I andra avsnittet av Så mycket bättre stod Orups låtar i fokus. Det bjöds både på överraskande låtval, och en smärre chock: Stockholm tolkas inte av någon av artisterna! Hur är det ens möjligt? Nåväl, här är Linus, Saras och Stefans betyg på kvällens låtframföranden:
Kajsa Grytt: Magaluf
Linus: Kajsa kör en ganska rak version, men hennes röst och inlevelse lyfter fram den egentligen ganska desperat sorgliga texten betydligt mer än originalet. Det låter slickt, 1990-tal och Lisa Stansfield samtidigt som det är mycket nerv och känsla (»Jag hatar Magaluf!«). Jag gillar den kontrasten väldigt mycket. Även om jag själv älskar versionen och Kajsa så tror jag att hon är den artist i fältet som folk mest är älska eller hata med. Ingen annan låter som henne.
Betyg: 4
Sara: Hon sparar inte på dramatiken i fraseringen, men precis som förra veckan är det sångmässigt för svajigt. Särskilt i inledningen. Den teatraliskt urspejsade avslutningen funkar bättre. Hon är ju hur cool som helst, men musikaliskt är detta inte min kopp te.
Betyg: 2
Stefan: Sången är perfekt, om det varit Tant Strul bakom instrumenten. Även arrangemanget är bra, men det synkar inte riktigt med sången. Så trots att jag gillar allt var för sig så blir helheten si så där.
Betyg: 3
Love Antell - Från Djursholm till Danvikstull
Linus: Love säger att det är en »politisk« version och när han berättar att han föreställde sig att låten handlade om de romer som tigger på Stockholms gator fick låten ett helt annat skimmer. Jag tycker om hur han polerar bort originalets lyxproduktion och distanserade hållning. Den får plötsligt djupet originalet saknar.
Betyg: 3
Sara: Det här är en av mina favoritlåtar med Orup (kanske en av mina favoritlåtar på svenska överhuvudtaget), så han har en del gratis, men jag gillar verkligen detta. Den mariachi-countrydoftande inledningen eskalerar till en snygg popstänkare och att i stället för att fästa sig vid det utslitna full-och-kärlekstörstande-man-tycker-synd-om-sig-själv-temat lyfta det till att handla om rumänska musikanter i tunnelbanan: genidrag.
Betyg: 4
Stefan: Var inledningsvis lite rädd för att det skulle bli något Lars Demian-aktigt av det hela men det blir i stället en riktigt snygg poplåt som om det vore Loves egen. Vi påminns om vilken magnifik låtskrivare Orup är i sina bästa stunder och att det kan finnas ett djup i låtarna som inte ens Orup själv kände till.
Betyg: 4
Carola - Sjung halleluja (och prisa gud)
Linus: Hahahaha! Om vi hade Pop-Carola förra veckan så är Jesus-Carola tillbaka med besked denna vecka. Hon tar bort de ateistiska dragen i texten och övar i papiljotter. Men det är ändå en förvånansvärt modern version med housepiano och lite driv i trummorna. Carola fortsätter på sin inslagna popgospel-comeback och jag måste erkänna att jag är imponerad. Hon spelar sina kort helt rätt.
Betyg: 3
Sara: Superproffset Carola levererar som alltid (den där rösten! Jag skulle vilja göra barn med den där rösten) men jag tycker inte det lyfter riktigt. Hon sjunger absolut »arslet av Orup« som han själv förutspådde men hon var bättre förra veckan.
Betyg: 3
Stefan: En bra sångröst hjälper inte om det man gör är totalt ointressant och menlöst.
Betyg: 2
Ola Salo - Trubbel
Linus: Kanske är det för att jag inte är så förtjust ens i originalet, men jag tycker det här är lättviktigt och trist. Ola ger allt vad han kan, men har liksom inte tillräckligt med power och låten klär inte honom naturligt. Jag tycker inte att han klickar med låten. Och den jävla översättningen till engelska är totalt poänglös.
Betyg: 1
Sara: Slätstruket. Snyggt och tajt, men det här kommer jag att ha glömt om en kvart. Jag älskar Ola, så han får ändå en trea, men den är svagare än amerikanskt kaffe.
Betyg: 3
Stefan: Men snälla nån... varför välja en av Orups sämsta låtar? Och varför göra den ännu sämre? Och varför på engelska?? Försöker hitta något positivt i eländet, men nej, det här var riktigt uselt.
Betyg: 1
Johan T Karlsson - Regn hos mig
Linus: Älskar detta! Den elektroniska skruden och Johans skånska knorr gör att den känns jävligt modern och snygg. Det här kommer att bli en riktigt stor hit om det finns någon som helst rättvisa. Avsnittets solklart bästa och seriens hittills mest självklara fullpoängare.
Betyg: 5
Sara: En av egenskaperna med en lyckad cover är att man inser hur bra originalmaterialet är, och det gör denna. Damn, vilken låt! Älskar det avskalade kompet i början och är glad att han tar mycket hjälp av kör i det svårsjungna falsettpartiet. Stiligt rakt igenom.
Betyg: 4
Stefan: Oj, jag fick ju nästan gåshud vid något tillfälle. Soundet och arret får en att tänka på 80-talet och gamla Vince Clarke-singlar, men utan att låta gammalt.
Betyg: 5
Amanda Jenssen - När vi gräver guld i USA
Linus: Visst, det är ett kul låtval och smart att ta en sådan här halvtöntig bagatell och försöka ge den ett djup den inte har. Det är väl kompetent och snyggt, men jag vet inte, det blir lite blaha. Det blir liksom bara smart, inte så mycket mer. Folk kommer säkert hylla det till skyarna, men jag tycker det är lite för tunt. Och det spelade allvaret är mest irriterande.
Betyg: 1
Sara: Jaha, jag är tydligen »folk« för jag älskade detta. Roligt! Nervigt! Ett eget musikaliskt uttryck! Underbar intensitet, hon låter sig inte rubbas av Orups skrockande förtjusning över låtvalet utan kör på i pretentionernas gravallvar. Möjligen känns texten lite för svengelsk, och visst är emigrantkopplingen en smula krystad, och min nostalgiska maggropslänkning till denna låt har för alltid diskvalificerat min objektivitet, men heja Amanda!
Betyg: 5
Stefan: Börjar lovande och man tänker att nu jäklar, nu kommer det snart... men när låten är slut väntar man fortfarande på att det verkligen ska lossna. Men riktigt bra idé och mycket bra försök. Räckte inte hela vägen fram, men snudd på.
Betyg: 3
Vad tyckte ni?