En del TVdagsläsare som hängt med sedan Weird Science-tiden minns kanske min text om The Chris Gethard Show, den otroligt sympatiska talkshowen som sänds på Manhattan Neighborhood Network, en Öppna Kanalen-liknande tv-station i New York. Stämningen i programmet är hjärtlig, inkluderande och lätt kaotisk – ofta känns det som en blandning mellan en humorklubb och en fritidsgård. Sedan jag skrev texten på WS har Chris Gethard jobbat på som komiker, skådespelare och allmän god kraft inom humorbranschen, men han väntar fortfarande på ett ordentligt kommersiellt genombrott. Vid det här laget har han åtminstone två piloter på Comedy Central bakom sig – ingen av dem vidareutvecklades.
Men The Chris Gethard Show fortsätter oförtrutet, och har bibehållit sin status som en oas för folk med ett intresse för alternativ humor, undergroundmusik, ung DIY-gemenskap och udda existenser – inte bara i New York, utan över hela världen, eftersom programmet kan strömmas för folk som bor utanför MNN:s blygsamma räckvidd. Gethard har alltjämt en stark, entusiastisk publik och lojala medarbetare som ibland verkar kluvna inför möjligheten/risken att förlora programmets frontfigur om eller när han når den framgång han verkligen förtjänar.
Gethard bjöd in producenten att tala ut om sin frustration, förklara varför han inte gillar programmet, vad han tycker om Gethard och hans oregerliga gäng – men framför kameran och med en mikrofon i handen i stället för att hålla sig i bakgrunden och passivt-aggressivt lobba förolämpningar.
Förra veckans programs koncept var att 200 kazoos delades ut till studiopubliken, med förväntad kakofoni som följd, men upptågen fick tillfälligt avbrytas en bit in i programmet, när Gethard tröttnade på att en producent från MNN hängde i kulisserna och störde inspelningen. Manhattan Neighborhood Network sköts ungefär som en förening, det är öppet för vem som helst att vara med, men tablåutrymmet är begränsat, och det är föga förvånande många aktörer som vill göra tv i New York, vilket självklart leder till viss konkurrens. När då ett program når sådan framgång som The Chris Gethard Show – allt är relativt, såklart – och tar mycket plats riskerar man naturligtvis att irritera andra ideellt arbetande tv-människor som sliter med sina produktioner vecka efter vecka men inte får hälften av den uppskattning Gethard får. Och det var upprinnelsen till varför den här producenten, som bara identifierade sig som »Smith«, strök omkring i studion och betedde sig störigt under programmet.
I sann ödmjuk TCGS-anda bjöd då Gethard in producenten att tala ut om sin frustration, förklara varför han inte gillar TCGS, vad han verkligen tycker om Gethard och hans oregerliga gäng – men framför kameran och med en mikrofon i handen i stället för att hålla sig i bakgrunden och passivt-aggressivt lobba förolämpningar. Gethard var genuint nyfiken: vad är det med hans program som är så provocerande för denne Smith? Det blev en tämligen låst och obekväm diskussion, där Smith alienerade hela studiopubliken med sina svepande och fördomsfulla omdömen om programmet, dess upphovsmakare och dess publik – men det blev också ofrivilligt komiskt när det under samtalets gång kom fram vad för slags program »Smith« själv ägnar sig åt. Och mot slutet blev det lätt kaotiskt.
Vem är då den här »Smith«? Titta först på klippet. Sedan följer spoilers.
Många på Twitter, liksom minst en prominent humorsajt, uppmärksammade incidenten direkt efter att den inträffade, och många återberättade den som vore den helt sann, men jag kände direkt igen »Smith« när jag såg klippet. Brett Davis är en blygsamt känd komiker från New Yorks alternativa humorscen som jobbar långsiktigt, lågintensivt och idogt med att odla fram olika humorkaraktärer, vars publika framträdanden nästan aldrig begränsas till den video, film eller scen de är utvecklade för. Davis låter gärna fakta och fiktion blandas – han skapar genomarbetade personligheter, dyker upp på sociala medier och i intervjusammanhang, men sällan som sig själv. Hans diverse konceptuella humorexperiment har drag av Andy Kaufmans mer småskaliga påhitt.
Davis har bland annat iklätt sig rollen som Bobby Blayze, extravagant wrestlingdiva, punksångaren Craig Evanhalen som figurerat i den Spinal Tap-inspirerade fejkdokumentären BANANAZZZ, och många fler. Själv stötte jag på honom för flera år sedan då han regelbundet började ringa in till världens bästa radioprogram The Best Show on WFMU, som den nördige rapparen MC Steinberg, långt innan nerdcore blev ett begrepp.
I rollen som »Smith« är Davis mer nedtonad än jag sett honom tidigare, och därför så imponerande. Det hade varit enkelt att spela en överdrivet osympatisk figur och bränna krutet direkt med en explosiv attack på Gethard och kompani, men Smith är så lågmält sur, så vanlig och tillbakahållen. Först när han blir varm i kläderna börjar han ta sig friheter och skruva upp sin kritik. Det är så trovärdigt och bra genomfört att det flera dagar senare fortfarande diskuteras bland fans huruvida incidenten var en planerad händelse eller ej. Här funkar Davis relativa anonymitet till hans fördel – en Smith spelad av H Jon Benjamin eller Jon Glaser hade alla känt igen; nu blir Smith alltför realistisk för att direkt avfärda som en bluff.
Davis bidrar själv glatt till ovissheten kring situationen. Som här i kommentarsfältet på YouTube:
The Chris Gethard Show går på MNN och kan även ses på nätet.