv inte ens kan få göra en yoghurt-reklam. Inte ens efter en extremt förnedrande provfilmning där hon blir tillsagd att »ligga på rygg och sprattla som en kackerlacka« samt springa i cirklar »som om du blev jagad av ett yoghurt-monster«.
Hurra för Jessica, förresten. Jag avgudar henne! En kvinnlig karaktär som får vara på riktigt asrolig och inte alltid så sympatisk. Och som får ha ett riktigt, eget liv och agenda, hennes karaktär är inte alls bara till för att spegla Merchants Stuart.
Hurra för Jessica – jag avgudar henne! En kvinnlig karaktär som får vara på riktigt asrolig, med ett eget liv, inte alltid så sympatisk och inte bara till för att spegla Stuart.
Men de två ihop har en fantastisk kemi och verkar på riktigt ha extremt kul ihop. Jag slits mellan att jag vill att de ska fortsätta vara bara vänner (denna i fiktionens värld helt omöjliga relation mellan två heterosexuella av olika kön) eller bli ihop eftersom de är så rätt för varandra!
En enda grej skiljer filmen från serien – den innehåller faktiskt både allvarliga och rent av sorgliga ögonblick. Dessutom får Stu vara hjälten för en kort stund. Och filmen går från att vara en skämskudde-komedi till att bli en faktiskt riktigt rörande romantisk komedi.