Nam Da-jung (Kim So-eun) får ett mystiskt brev som bjuder in henne att delta i ett nytt tv-tävlingsprogram – »Liar Game«. Hon får inte veta vad detta innebär, bara när hon ska infinna sig på tv-stationen om hon vill vara med. Hon har stora skulder och behöver prispengarna som är på hela tio miljarder won (70 miljoner kronor).
Det leder givetvis till att hon dras in i ett diaboliskt spel – om lögner, psykologi, kroppsspråk och strategi.
Den före detta psykologiprofessorn visar sig vara en briljant strateg, men det finns skäl till att han är »före detta« – han var misstänkt för mord, friad i brist på bevis. Går han att lita på?
När den godtrogna Da-jung tidigt i spelet får stora problem fixar en av hennes snällare lånehajar kontakt med före detta psykologiprofessorn Ha Woo-jin (Lee Sang-yoon), som kan hjälpa henne att vinna spelet. Han visar sig vara en briljant strateg och till stor hjälp, men anledningen till att han är en före detta psykologiprofessor är för att han var misstänkt för mord, men friades på grund av bevisbrist. Går han att lita på?
Mångmiljardären och »Liar Game«-skaparen, -finansiären och -programledaren Kang Do-young (Shin Sung-rok) säger att han skapade programmet för att han vill utforska vanliga människors mörkaste sidor när man lägger stora summor pengar framför dem, men utöver denna smått sadistiska ådra verkar det vara något mycket större fel på honom. Det är som om han är helt tom inombords.
Många av tävlingsmomenten är intressanta och många av karaktärerna är väldigt strategiskt lagda, så det blir stor underhållning att se dem försöka vara smartare än varandra.
Liar Game är baserad på den japanska serietidningen med samma namn av Kaitani Shinobu. Tävlingsmomenten samt många av deltagarna (inklusive Da-jung och Woo-jin) är hämtade från serietidningen, men att spelet är ett tv-program är ett nytt påfund av manusförfattaren Ryu Yong-jae, och därmed är Do-young också en originalkaraktär för tv-serien. Att spelet är ett kommersiellt tv-format, i stället för en underground-organisation som i mangan, ger både större realism och potential för samhällssatir.
Den ofta ojämna Kim So-eun är skarp i rollen som den vänliga och naiva men ibland ändå snabbtänkta Da-jung, och Lee Sang-yoon spelar Ha Woo-jin som kall och distanserad utan att bli livlös och tråkig. Men bäst är Shin Sung-roks programledare – initialt väldigt charmig med ett spår av mörker, men efter att en deltagare utnyttjat ett kryphål i regelverket och gjort programledaren till en av de tävlande, och tittarna får se hans sanna personlighet som en närmast demonisk, superstrategisk psykopat, så spelar inte Shin över (som den musikalartist han egentligen är) utan håller Do-youngs kroppsspråk och ton väldigt jordnära men ändå med ett växande drag av ondska bakom fasaden.
Shin Sung-rok är från början mest känd från scenmusikaler med diverse biroller inom tv och film, men efter att ha fått sitt stora genombrott med en större biroll i supersuccén My Love from the Stars för ett år sedan har han i år haft huvudroller i hela tre tv-serier – Trot Lovers, Liar Game samt nya dramat The King's Face. Följer man koreansk film eller tv kommer man få se mycket av honom framöver.
Nu är inte Liar Game heltigenom lyckad. Karaktärerna är endimensionella och serien står och faller för mycket med hur roliga tävlingsmomenten är att titta på – det är visserligen där serien fungerar, det är bitvis riktigt stor underhållning att se dessa strategiker försöka out-smarta varandra, men det som borde ha blivit en psykologisk mysteriethriller av rang är mer av ett strategispel i sig där man som tittare förgäves försöker ligga steget före karaktärerna och manusförfattaren.
Liar Game har precis sänts färdigt i Sydkorea och samtliga 12 avsnitt finns på Viki.