Under American Idol i våras skrev jag om att (vita) snubbar med gitarr alltid lyckas bra i tävlingen, bland annat vann en fem år i rad, oavsett om de är bra eller inte. Av någon anledning så röstar folk alltid på de snubbarna trots att de är mediokra som bäst. Samma trend går att se i andra talangtävlingar. Ludvig lyckades tas sig till en fjärdeplats i årets Idol trots att han sjöng som en kratta. I The X Factor UK ser Ben ut att bli slutvinnaren då hans regular guy-image är mer mainstream än Fleur Easts coola funkiga och Andreas italienska björn-image. Och i The Voice USA är DaNica Shirey den enda kvinnan kvar i ett hav av vita snubbar. Det är intressant hur pass mediokra snubbar kan vara och ändå glida vidare. Någon borde skriva en uppsats om detta.
The Voice USA
Matt McAndrew: Fix You
Den här låten borde vara bannad från talangtävlingar, men Matt gör den riktigt snyggt och han är ju en indierockare med en kommersiell ådra i rösten precis som Chris Martin.
DaNica Shirey: I Have Nothing
Hon sjunger så effortless vilket är en jävla bedrift med denna låt. Och hon bottnar i den vilket gör att det inte låter som karaoke.
De åkte ut:
Anita Antoinette: Let Her Go
Reagan James: Fancy
The X Factor UK
5. Ben Haenow: Come Together
Jag är så trött på Bens sliriga utstrålning (som har blivit ännu slirigare i takt med publikens reaktioner) och monotont raspiga röst, men publiken älskar hans regular guy-image och som jag skrev ovan så vita snubbar i mittfåran röstmagneter även om de är högst mediokra. Jag tror tyvärr att Ben kommer att vinna hela skiten.
4. Stereo Kicks: Run
Av någon jävla anledning så verkar den här pojkkören ha fått sin publik, trots att de inte ens kan sjunga harmonier ordentligt. Jag tycker fortfarande att de borde göra sig av med de tre sämsta sångarna, vilket kan vara vilka som helst förutom han med det höga håret. Han borde gå solo i stället.
3. Fleur East: A Fool in Love
I sitt andra nummer gör hon Alicia Keys If I Ain't Got You och där blir det tydligt att om hon hade gått soulspåret så hade hon inte tagit sig särskilt långt. Hennes styrka är framträdandet, passionen, intensiteten, i det. Här knäcker hon ännu en gång.
2. Lauren Platt: Don't You Worry Child
Jag må vara trött på att Lauren gör ännu en långsam pianoversion av en poplåt, men fan vad bra hon är här. Det påminner mig lite om när underskattade Sophie Habibis gjorde en ljuvlig version av Teenage Dream för några år sedan.
1. Andrea Faustini: Hero
Andrea hamnade oförtjänt i botten förra veckan, men det var inte förvånande. Han har gjort för mycket av samma och inget har levt upp till hans första framträdande med Earth Song. Publiken har haft svårt att se någon annan utveckling än en negativ en. Det må vara så, men är ändå lite orättvist då han har hållit väldigt hög klass vecka efter vecka. Och denna vecka, trots att han gör ännu en diva-ballad här med Sanna Nielsens Eurovision-ljushow, så tycker jag har fått sin mojo tillbaka (se även hans grymma version av Chandelier!) Det är det här han är bäst på och han är ju skitbra på det. Och inledningen på italienska är briljant!
Den åkte ut förra veckan:
Stevi Ritchie