1. The Newsroom (C More Series kl 18)
Under The Newsrooms andrasäsong kände jag ibland mitt eget hjärta slå, genom tröjan, mot soffkudden jag kramade framför tv:n. 2013 var året då Aaron Sorkin flyttade in i mitt hjärta igen, där han inte hade befunnit sig sedan… nej, inte ens under The West Wing-eran… nej, inte sedan jag såg hans första serie Sports Night – om det dagliga livet på en sportkabelkanal – under bara några dygn, då jag klämde båda säsongerna med bultande hjärta och huvudstupa emotionellt inflyttad i den fiktiva Sorkin-världen.
Den känslomässiga spänningen och händelsedramatiken tangerar allt-eller-inget-här-och-nu-känslan i The Good Wife-avsnittet Hitting the Fan.
När Aaron Sorkin försökte återskapa samma idealkänsla av tv-journalistisk värme och esprit med Studio 60 on the Sunset Strip – om det dagliga livet på en satirshowredaktion – funkade det sämre. Tonaliteten och ambitionerna var rätt men känslan lätt onaturlig. Man såg det uttänkta i karaktärsdrag och miljöer, fick känslan av manusläsningar; hela scensekvenser kladdades ner av ringarna under Sorkins kaffemuggar.
Men första säsongen av The Newsroom, som jag beskrev lite här, var ett steg i rätt riktning. Först långsamt växande, men avslutad som en virvlande tour de force. Jag vågade inte tro det fullt ut men efter första säsongsfinalen kände jag att kanske är Sports Night-Sorkin tillbaka nu – den lika fumlige som blixtrande, självtillräcklige, hippie-kulturkonservative, analognostalgiske ärkeromantikern.
Och Säsong 2 var ju ännu bättre. Framför allt från avsnitt 3 och framåt, när hela säsongens stora temastory drog i gång, hela det där magiskt spännande Genua-spåret som sa så underbart mycket om dagens journalistik och amerikanska politik samtidigt som rollgestalterna växte som röriga, roliga, verkliga människor. Och så rullade vi även samtidigt sakta fram, på en tragikomisk tristessromantisk Romney-kampanjbuss, mot presidentvalet, med slutdestination i det fiktiva nyhetskabelkanalen ACN:s valvaka 2012 och årets allra starkaste dubbelepisodsfinal – varav det nionde och sista avsnittet är det som sänds på C More i kväll. Dess känslomässiga spänning och händelsedramatik tangerar för övrigt allt-eller-inget-här-och-nu-känslan i The Good Wife-avsnittet Hitting the Fan (en annan TGW-parallell är hur Sorkin på bara ett drygt år totalsvängt om »nya medier« och numera omfamnar, behärskar och utnyttjar sociala medier fullt ut i storyberättandet). Men mest av allt påminner det om upplösningen på Sports Night, när allt händer, när livet avgörs, på ett tv-studiogolv, i ett tv-kontrollrum och några tv-chefsrum.
Jag längtar redan starkt efter säsong 3.
2. Fallingwater – Frank Lloyd Wrights mästerverk (SVT2 kl 23:50)
Jag vet inte vilken som är mest fantastisk – arkitekten Frank Lloyd Wrights livshistoria eller storyn om hans drömhus mitt i ett vattenfall i Pennsylvanias skogsdjup. Kvällens K Special berättar båda, och vi får uppleva världens vackraste villa under alla årstider och via sonen i familjen som en gång bodde där.
3. Mussolini – Hitler (SVT2 kl 22:15)
Fransk dokumentär om pakten mellan Italien och Tyskland under andra världskriget med fokus på de båda diktatorerna och deras personligheter och psyken. Hitler och Mussolini visade upp ett samförstånd alla tjugotalet gånger de träffades, men när allt ställdes på sin spets rämnade det. Mest spännande är allt tidigare ovisat arkivmaterial, framgrävt i ett halvdussin länder.