Jag förstår att Carrie har blivit ännu kallare efter Brodys död och jag tycker att Homeland skildrar det bra. För samtidigt som jag tycker att det är vidrigt att se så känns det som att hennes sexövergrepp (förförselse, om man tolkar det välvilligt ur Carries perspektiv) skulle kunna fungera i verkligheten.
Först berättar Carrie för Fara att Aayan bara är deras »stalking horse« (bulvan, på svenska). Lite senare sedan förför hon pojkstackarn.
Mysigt att bädda sängen ihop.
Handen mellan benen, eller »nothing« som Carrie kallar det.
Carrie: »Är det okej?« Aayan: »Vet inte…« Bra, då kör vi!
Det är spännande med scenerna som visar att Carries iskalla jag fortsätter att förvandlas till en isdrottning och trots att jag inte känner några riktiga agenter (vad jag vet) så gissar jag att de redan är eller kommer att bli känslomässigt avstängda av jobbet. Nu är Carrie en i raden av huvudrollsfigurer som man först gillar och sedan mer eller mindre börjar tycka illa om, precis som Don Draper och Walter White. Inte mig emot!