Innehåller spoilers för säsongsfinalen av Masters of Sex, The Revolution Will Not Be Televised.
Det är klart att säsongsfinaler gärna är ganska fullmatade. En hel säsong ska knytas ihop lite, och så vill man locka folk att längta till nästa. Men det kändes som om säsongsfinalen av Masters of Sex alla trådknutar gäng borde ha berättats över lite fler avsnitt – så himla mycket blev nu inskuffat på en timme: Virginias vårdnadstvist och Libbys otrohet och kampen om att bli den som får definiera sexualforskningen, och övergången till att faktiskt forska på dysfunktion och inte bara normaltillstånd, och Austins ombytta maktposition, och alla som bara ljuger och smusslar och låtsas…
Inte utan att jag undrar om Beau Bridges är en hallucination Bill trollar fram för att få hjälp med att hantera alla sina känslor och tankar.
Det hade nästan kunnat vara en hel seriefinal som slutar med en övertydlig parallell där JFK på tv:n i rummet intill får prata om revolution, där vi som tittare sitter med facit om den sexuella revolutionen som ligger och bubblar på inte alltför långt avstånd. Det är spännande, det är intressant, men det var så mycket.
Nästa säsong ska vi väl se om Lester och Barb kan komma längre än att hålla hand i en hundratjugosäng. Jag vill gärna få se dem lyckliga även om det stör mig att Masters underkänner deras relation och på sätt lite grann osäkrar den – jag menar inte att det är dåligt att hjälpa folk med sexuella besvär, men det är taskigt att säga att någons förhållande är trasigt och absolut kommer att gå sönder bara för att det inte funkar enligt normen, om de åtminstone någorlunda verkar nöjda med det. Och Masters är väl inte den som ska tala om för någon annan vad som är friskt eller normalt eller vettigt.
Det var fint att vi fick träffa Beau Bridges igen, apropå avvikelser och behandlingar; dock lite märkligt att han bara försvann nästan utan kommentar i typ en hel säsong – det är inte utan att jag undrar om han var en hallucination som Bill trollar fram (»ringer för att träffa«) för att få hjälp med att hantera alla sina känslor och tankar. Eller för den delen en hallucination som whiskyn trollar fram.
Rent kronologiskt börjar vi nu närma oss tiden då boken Human Sexual Response kommer ut i verkligheten. Dramaturgiskt börjar även narrativet närma sig det. Det ska bli intressant att se vad som händer när paret rör sig från underdogs till framgång; det är ett annat slags berättelse, med andra utmaningar.