Steph (Happy Jankell) hade precis haft morgonsex med sin kille Igor (Valter Skarsgård). De var superkära och pratade om att de aldrig skulle göra slut. Sedan cyklade hon och hämtade sin bästa kompis Agnes (Fanny Klefelt) som satte sig på pakethållaren, och så rullade de tillsammans i väg mot mösspåtagningen för den kommande studenten. Agnes sa: »Ditt liv nu måste ju vara typ perfekt!« Steph hade svårt att inte hålla med och Veronica Maggios Sergels torg tonade upp.
»De hamnar i problematiska situationer som jag tror att jag kan lära mig av, om jag någon gång skulle hamna i liknande.«
Ja, livet var underbart när det första avsnittet av Portkod 1525 inleddes i oktober. Inför säsongsavslutningen i förrgår var läget radikalt annorlunda, efter en en mörk nedåtgående spiral mot tonårsångestens botten i sju avsnitt.
När serien gick i mål i måndags anordnades en gala på Nalen i Stockholm som livesändes på SVT:s hemsida. Det dukades upp med Herrgårdscider och snittar, skådespelarna var på plats för att svara på frågor och låta sig fotas med fansen och Vinsten som gjort vinjettmusiken uppträdde.
Framför allt var det en tillställning med fansen i fokus. Serien handlar om att vara ung och allt vad det innebär – vara kär, vara olycklig, jaga nya upplevelser och kroniskt ljuga. Portkod 1525 fungerar på det sätt som alla bra ungdomsserier gör, den öppnar dörrar tittaren inte ännu har hittat nyckeln till. Och i en tid när frågan »Vad vill du med ditt liv?« ekar inom en är det skönt att ett par minuter i veckan leva genom någon annan.
»Jag kan identifiera sig med personerna i serien«, berättar Fanny Olsson som är ett fan av serien och vann biljetter till galasändningen genom att skicka in sin motivering till varför hon älskar serien. »Det var det jag skrev också, att genom att känna igen sig själv i karaktärerna så kan man också lära av dem. De hamnar i problematiska situationer som jag tror att jag kan lära mig av, om jag någon gång skulle hamna i liknande.«
»Jag värjer mig inte för mörka ämnen, jag tycker det är ärligt när man skildrar tonåringar. Det är lika delar eufori som smärta och jag tror att det är viktigt att få med båda delarna.«
Portkod 1525 är fortsättningen på den första säsongen som sändes 2012, då hade porten kod 1321. Det var en av de första dramasatsningarna för webben, men att serien inte visas i tablå-tv har också gjort att de flesta som inte tillhör målgruppen inte har en aning om att den existerar. Som mycket kultur som har tonåringar som främsta målgrupp fyller den inte kultursidorna, fansen har hittat serien via YouTube och Facebook. Och om en tittar på listan över tittarsiffror i webb-tv så är det bara Paradise Hotel som har fler – förra avsnittet startades 181 371 gånger.
Klockan blir sju, vinjetten rullar i gång, studiomännen släpper sina sladdar och i kommentarsfält på Instagram spekulerar fans om vad som kommer att hända i avsnittet. »Steph kmr typ åka t sjukhuset för hon blir typ medvetslös för hon tog för mkt av pillerna« skriver emma_5455, dessa teorier blandas sedan med instick som »Neeeeeej! Det får inte vara sista avsnittet!«. Än är det heller inte klart om det blir någon fortsättning, men manusförfattarna menar att det finns mer att berätta. I vilken form återstår att se, kanske som serie, kanske som långfilm. Men engagemanget är stort och det är därför de kan avsluta säsongen med en livesänd gala också.
Vad som gör att tittarna står så starkt bakom sin serie verkar just vara att det som ung inte finns många dramaserier att identifiera sig med. Till att börja med produceras det inte särskilt många, sedan är det svårt att träffa rätt ton i en ungdomskultur som är i ständig rörelse. Det är lätt att det blir uppläxningar som riktas mot publiken – evigt tjatter om hur konstigt de beter sig och pekpinnar om hur de egentligen borde uppföra sig. Portkod har lyckats undvika det.
»Jag har bara försökt berätta så ärligt jag kan om de här tjejernas och deras värld«, berättar manusförfattaren Linnea Roxeheim under frågestunden efter visningen. »Jag värjer mig inte för mörka ämnen, jag tycker det är ärligt när man skildrar tonåringar. Det är lika delar eufori som smärta och jag tror att det är viktigt att få med båda delarna.«
Samtliga fans vi pratar med under galans mingel vittnar om precis detta. Att även om historien som berättas på datorskärmen är väldigt mycket mer dramatisk än deras egna liv – och de inte känner igen sig själva i situationerna – så ligger identifikationen i känslorna som förmedlas.
Fanny och Happy träffades när de 2010 spelade in långfilmen Tusen gånger starkare, men de har aldrig varit med om något liknande som responsen på Portkod.
Eftersändningen från Nalen avslutats, fler bilder tas framför fotoväggen och därefter leder Valter Skarsgård vägen till Kåkens terrass där efterfesten hålls. Huvudrollsinnehavarna Fanny Kelfelt och Happy Jankell sitter vid ett runt bord och minns ungdomsserierna som de själva varit fästa vid.
»Jag gillade verkligen Eva och Adam«, berättar Happy. »Det är alltid spännande att se personer i sin egen ålder och som lever liknande liv. Jag minns när han som spelade Adam hade snöbollskring på min skolgård en gång, jag ville verkligen prata med honom men jag vågade inte! Jag älskade också Livet enligt Rosa och var jättekär i Freddy Åsblom, så det var roligt att jag sedan fick träffa han i första säsongen av Portkod!«
De berättar om sina relationer till ungdomsserierna på samma sätt som fans av Portkod gör under galaminglet. Fanny och Happy träffades när de 2010 spelade in långfilmen Tusen gånger starkare, men de har aldrig varit med om något liknande som responsen på Portkod.
»Det är alltid roligt att träffa de som är fans av serien, att höra vad det är som de tycker om med den«, säger Fanny. »Mycket verkar handla om vänskap, i serien så är vi bästa kompisar och det tror jag att det är många som drömmer om – att ha en bästis. Men alla har inte det.«
»På så vis blir ju också vi lite som deras kompis«, säger Happy Jankell, »tittaren blir den tredje bästisen i relationen.«
Samtliga avsnitt av Portkod 1525 finns att se på SVT:s sajt MVH TV.