Det är dags för Amanda Jenssens dag i Så mycket bättre och den bjuder på tårar, knäppheter och vitt skilda tolkningar av den tidigare Idol-tvåan. Som vanligt betygsätter vi TVdagsare helt efter eget tycke. Tyck till ni också i kommentarsfältet!
Ola Salo: Dry My Soul
Linus: Problemet för mig denna vecka är att jag tycker Amanda Jenssens musik är ganska trist, så jag hoppas ju att de andra livar upp den. Ola Salo gör det dock inte. Precis som förra veckan gör han ganska oinspirerad gubbrock. Var är The Ark-charmen? Det är så lättviktigt och lättglömt. Det som gör den bättre än förra veckan är att denna åtminstone har en riktig popmelodi.
Betyg: 2
Sara: Energin är det inget fel på men jag saknar dynamik. Han rullar ut en jämntjock matta av rockslammer och det kickar igång festen men inte så mycket mer. Min Olasvaghet börjar naggas lite i kanten nu, hoppas på snar uppryckning.
Betyg: 3
Johan T Karlsson: Do You Love Me
Linus: Johan har för mig utmärkt sig som en av årets hittills bästa tolkare, och han lyckas även denna vecka. Det låter sjukt mycket 90-tal, på ett bra sätt. Minimalistiskt dansant. En låt för indiedansgolven. Dessutom med ett Snuten I Hollywood-aktigt synthsolo.
Betyg: 4
Sara: Börjar känna mig trygg med Johans tolkningar nu. Man vet vad man får. Det är snyggt, slickt och välöversatt. Kan dock inte bestämma mig för om det bredbräkiga »vill du ha määääj« i refrängen är bara charmigt eller också lite irriterande. Lutar åt det förstnämnda.
Betyg: 4
Kajsa Grytt: Ghost
Linus: Jag har upptäckt att jag typ är den enda som verkligen gillat Kajsa Grytts tidigare versioner och har tyckt att det folk ansett varit svajig sång bara hör till hennes fantastiska skevhet. Att hon ens tänker att Amanda är bättre än henne breaks my heart. För det är tvärtom. Det visar hon när hon fyller denna låt med så mycket mer nerv och känsla än originalet. Och en fantastisk text. Det är dessutom en riktig hit. Hennes bästa hittills. Respekt.
Betyg: 5
Sara: Äntligen känns hon bekväm! Om hon i de tidigare tolkningarna har varit liksom inskavd i något obekant glider hon här in smidigt som smör. Hennes bjussighet i synk om det bristande självförtroendet bäddade även fint för framträdandet.
Betyg: 4
Love Antell: Happyland
Linus: Love har varit trygg och stabil, om än lite tråkig, hittills. Tycker dock detta är ett fall framåt trots den larviga låten. Det finns ett annat driv och jag gillar den pulserande basen. Det känns lite mer modernt på något sätt. Men Love får gärna blixtra till ordentligt nästa gång.
Betyg: 3
Sara: Love känns som den som jobbar mest konceptuellt med tolkningarna. Även denna gång bygger han en ny, mer politisk kontext. Framgångsrikt, men utan någon riktig umpf, if you pardon my french.
Betyg: 3
Orup: Illusionist
Linus: Tycker mycket om den här mjuka synthiga versionen med Ultravox-beat. Den är liksom skön och snygg, om än inte omvälvande. Det är väldigt mycket Orup: slickt och hittigt. Kanske att den saknar den där nerven som skulle göra texten omistlig.
Betyg: 3
Sara: Fint, Orup! Äntligen lite stegring också, lite påfläskande i sista refrängen. Det finns något Svensktoppenkompatibelt, fast modernt, över det här som jag kapitulerar totalt inför. En av mina favoritversioner hittills i år.
Betyg: 5
Carola: For the Sun
Linus: Carola vet hur en stjärna uppträder. Hon rör på sig och viftar på den röda klänningen som om hon vore på en stor scen. Respekt. Hon lyckas dessutom göra en vacker och innerlig version av en stampig poplåt. Och det funkar. Den blir som en mäktig smarrig Eurovision-ballad och jag får rysningar i slutet när Carola verkar få kontakt med Jesus.
Betyg: 4
Sara: Näe. Det här känns lite för enkelt. För beräknande, även om jag har svårt att sätta fingret på problemet. Hon har rösten, hon har melodin, men någon Bond-tyngd infinner sig aldrig.
Betyg: 3